av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

kalla
tis, 2012-02-28 - 19:33

Hoppas du hoppade över påsen och att du mår bra ändå. Du är nog skiträdd, vilket äventyr du är på väg i. Vad skönt att du har så mycket människor runt dig och barnen,
Skickar mycket styrka och kramar till dig!

Lelas
tis, 2012-02-28 - 20:02

Vilken svåger du har, Dompa! Talar du om för honom hur värdefull han är? (Och svägerskan, så klart.)

Det finns personer runt missbrukare som blir möjliggörare, i bemärkelsen att man skapar förutsättningar för missbrukaren att fortsätta sitt missbruk. Men, jag tänker att det också finns möjliggörare som skapar förutsättningar för tillfrisknande. Din svåger och svägerska verkar vara sådana. :-)

Kram, heja dig!
/H.

Dompa
ons, 2012-02-29 - 10:03

Jag smakar på ordet och gillar det. I den bra meningen. Jag har fantastiska möjliggörare. Igår dök en annan upp, helt oannonserat. Min syster, en syster som tagit ledigt från jobbet och lämnat familj för att styra upp mig...fram till inläggningen. All sprit åkte i vasken. Så nu har även Dompa vaskat ;-) och hon läxade upp mig ordentligt. Både menatlt och fysiskt!!! Det fysiska var inte så farligt, hon är en liten tjej min syrra. Eller liten och liten? Liten i kroppen men enorm i själen. Morsans jobb, hon skapade denna fina syster. Det är därför det gör mig så ont att mina ungar tydligen ska få leva utan mamma nu. Hon valde inte bara bort mig utan även dem. Så min resa har kostat alla i min närhet så djävla mycket. För mycket. Men nu är jag nykter, inte ens bakfull, hann inte så mycket innan syrran dök upp. Och nu är alla vägar till lila påsar stängda. Nu ska vi på promenad med tokjycken, senare ska vi sälja en häst. Sen blir det familjeliv med ungar och en älskad faster. Ja, sämre kunde man ha det. /R

Stigsdotter
ons, 2012-02-29 - 13:56

...och vilken tur att hon dök upp just nu när lila påsen lockade (nästan som om hon visste?). Härligt med människor som vågar kliva in och domdera, bara för att de är rädda om!

Så småningom när du börjat skapa dig egna rutiner med barnen tycker jag att du skall göra allt för att barnen skall ha sin mamma också - för deras skull inte för hennes (och lite för din också, det är svårt att vara ensam förälder även om såklart allt går).

När är det dags för inläggning? (som en annan sill ;-)

Hoppas din lilla inte är alltför olycklig inför förlust av hästen :-(

kalla
ons, 2012-02-29 - 14:47

♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥
Kämpa på nu, nu är det din chans hoppas du tar den, många kramar och super styrka till dig!

Dompa
ons, 2012-02-29 - 17:43

Syrran hade hört på min röst att jag var redo att falla. Och med samband med sportlov så bestämde hon sig för att vara hos mig. Hennes gubbe och hennes kids fick vara utan. Nu är de i fjällen och enligt syrran kommer de inte ens sakna henne. Fan tro't, jag tror min syster ljuger. Men jag är själaglad att hon är här. Det blir mycket logistik nu de sista dagarna innan sillen ska läggas in ;-) ha,ha en gammal surströmming snarare, (Måndag nästa vecka) och då är hon bra att ha. Fast det är hon ju alltid. Hästförsäljningen gick över förväntan. Svågern förklarade för lilla att "det alltid är hennes häst", oberoende om det är pappa eller morbror som har köpt den. Hon tittade på honom som han var en idiot, tackade lite halvhjärtat och stack iväg. Vad fan hade, han trott. Det är klart att det är hennes häst. Omställningen blir inte stor då hästen redan varit "parkerad" (ställd?) på svågerns gård. Jag tror också att tjejjen kommer att ta flytten till morbror lättast. Redan nu sover hon där flera dagar i veckan. "Hinner inte" hem, säger hon. Men sanningen är nog att hästen drar mer än farsan och brorsorna ;-), Kul med ditt AA besök, Stigsdotter. Jag prövade också AA, men det var inte helt min grej. Kanske hamnade jag i fel grupp? Kanske är jag fel för AA. Men jag hoppas verkligen du får ut något gott. Tack för allt djävla stöd igen. Och hjärtarna! Ha det gott och idag dricker vi väl inget? Och gör vi det, så dricker vi inget imorgon /R

Dompa
ons, 2012-02-29 - 23:28

Långt innan dess, fanns tanken där. Sluta drick, då var det mest för att inte förlora den vackraste. Men det blev ju en helt annan historia. Sedan var det hälsan, barnen...i den ordningen. Säger ju allt om mitt faderskap. Men nu, efter min lilla stunt igår så fattar jag äntligen. Och min syster har bokstavligen slagit in budskapet. Nej, om jag får som jag vill, så ska här aldrig supas till igen. Som alla andra här så när jag en dröm om "normaldrickande", men inser att jag inte har råd att satsa på det. Jag har fått EN chans, en chans som kostat mig äktenskap, ett jobbface, jag har skadat ungar och hela djävla familjen är inblandade i denna sörja som jag har skapat. Jag tror verkligen att jag är redo nu. Längtar till måndag. /R

mulletant
tors, 2012-03-01 - 05:16

berättelse låter nästan för bra för att vara sann - men det är min också:) så jag vet att det KAN vända, man KAN förändra sitt liv! Du har ett fantastiskt nätverk omkring dig, drömscenario. MEN det skulle inte hjälpa om inte du var öppen för att ta emot den hjälpen - det är stort! Alltihop!
Sprider också några hjärtan så får du dela med dig till dina nära och kära ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ / mulletanten

Dompa
tors, 2012-03-01 - 08:08

Visst här jag ett fantastiskt nätverk omkring mig. Men inte bara IRL, utan även här på nätet :). På inläggningen blir det nog lite tyst. En av deras teorier är att för bra behandling ska vi inte få ha så mycket yttre kontakt. Inga långa telefonsamtal, inget överdrivet surfande. Bara fokusera på oss själva. Jag kommer att sakna detta forum. Så mycket support och uppmuntran som jag fått här. Hoppas en dag kunna återvända och ge lite tillbaka. Så mycket lärdom och så många öden. Sex hjärtan gav du mig, varje hjärta ska jag omvandla till en tvångskram. Det blir tre barn, syrran och svågern. Då har jag en kvar. Kanske träffar ngn som behöver den? Ha en skön dag därute. /R

Stigsdotter
tors, 2012-03-01 - 11:20

Toppen att det gick att få en plats så snabbt! Ibland funkar verkligen samhällsapparaten, det gläder mig!

Hästen, just det, det var ju svågern som skulle köpa den, då blir det ju såklart ingen sorglig skilsmässa för lilltjejen! Alltså den där svågern och syrran borde man ju kunna klona och dela ut till folk som behöver sådana människor omkring sig ;-)

Det är nog vettigt att koncentrera sig på sig själv. All förändring kommer ju innifrån. Precis som mulletant skriver så skulle den hjälp du får inte hjälpa om du själv inte insåg att du behöver den och var villig att ta emot den. Hur länge skall du stanna?

Vi finns kvar här när du behöver oss! Fyller på med en massa hjärtan som du kan dela med dig av eller behålla själv tills de behövs ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ - 24 stycken ska det bli, borde räcka ett tag ;-)

ÄnnuEnVindåre
tors, 2012-03-01 - 18:44

Kära Dompa!

Du kommer att bli en förträfflig surströmming och hinna ligga lite och marinera i nya och braiga tankar och känslor! Jag hoppas att de har vett att verkligen ta hand om dig på bästa sätt, du som kommit så långt redan. Det kommer att bli tomt här. Jag har upptäckt att jag kastar mig över dina inlägg först av alla. Din story här är som en underbar mix mellan Barnen från Frostmofjällen och Jackie Collins.

Och jag hoppas du förstår att jag skojar och att det är en komplimang för din humor, ärlighet och skrivkonst!

Hör av dig när du kan och vill så blir vi glada. Ha det så jättebra nu!

Stor kram
VinDåren

PersonligaPersson
tors, 2012-03-01 - 21:06

Jag har jobbat på en tork, för många år sedan. Ibland blev jag lite sur på de som var där och bara gnällde och längtade ut till supen igen. Jag hade gärna bytt med dem en vecka eller två. Tänk att få rå om sig själv, bara vara ego för en tid. Läsa böcker. Samla krafter. Lära sig någon ny färdighet. Ta avstamp mot resten av livet. Ett nyktert liv. Att sådan möjligheter finns ger mig ändå hopp att många kan få slippa den där skiten som ett beroende och missbruk skapar.

Du verkar vara en bra karl med en massa bra folk kring dig. Du fixar det!

Dompa
fre, 2012-03-02 - 15:23

Att ha mage att gnälla efter supen när samhället och folk runt omkring ställer upp med så mycket tid, pengar (jo, för dessa hjälpmedel kostar), kraft, verktyg etc för att hjälpa oss med ett självförvållat problem. För här talar vi faktiskt inte cancer (eller annan) sjukdom. Tack VD för dina rara ord. Har läst både Collins (Yep!!!) och "Barnen från F", även om det var länge sedan. Du är rolig du, kunde du inte jämfört med John Steinbeck? Haha. Jo nu ska jag marineras. Hjärtana tar jag och spar...till självömkedagarna som jag är säker på kommer att komma. Visst är det underligt att jag med min fantastiska familj, ändå har lyckats ställa till det så djävla illa. Fyra veckor ska jag få stanna, till att börja med. Kanske blir det längre... Men jag ska försöka hedra er under tiden, alla som tror på mig, både här och IRL. Jag ska lyssna, lyssna och förhoppningsvis lära mig ngt, en gång för alla. Jag ser framemot det. /R PS: Ska på min första nyktra utekväll på säkert tio år, syrran följer med, så det ska nog gå bra... Att se andra dricka och inte vara värst. Vilket äventyr ;-) DS.

camibi
lör, 2012-03-03 - 09:31

Dompa, nu har jag läst hela din tråd! Oj, vilket liv du har! Och vad stark du är!! Imponerad!

Jag har haft problem med internet...kan loga in,men sen loggas jag ut direkt? Kan därför inte skriva så långt...

Det går bra för mig än så länge...1 vecka nykter idag och jag vill fortsätta så! Vet att det kommer komma stunder då jag skulle vilja ha ETT glas vin...men jag klarar ju inte det...och jag vill aldrig må så dåligt av abstinensen,som jag gjorde bara lite drygt en vecka sen. Så så var det med det!
Kan aldrig dricka igen!! Försöker dock att inte tänka så mkt på det...just ordet "aldrig",känns så negativt!
Just nu koncentrerar jag mig på att "banta" (läs äta hälsosamt) och motionera.Har gått upp mkt i vikt av alkoholen,så mitt mål är att bli "fräsch" igen. Ta hand om mig själv.

Lycka till på hemmet!!! Du verkar vara en helt otroligt stark människa, så det kommer gå bra!!

Många varma kramar/ C

Dompa
lör, 2012-03-03 - 10:34

Yep, då har man sett krogen nykter. Syrran ville jag skulle utsättas för verkligheten. En dag måste jag ju ut bland "vanligt" folk. Kan inte isolera mig från omvärlden och dess syn på fest. Hon ville också se sin barndomsstad och alla gamla ställen. Hade jag trevligt? Ja i början. Vi åt gott, hade bra samtal, svägerskan var också med. Sen var det nattklubb. Inte lika kul att vara nykter där. Vilken ljudvolym, att prata går ju inte, vilket jag inte märkt då jag varit full, då har jag bara tjatat på och inte ens fattat att ingen kan höra ngt. Dansa nykter gick väl...men inte kände jag mig som den John Travolta jag brukar vara. Och som folk luktade och betedde sig. Jag brukade vara värst. Men jag längtade inte efter en grogg. Ville bara hem. Nu är det bara två dagar kvar. Kommer att sakna barnen, men annars är jag helt redo att marineras i nya tankar. Kommer dock att undra över er, hur många finns kvar när jag kommer tillbaka? De som försvunnit, varför har de försvunnit? Men det får jag ta sedan, nu ska jag ta chansen och bara fokusera på min nykterhet. /R

mulletant
lör, 2012-03-03 - 10:38

spännande att höra (läsa) om dina erfarenheter Dompa. Jag kommer att finnas kvar - kan inte föreställa mig nåt annat. Kram och allt gott! / mt

Lelas
lör, 2012-03-03 - 15:46

Härligt, R! Vilken resa du gör! :-)

Ja, jag är också kvar här när du skrivs ut. Men visst kan man fundera lite på de personer som skriver här under en period och sedan försvinner. Hur har det gått för dem? Hur blev livet? Slutade de skriva för att det gick alldeles åt skogen, eller för att det gick jättebra? Men, men... det är ju ingen idé att fundera över det egentligen, för vi får ju inga svar. Det är både för- och nackdelar med att vi är anonyma här. :-)

Vi hörs!
/H.

Dompa
sön, 2012-03-04 - 10:33

Nej, ni läste fel! Ingen Är packad, men alla packar. Barnen; för att flytta in hos svågern. De bor där titt som tätt och det är nära oss, men eftersom min fru ska bo i huset medans jag är borta och soc har begärt att de inte får träffa henne ensam så ska mycket med. Hockeytrunkar, filmer, fiskespön m.m, mm.m. Kanske ett och annat klädesplagg slinker med. Syrran - packar åt mig, för jag kommer bara att ta med "fel" saker säger hon, vad skulle det vara, de lackskor jag inte äger? Men jag är tacksam. Och jag? Jag sitter här, men jag packar också. Mitt bagage, mina vänner... Jag kommer att sakna er alla. Nämner inga namn, men ni är många! Om en månad är jag tillbaka, hoppas jag. Var rädda om er. Ord som bara blir till intet men jag menar det. Jag har stött på så många härliga - men lite tilltuffsade - ( PP:s ord, om jag minns rätt) själar här. Nu ska jag strax logga ut. Sen blir det en hektisk dag. Först svågern, sen ska syrran och jag sova på hotell nära behandlingshemmet. Ska var där sju på morgonen, så här behövs logistik. Vad jag vill säga är; Tack för att ni finns här, tack för att ni räddade mitt djävla liv. Jag vill säga mycket mer än så, men orden räcker fan inte till - och då svär jag. Så f*ck, f*ck, satana perkele. I adore you!!! /R

PersonligaPersson
sön, 2012-03-04 - 10:57

Fundera på saker som du i efterhand skulle kunna ångra. "varför gjorde jag inte si eller så när jag hade chansen", "varför lyssnade jag på den där stollen?" eller liknande. Ibland kan det funka att vara lite för-efterklok.

Se det som en extrem form av den s.k. egentid vi småbarnsföräldrar så gärna sätter på piedestal.

Visa nu var skåpet ska stå, så ses vi om ett tag igen!