av ellbe

ellbe
mån, 2023-10-02 - 09:04

Lever just nu i ett förhållande där min sambo har alkoholproblem som eskalerat under en längre tid. Detta har varit ett ständigt problem och oftast starten på alla våra bråk. Han inser dock inte att han har problem och tänker inte söka någon hjälp och jag orkar inte mer.

Problemet är att vi har en två årig son tillsammans och jag mår dåligt över att behöva ha delad vårdnad då jag vet att han dricker även när han har vår son-även när han är själv med honom. Han dricker så han däckar. Och jag har vid flera tillfällen fått ta hand om vår son ensam på nätterna men även varit med om att sambon legat däckad och knappt nåbar och vår son gråtandes mitt i natten så jag fick springa in och ta honom (jag skulle få sova ut och sov därför i ett annat rum)

Har även i efterhand fått höra att när jag varit iväg och han har haft vänner över för att umgås så har han druckit så pass att när de skulle åka hem fick väcka honom då han däckat, då tog han ensam hand om vår son.

Eftersom han inte inser att han har problem så vill han inte ge upp någon vårdnad eller gå med på att jag har vår son till största del.

Jag måste lämna innan jag går sönder men kan inte för jag skulle aldrig kunna slappna av de veckorna han skulle ensam ha vårt barn och kommer vara en konstant oro. Hur gör man? Kan man göra något?

Samsung50
mån, 2023-10-02 - 12:45

Kan man inte ta kontakt med socialtjänsten i detta fall. Man borde inte kunna bli vårdnadshavare om man dricker med barnen så man däckar. Det kan ju hända någonting, så direkt farligt speciellt med ett sådant litet barn. Och att ni båda ska leva kvar hos en man utan insikter om att han har problem skadar både dig och barnet, ingen trygg miljö och missbruk tenderar ofta att eskalera över tid.
Nu verkar det också finnas vittnen som observerat att han druckit när han var ensam ansvarig för ert barn.

Nell
mån, 2023-10-02 - 15:32

Hej @ellbe!
Vilken tuff situation du befinner dig i! Du är den trygga vuxen i ditt barns liv och du har behövt ingripa i vissa situationer för att skapa trygghet för ditt barn. Och samtidigt känner du att du inte orkar med den här situationen längre. Det blir ett så stort dilemma när du egentligen skulle vilja lämna din sambo för att det skulle vara det bästa för din skull, samtidigt som det leder till en stor oro för ditt barn.

Precis som @Samsung50 är inne på ska Socialtjänsten i din kommun kunna hjälpa dig i den här situationen och både ge stöd till dig och ditt barn. Vad tänker du om att ta den kontakten?

Stewen
tis, 2023-10-03 - 09:41

Ta hjälp av social tjänsten, så att du och barnet får stöd. Mannen vill innerst inne samma sak och kommer tacka dig för att du tog dessa beslut senare i livet när barnet får tillbaka en nykter pappa. Ju längre du stannar kvar ju mer kommer han dricka och ännu värre blir det. För er alla tre ta hjälp!

Åsa M
tis, 2023-10-03 - 20:32

Det är långt ifrån säkert att han skulle få ha delad vårdnad när han är så sjuk. Socialtjänsten ska se till barnets bästa. Många kramar till dig. Prata med socialtjänsten och säg som det är, de kan ge råd och stöd.

Haga
ons, 2023-10-04 - 13:50

Har precis gått igenom ett sådant case själv med barnens mamma. I Sverige fungerar det som så att socialtjänstlagen lägger ansvaret på "bägge" föräldrar att skydda barnet från missbruk. Det vill säga missbrukar han och det finns minsta risk för att barnet ser detta eller upplever detta så är det DIN SKYLDIGHET att INTE lämna barnet där. Du har all rätt i världen och en skyldighet att neka honom umgänge med sitt barn om du oroar dig. Lägg märke till ordet skyldighet i detta. Det är nämligen så pass hårt i detta att OM du inte fullföljer ditt ansvar som förälder och skyddar ditt barn så gör Socialen det. Då handlar det direkt om en placering (SOL, eller LVU) och ni båda kommer stämplas som icke fungerande föräldrar. Detta är hårt och låter orättvist men väldigt tydligt. DU är skyldig att skydda ditt barn oavsett vad han vill, tycker eller känner kring det. Även han har samma skyldigheter om han är orolig så det går åt två håll.

I mitt fall så gick jag tillväga genom att lägga korten på bordet. Började prata med förskolan som direkt sa att dom känt att hon luktat alkohol, betett sig konstigt osv vid hämtning och lämning ibland. Dom gjorde direkt en orosanmälan, i samband med det så ringde soc mig och frågade om det ligger något i orosanmälan. Jag svarade att det ligger mycket i den och att den stämmer. Samma vecka fick dom in 3 orosanmälningar till från Polis som tagit henne full bakom ratten, polis som LOBa henne samt en till från skolan. SOC var tydliga med att det enda verktyget dom har är att ta vårt barn med LVU eller SOL om jag inte fullföljer min skyldighet. Dom var dock otroligt stöttande och tog samtal med mamman också och förkalrade om och om igen att jag gjorde rätt och att jag inte har något val på grund av hennes drickande. Mamman kraschade totalt såklart. Söp ännu mer, fler LOB, mer fyllekörningar, missade drogprover, skulder och tingsrättsdomar om olika saker rasar in på ett halvår. Saker från tingsrätten kan vara så gamla som 1-2 år visar det sig så hon har lyckats dölja detta under en lång tid innan det kom fram. Jag stod på mig och vägrade lämna vårt barn till henne. Det var tufft, hon hotade mig, min sambo, far och morföäldrar, påstod att jag missahandlat henne, stulit pengar och gud vet vad hon hittade på. Ena stunden skulle hon döda mig nästa stund grät hon och hatade sig själv osv osv... Detta pågick ca 6 månader från att jag tog barnet.

RESULTAT: Hon går nu sen 4 veckor tillbaka på provtagning varje dag, hon går i behandling/samtal/rådgivning utdömt av frivården. Hon har 4 kontaktpersoner i hennes närhet som jag litar på som följer upp henne varje dag vid ett visst klockslag. Hon testas alltså varje morgon om hon druckit, och varje kväll har hon ett samtal med någon som säkerställer att hon är nykter och återkopplar till mig. På dessa premisser så kände sig SOC trygga och jag också. Efter 6 månader så har hon nu sitt barn igen och hon är nykter på pappret till och med. Avviker hon minsta mm från detta så hämtar jag eller någon av kontaktpersonerna barnet på en gång. Jag vet att detta låter otroligt hårt. Meeeen, jag brottades under vår tid ihop med samtal, löften, försök osv till att hon skulle sluta. Inget fungerade. Efter vi gick isär så blev allt värre. Hon lovade gång på gång om bättring men inget hände mer än att hon ljög mer och mer. Nu är tiden för förtroende borta och jag ihop med SOC och frivården har kontroll! Inte över hennes liv eller vad hon gör osv men vi VET och kontrollerar att hon är nykter. Det har också visat sig att hon då är nykter. Hon har tom tackat för att vi gör det, berättat hur jobbigt allt är men att hon är lyckligare och tryggare nu än tidigare. Tack vare det hårda och elaka som det kändes som har vårt barn nu en chans till en fungerande mamma.

Så stå på dig och lämna absolut inte ditt barn till någon du inte litar på även om det är en vårdnadshavare.