av viktoria

Och så är jag då här...resan har varit lång och svår...och som askungen sa "alldeles underbar" på ett sätt. Jag lever, jag överlevde inte bara, jag lever faktiskt.

Skrev mitt första inlägg på forumet 2009 i augusti, då under nicket "Victoria", med c. Skrev inte i egen tråd, utan ramlade in lite här och var där jag kände mig hemma.
Var nykter lite över tre månader från november samma år.
Återfall.
Nu nykter sedan exakt två år tillbaka.

mulletant
sön, 2012-02-12 - 07:14

Grattis till två års nykterhet och till ditt nya liv!

Innan din resa skrev du om modet att möta konflikter - eller rädslan som gör att vi inte... En väg som tilltalat mig mycket har sitt ursprung (tror jag) i Non Violent Communication, kallas ofta giraffspråk. Handlar om jag-budskap. Har hittat en text på nätet som jag tycker är riktigt bra men har problem att få fram en länk. Googla på texten:

För att kunna hantera konflikter behöver vi kunna uttrycka våra känslor och behov på ett sätt som gör att andra kan ta emot dem utan att känna sig anklagade. Non Violent Communication (NVC), även kallat ”giraffspråk”, hjälper oss att ... visa att vi tar ansvar för våra känslor och behov, och samtidigt är intresserad av andras.

... så borde du hitta läken Giraffspråk - ett språk för kontakt och samarbete
www4.goteborg.se/prod/sk/.../dalis2.nsf/0/.../Om%20Giraffspråk.docLiknande

Det finns ett företag - i din del av landet tror jag, som jobbar med det här. Friare liv heter företaget http://www.friareliv.se/index.php/sv/ Jag har varit väldigt frestad att gå kurs med dem men inte hittat (tagit mig) utrymmet ännu. Liv Larsson har skrivit en bok "Ilska, skam och skuld" som jag läser av och till.

Kram till dig och hälsning till den inneboende:) / A

mulletant
ons, 2012-02-15 - 05:13

- har läst tillbaka i min tråd och är så glad att du tog steget in dit i somras. Jag ser några tillfällen när dina inlägg betytt väldigt mycket för mig. Tack för att du finns och finns kvar här ♥ / A

viktoria
fre, 2012-02-17 - 19:26

Läser på forumet istort sett varje dag, och har lite funderingar kring min nuvarande situation. Jag har ju för tillfället ett sorts "naturligt" antabus, eftersom jag är gravid. Tänk om jag slappnar av för mycket i det? I känslan av att min nykterhet är självklar och varaktig. Fast så känns det ju. Sedan läser jag i Addes tråd om vännerna som tagit återfall, en efter många år. Är det verkligen så att vi aldrig får släppa garden, slappna av? Jag har lite svårigheter med att acceptera det, vill tro att det skulle kunna vara på annat sätt. Att det faktiskt ska få fortsätta vara kännas så självklart som det nu gjort ett tag. Jag vill inte behöva vara på min vakt hela livet, har svårt att tro på att det MÅSTE vara så. Är känslan av den självklara nykterheten en fara för mig, eftersom jag inte kommer att vara gravid i all evighet? Att jag känner mig så främmande för ett återfall? Eller KAN det vara så att jag faktiskt kan lita på min egen förvissning om att detta är ett avslutat kapitel i mitt liv, alkoholen? Jag känner mig mer tillfreds med att känna tillit till mig själv, än att se "hur nära jag har till första glaset". Lite tankar jag haft dess dagar, som oroar mig lite. Gör jag fel på något vis?

Adde
fre, 2012-02-17 - 19:50

gör inte alls fel Viktoria.

Jag har en förvissning om att jag klarar mitt liv nu och en bit fram (överblickbar tid)och jag känner mig numera trygg i min nykterhet. Allteftersom nykterheten framskrider så får jag också tillbaka min självkänsla som ger mig en egen identitet och trygghet. Jag går inte på tå och vaktar mitt liv men jag har lärt mig att vara försiktig. Jag är fn förkyld med en irriterande torrhosta och det jag kan ta är tabletter typ Noskapin el likn. Alla flytande, receptfria, hostmediciner innehåller alkohol och de som är på recept kan också innehålla morfin eller liknande preparat. Jag är livrädd att gå tillbaka till mitt gamla liv så jag tar inte sånt. Jag vet idag att jag är korsberoende med en hel hög av olika, till synes ofarliga preparat, som jag är mycket försiktig med. Jag har för mig att jag lagt upp en lista som jag fått av DSG här på forumet med riskpreparat på alkoholhjälpens fb-sida.

Det blir efter ett tag en livsstil som jag inte behöver tänka på, det blir helt naturligt att undvika riskfaktorer. Det är inte konstigare än att jag som astmatiker undviker vissa miljöer.

Dina tankar är sunda och leder till ett mer avslappnat synsätt när du väl kommer överens med dig själv om att det är så här ditt liv ser ut. Nykterheten kan upplevas som en begränsning i början men jag lova ...det är det inte !! Snarare tvärtom !! Jag har en fantastisk frihet idag. Jag äger mitt liv.

Alkoholen kommer alltid att vara en följeslagare i ditt liv oavsett du vill eller inte så se den som din vän som du trots allt haft mycket skoj med innan det gick åt pepparn. Idag bestämmer du över alkoholen !

Ha en bra helg vännen :-))

viktoria
lör, 2012-02-18 - 09:00

Tack Adde, ditt svar var mycket lugnande. Bra förklaringar till vad som menas med att inte sänka garden. Alltså inte detsamma som att vara konstant i stridsberedskap, som jag tänkte.

viktoria
sön, 2012-02-19 - 20:30

Nä, någon skidtur blev det inte. Vädret lockade inte. Men så fint att ha en plats, ett kryp in, som är så kravlöst som det är då vi lever husvagnsliv på vår/vintern. Där stannar ekorrhjulet upp, långkalsongerna som har minst noppor ses som "gåbortslångkalsongerna" då campinggrannen bjuder på kaffe, vi tar oss tid att umgås länge. Hårborsten tar jag sällan ens fram ur väskan. Och sängen är mindre än den hemma, så vi sover närmare, en hand når en axel, eller ett ben hamnar över ett annat. Det ger näring. Så enkelt och ändå så svårt ibland. hunden Hjalmar trängs också så klart. Allt sker långsammare och andningen hänger med. Så var det inte på "vin-tiden". Vaknade alltid mer eller mindre bakis i husvagnen efter för mycket dricka kvällen före. Ofta för varmt eftersom vi "glömt" ställa in värmen inför natten. Tungan för stor i munnen, fast i gommen. Törstig, illamående. Hur kräks man i en husvagn utan att andra hör? Det gör man inte. Orkade egentligen inte delta fullt ut i aktiviteterna, men ställde tappert upp och försökte låtsas som om jag var på topp. Måndagen efter "rekreationshelgerna" var tunga och svettiga. "Men vi haaaar ju så myyyysigt", "kvalitetstid" och "vilken ynnest att ha möjligheten..." var något av alla uttryck vi slängde omkring oss för att övertyga omgivningen (eller oss själva?) om hur fantastiskt vi faktiskt, FAKTISKT, hade det. Nä, nog är det så mycket mysigare nu, att vakna pigg, tycka att kaffet smakar gott, se fram emot en fin dag och att vara naturligt trött efter en dag utomhus. Somna med kinder röda av vind och sol, istället för att vakna med ett rödmosigt fyllenylle. Nej, jag saknar ingenting av det.
I morgon ska jag söka Eeva K på biblo. Just nu ligger Vivica Lärns "Öster om Heden" och väntar på nattygsbordet. Tycker om hennes personbeskrivningar mycket.
Önskar er en fin start på nya veckan♥

mr_pianoman
sön, 2012-02-19 - 20:43

Jag håller också på med Öster om Heden. Inte helt sunda dryckesvanor i den. Men igenkännandet är stort.

viktoria
mån, 2012-02-20 - 07:43

Ja, pianomannen det pimplas lite här och där i boken. Precis som du skriver är igenkänningen i tänken och handlingarna stor. Vill minnas att Viveka Lärn själv har gått ut med sina alkoholproblem efter en rattfylla, eller minns jag fel nu?
It takes one to know one. Blir ofta tagen av sanningen i det. Känner mig förvånad nuförtiden över att andra i min omgivning (de som inte har problem kanske) inte ser det tydligare. Själv spotar jag en likasinnad snabbt på en middag eller tillställning. Och tänk att jag själv faktiskt trodde att mina alkoholproblem var rätt osynliga för andra. Pinsamt.

mulletant
mån, 2012-02-20 - 07:57

har berättat om sitt missbruk - men hon övertygade inte helt om jag minns rätt ...
Viktoria - jag fick ett lyckligt skrattanfall nyss när mina tankar vandrade fritt och jag plötsligt insåg att ni är 2 x Victoria som är i väntans tider:))) Ni är i fint sällskap båda två! Min minsting är årsbarn med Carl Philip och i mitt jobb hade jag då kontakt med en dam som fölljde graviditeterna parallellt och intensivt. Bland annat visade hon ett reportage från kungafamiljens vintersemester där det framgick att Silivia tog det lugnt med skidandet och hon hävdade bestämt att jag borde göra detsamma. Hälsa den inneboende, lev väl ♥ / mt
.

PiL
mån, 2012-02-20 - 10:39

Bebis-antabus är inget okänt begrepp tydligen, i egenskap av man har jag ringa eller ingen erfarenhet alls av fenomenet, men jag har sett vad jag uppfattat som törstiga tjejer i bekantskapskretsen som helt tappat intresset för alkohol i samband med barnafödande. Att man håller sig nykter under graviditeten är ju något man bör och förväntas göra, men här snackar jag även efteråt när det är helt ok att köra på igen. Inte bara alkohol som kan rubba den kemiska balansen, även barnaskaffande således ;-)

Vet inte riktigt var jag vill komma, mer än att jag tycker det vore synd om du gick runt och är ständigt rädd för alkoholspöket, särskilt eftersom du verkar ha uppriktigt god koll på läget.

Vet dock inte om jag misstolkar dig, är det så att du åkt på tankar om att ett glas vin vore inte fel?

mulletant
mån, 2012-02-20 - 14:57

viktoria, "drakbarn" förknippas med styrka, hälsa, harmoni och tur ser jag på Wikipedia:) Själv är jag född i tigerns år och är därtill Metalltiger... medan Mm är född i oxens år. Således passar vi inget vidare ihop så vi har att jobba med:))/ mt

viktoria
tis, 2012-02-21 - 07:13

Hej PiL, och tack för respons. Det är betydelsefullt för mig. Och nej, jag tror inte du misstolkat. Jag tänker inte på att ev ta mig ett glas, inte alls faktiskt. Och det är väll kanske det som oroar mig lite. Att jag nu när jag är gravid, och nykterheten är "självklar", glömmer att jag faktiskt är en av dem som måste se upp, kanske hela livet måste jag se upp. Sen när jag är ogravid igen alltså. Vet inte om det är en fara att nykterheten känns självklar, förstår du hur jag menar? Önskar dig och er andra en bra tisdag.

vana
tors, 2012-02-23 - 21:38

till din graviditet Victoria.
Det är skönt med självklar nykterhet.
Jag känner min nykterhet så,just självklar.
Men inte vara på min vakt alltid.
kanske veta att jag inte ska "tappa bort mej",
Ha det som en instinkt.
Veta mina egna fallgropar.
Jag har fallgropar jag ännu inte kommit fram till,
o hoppas jag ska klara dem när de kommer.
Sedan lärde Adde mej en sak.
Ta en dag i taget.
Det kanske är det som gäller
Vad som än händer,ta det beslutet varje morgon:Idag.
Jag föll ju.
Efter 12 års nykterhet.
O det tog 4 år innan jag kom tillbaka på min egen väg igen.

viktoria
fre, 2012-02-24 - 06:53

tack Vana för gratulationen. En dag i taget, såklart är det så. Ändå så skrämmande med det tex du vittnat om. Efter 12 års nykterhet.
Nu stundar en liten weekendtripp för mig och mannen. Till Luleå bär det av för att se föreställningen "Ljust och fräscht" i kväll. Hotell och middag med goda vänner väntar också, och jag är tacksam över att det inte är vinet redan till lunch som lockar vid sådana här tillfällen, som tidigare.
Önskar er en fin helg!