av Samsung50

Samsung50
sön, 2023-07-30 - 10:12

@Kevlarsjäl62 vet inte om han dricker med barnen, om han gör det så tror jag det är mer begränsat. Toleransen är nog väldig hög också så även om han dricker mycket blir han inte väldigt berusad, om inte spriten kommer fram.. Jag frågade barnen om han druckit o de sa att han drack läsk, kan ju också vara en läskflaska han fyller på med vin från bag in box, vi i denna grupp vet alla knep så jag litar inte på att han endast dricker läsk. Vill heller inte blanda in barnen för mycket så de måste stå till svars och rapportera till mig vad han gör. Jag har dock sagt till honom att jag kommer blanda in socialen om han inte sköter sig när han har barnen, nu när vi sålt lägenheten vågar jag vara lite hårdare i tonen så han får börja fundera på konsekvenser. Sen om han klarar att dricka varannan vecka vet jag inte, det kanske är en lösning han är nöjd med, vore så bra för honom om han bara insåg att ta en alkoholpaus i bara en månad men att bara nämna detta om en paus så ser man paniken i hans blick, inte ens en vecka tycker han är rimligt 😳
Vi hjälper varandra genom att skriva och stötta med ord! ❤️

Samsung50
sön, 2023-07-30 - 10:16

@Snödroppen ingen fara, bara roligt att det blev lite aktivitet i ”min” tråd. Jag läser mycket på forumet och lär mig och blir hjälpt även av meddelanden som är riktade åt annat håll.
Kram och hoppas du får en vilsam söndag ☀️

DelPotro
mån, 2023-07-31 - 08:01

Hej ni andra anhöriga till någon som dricker för mycket! Jag är ny här och undrar om era erfarenheter att ta upp problemet. Jag är så kär i min kille. Vi har varit tillsammans ett år och jag älskar att vara med honom. Efter en vecka hos hans släkt på Gotland inser jag att han har alkoholproblem. Inte lite heller, han dricker ganska stora mängder varje dag. Hur har du gjort, vad säger man, vad är din erfarenhet?

Samsung50
mån, 2023-07-31 - 08:58

@DelPotro hej! Bra att du reagerade, det finns mycket bra info här på sidan, både under forum och stöd för anhöriga.
Tips är att ta upp frågan om alkoholen när personen är nykter, inte påverkad eller bakis. Var inte anklagande eller skuldbeläggande då personen då ofta blir defensiv. Ta upp det från ditt perspektiv att du blir påverkad negativt och med omtanke att du bryr dig om personen och vill stötta. Var beredd på att du behöver prata om det flera gånger och att det inte alltid är lätt för personen som ev har ett beroende att varken prata om det eller att agera för att bryta sitt beteende.
Hoppas du får fler svar här för jag har själv inte lyckats nå min man i en dialog då han är för djupt i sitt missbruk för att kunna erkänna att han behöver hjälp. Viktigt att veta och förstå är att man kan aldrig få någon annan att sluta dricka, det beslutet kan endast den personen själv ta.

Samsung50
tis, 2023-08-01 - 09:21

Jag fick ett riktigt konstigt uppvaknande igår. Jag ska ju som sagt separera från min man och flytta i oktober. Jag har under separation inte haft kontakt med hans familj då jag behövt ta lite avstånd för att kunna ta detta beslut om separation. Men jag har funderat lite på detta med hans familj då jag inte kommer och inte vill behöva ha koll på honom nu när jag kommer flytta. Hur mycket han kommer att dricka osv, om han sköter jobb etc. Jag har då funderat att kontakta en person i hans familj för att berätta att hans alkoholproblem blivit värre och att de ska ”ta över” ansvaret för honom, på något sätt vill man ju att någon har koll.. kom då på igår att jag har pratat med denna person om mannens alkoholproblem. Jag kikade i en gammal sms konversation från hösten 2018. Jag skriver då att jag kommit på mannen med att smygsupa, hittat gömda burkar, han dricker med barnen vilket jag då skrev att jag tyckte var helt oacceptabelt. Jag skriver om lögner och svek, att han inte svarar i telefon etc. Jag skrev också att jag skulle flytta till en egen lägenhet. Att han var som två personer, en när han är nykter och en när han är onykter. Jag skrev allt som jag förstod när jag hittade alkoholhjälpen i början av året. Familjemedlemen lovade att prata med honom för att det skulle bli bättre.. Det som är så konstigt är att jag under dessa fyra år bara typ glömt detta och låtit livet fortgå som om inget problem funnits. Snacka om medberoende. Jag kan nu svara på min egen fråga i rubriken till mitt första inlägg. Om man ska vara efterklok så skulle jag ställt ultimatum redan då och tvingat honom ta hjälp osv. Nu är hans problem betydligt större och jag känner mig lite skamsen själv att jag låtit det fortgå samt att jag slösat bort mina år på honom som inte varit ett dugg intresserad av mig, knappt en kram har man fått under dessa år..