Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Nynykter

Ja, man får livet tillbaka. Man får SIG SJÄLV tillbaka. Ett exempel: igår såg jag och ungarna på melodifestivalen. Vi hade kul! Jag sjöng med och "fuldansade" och skrattade gott åt Sean Banans nummer. Om detta hade hänt efter några glas vin hade jag i morse, dagen efter, vaknat upp och tänkt HERREGUUUD! Hur betedde jag mig egentligen? Hur full var jag? Och seden hade det dåliga samvetet kommit ... Jag har tillskrivit alkoholen inte bara det dåliga, utan faktiskt sådant som också är bra och som jag har inuti mig.. Snacka om att förminska sig själv!

Apropå beslut, så tror jag att beslut växer fram. Säkert har många av oss otaliga gånger sagt " aldrig mer" för att några dagar senare när ruelsen lagt sig och minnet bleknat vara på det igen. Men där finns ändå en vilja och en önskan. Kanske rör vi oss långsamt mot det där oåterkalleliga och nödvändiga beslutet som ger ett lugn när det väl är fattat? För mig är den stora skillnaden att jag nu vill lägga av för gott. Det har tidigare känts så ångestladdat och tråkigt. Tänk att inte kunna ta en god whisky, tänk att inte dricka vin på Medelhavssemestern, inte ta en öl efter bastun... Nu tänker jag bara "So what?" Det är inte värt det. Jag ger med glädje upp allt det där för att slippa dåligt samvete, slippa ägna så mycket energi och pengar åt alkohol, slippa smyga... Jag ger upp det för att få mig själv tillbaka.

Du klarar del Lilja. Du har gjort det förut och vet hur otroligt BRA du kommer att må. Snart kommer belöningarna, både fysiska och psykiska, så härda ut!

Kram på er!

Lilja-12

Tack för att du påminner mig-det är guld värt!Ja, jag har gjort det förut och kan göra det igen!

Känner igen din dans igår och känslan av att till slut inte veta vem man är,nykter eller full?
Vin-personligheten kan visa sig nykter också hos mig, i ett slags överspänd oäkta glädje som egentligen är nervositet och en "väntan" på att få dricka igen..

När man är nykter över ett år vet man vem man är och framförallt, man vet man man KÄNNER!!

Idag har jag tvättat håret och gjort mig lite fin-den hemska fyllan för två dagar sen känns långt borta.

När man känner sig glad och stark nykter: inget slår den känslan!!

Och för att citera Marcus Birro som varit nykter i 7 år: "Jag påminner mig om hur fruktansvärt dåligt jag mådde som bakfull-då blir en morgon utan bakfylla helt magisk i jämförelse och SÅ mycket lättare att låta bli att dricka!"

Så låt oss minnas alla MORNAR när vi vaknat bakis, darris, ångestfyllda, skuldfyllda,med en känsla av att vara totalt misslyckad;varje nykter morgon är en vinst.

Håll i Nynykter och njut av måndagmorgon..(blink,blink)

Söndagskramar, Lilja

Skatan

Gud vad du låter Säker, vilken Vilja du uppbådat! Önskar jag hade hälften av din övertygelse... Känner mej mest GRÅ!! Vill så gärna tänka positivt, men så behövs det bara en liten "utomstående" grej, och så pyser luften ur mina goda föresatser. Sen blir jag så jävla orolig när jag hör om alla återfall,långa uppehåll(som jag själv) och så är man där igen... Börjar misströsta lite. Tar kampen aldrig slut??? Ge mej lite hopp, någon, är det nån som "vet"? Kram från en velig Skata

Skatan

Vad härligt glad och stolt du låter! Och det ska du ju vara med rätta! Har du några goda råd att dela med dej av, när man börjar känna sej lite velig och omotiverad? Att det ska vara så förbannat svårt att vara GLAD och NÖJD med det man gjort. Faktiskt varit nykter i fyra helger nu, (ja, i veckorna med ,förstås.)Kram Skatan

Lilja-12

Tänker på min långa nyktra period, över ett år (vilket ju är några år sen)Då, jämfört med kampen nu, kunde det vara långa perioder då man HELT GLÖMT BORT ALKOHOL! Fanns inte i skallen, helt underbart! Tror man kommer dit förr eller senare. Jag vet hur hemsk kampen är mellan varven men vi får inte vara rädda för återfall utan skynda oss och skriva på denna sida istället för att springa till systemet! Det är svårt att tänka positivt på befallning, man dippar ibland som satan, men det Nyktra livet är så FRÄSCHT!!

Känn dig vacker och speciell skata, inte grå!

kram, Lilja

viktoria

Skatan, jag tror visst att kampen har ett slut. Visst finns det en tid då nykterheten ÄR en kamp, både fysiskt och psykiskt, det tar den tid det tar. Men jag tror att man i takt med att man börjar stå stadigare också måste göra en hel del andra förändringar i sin tillvaro. Lägga till och plocka bort. Hitta ett gott sätt att leva, och då blir inte heller nykterheten en kamp längre, utan drivkraften att fortsätta är viljan att behålla det goda liv man skapat. Livet blir fyllt av annat så att säga. I början kunde jag bara se det hål, det tomrum, som alkoholen lämnade efter sig. Men då jag stuvade om pusselbitarna en efter en så täcktes även det hålet, om du fattar vad jag menar. Nyckeln var alltså förändring, att våga se och åtgärda det som var destruktivt i tillvaron - vilket blev väldigt tydligt och otäckt utan alkoholens avtrubbande effekt - och vad som gjorde gott och jag behövde mer av. Tycker ni gör det bra och det är fint att se hur människor stöttar varandra här!

Skatan

Mmm, Tack för dina goda och uppmuntrande ord, Lilja! Vilka underbara människor det finns i det här forumet! Kram från Skatan som just nu känner sig lite mera svart o vit än grå!

Skatan

Ännu en vansinnigt klok och fin människa !! Det känns så sant, det du skriver. Nyckeln är ju helt klart Förändring! Det kanske är där jag fegar ur lite, kan jag känna.För det är ju en jättegrej att ta tag i HELA sitt liv! men som sagt; vad är alternativet!? Ska kämpa på! Kram från mej.Ps Ska ge fan i att fastna i det där hålet du pratade om.Ds

Nynykter

Godkväll alla!

Jag hade nyss ett jobbigt telefonsamtal med en släkting. Kände mig rätt arg när jag hade lagt på. Vilken tror ni min första impuls var? Just det - självklart att hälla upp ett glas vin, döva känslorna som jag gjort så många gånger förr. Men det går ju inte när man inte har något hemma. Kanske skulle jag ha kunnat stå emot ändå, men varför göra det svårt? Intressant är det att lägga märke till de där invanda mönstren, alla de situationer som varit en ursäkt för att ta sig ett glas.

Fyra nyktra helger, Skatan, det är ju stort! Kråma dig lite och var stolt så ska du se att du skimrar sådär vackert blågrönt i vårsolen som skator gör. Som Lilja skriver, det nyktra livet är FRÄSCHT! Man blir fräsch både på insidan och utsidan. (Nån mer än jag som tänkt på att man blir snyggare när man är nykter? )

Det var tänkvärt det du skrev, Viktoria, om att hitta ett nytt gott liv efter det tomrum som alkoholen först lämnar. Det är väldigt inspirerande att ta del av erfarenhet från någon som inte längre är nynykter.

Vi kämpar på och skriver här istället för att rusa till Systemet. Because we're worth it!

Maria42

Vilken aktivitet här, vad kul!!. Det blev 3 dagar, igår drack jag vin och en kvarting whisky själv. Har haft rejäla baksmällor med gräslig huvudvärk men druckit ändå. Men i te idag, nu är barnen tack och lov tillbaka.
Detta bekräftade både för mig och maken att jag inte kan dricka lagom, jag kan inte sluta om jag börjat. Maken sa att nu vet vi det så det här gör vi aldrig om, det känns skönt för det var inte värt det, sådan hemsk huvudvärk.
Nej, nu fortsätter den nyktra Maria. Kram på er!!

Lilja-12

Hej Maria! Javisst är det jobbigt när man slirar till efter sitt beslut. Har det gjort det fler gånger än jag kan räkna,dricker av det som finns hemma tills jag stupar i säng. Ibland har jag hällt ur vin, räknat cl, trott mig ha kontroll för att nästa gång bälga i mig och vakna sanslöst bakis, omtöcknad "vad var det som hände..."

Det är inte roligt mentalt när man ramlar tillbaka men är man bestämd är jag övertygad om att man kommer upp på rätt väg igen! Du är nykter idag , inte sant? Härligt!

Jag svettas fortfarande efter min bläcka med blackout och blåmärken i fredags menack så skönt att kliva ur sängen och INTE vara bakis!

På't igen Maria, nykterheten alltså!

Måndagspeppning från Lilja
P.S: Känner igen det där när inte barnen är hemma eller man är "ensam", eller med bara sin partner...som att släppa lös en demon..
Kram!

Nynykter

Starkt av dig att ta upp tråden här på forumet. Jag har tänkt mycket på dig och undrat hur det skulle gå efter helgens snedsteg. Men nu är du här och tar nya tag! Underbart!

Nu vet du hur det känns att dricka. Att kroppen straffar med hemsk baksmälla kanske beror på att den vant sig vid ett giftfritt liv och blir lite chockad när det rinner in en massa gift. Jag vet inte om ni minns Magnus Härenstam som verkmästaren i magen. Men jag tänker lite så, att verkmästaren hade skickat hem gubbarna eftersom det hade varit stiltje så många veckor och att det därför inte fanns beredskap när vinet och whiskyn forsade ned.

Själv har jag haft hemsk huvudvärk idag min åttonde nyktra dag. Kanske på grund av avgiftningen? Finns det något jag saknar här på forumet så är det information om vad som händer i kroppen när man SLUTAR dricka. Har googlat också men inte hittat så mycket. Däremot finns det massor av info om vad som händer när man dricker. Men att läsa om hur kroppen återhämtar sig skulle vara väldigt motiverande för oss som kämpar.

Kram / Nynykter

Lilja-12

Dagarna går för dig och kroppen avgiftas, återhämtar sig, reparerar sig och är SÅ tacksam för vitt leverne!

Håller med dig om att det inte är helt lätt hitta info om reparationen. Men en sak är klar: kroppen reagerar STARKT på ett återfall när man varit frisk ett tag, det är ju därför nyktra alkoholister kan dö av ett återfall för de (de? fasen, det är väl JAG också) för MAN dricker på samma sätt som när man hade sin konsumtion men kroppen klarar det inte!

Hade en vit månad nyligen och när jag sen drack vin kunde jag verkligen känna hur dåligt det kändes i kroppen med denna förgiftning! Det var liksom inte den vanliga baksmällan, den man är "van" med, utan att just KROPPEN sa ifrån! Dessutom hade jag tränat och byggt upp mig på andra sätt också så det blev väl en dubbel avgiftning.

Tror man måste ha tålamod när t ex dopaminet i hjärnan (som ger oss våra bra känslor, när vi rört på oss, träffar nån vi tycker om, upplever gemenskap mm) ska fungera UTAN drogen. ALkoholen har ju tagit över den funktion som dopaminet ska sköta och det tar ett tag för det att klara det på egen hand, därav den långa nyktra tiden som krävs för de rätta effekterna(!!)

Dessa ämnen som frigörs i hjärnan behöver alltså motion, sömn men även gemenskap med andra människor och därför är det så viktgt med typ AA när man verkligen jobbar på sin nykterhet!

Detta har min alkoholterapeut lärt mig men det måste finnas vettiga böcker om återhämtningen hoppas jag! Håller dock med dig Nynykter att man kan läsa hur mycket som helst om de skadliga effekterna (nästan så man inte orkar läsa utan riskerar ett återfall...) men lite om hur kroppen arbetar för läkning.

Vet också att bara efter några dagar försöker magsäckens slemhinna läka(som ju blir helt irriterad av det man dricker) och efter en längre nykterhet har även levern gjort stora reparationer (såvida man inte dragit på sig skrumplever)

Håll i nu! Bra jobbat! Jag är inne på dag 4..

/Lilja

Maria42

2 dagar avklarade utan alkohol och det har inte varit svårt alls, känns som jag bara fortsatte där jag slutade, jätteskönt. Är så glad över att vara nykter igen, det var inte trevligt att dricka igen, som ni skriver var det en helt annan bakfylla. Men nu börjar jag känna mig som vanligt igen, ser fram mot en vilande nykter helg. Kram

kalla

så stark du är Maria, ibland saknar man en chatt här då kanske vi stoppat dig i fredags. Men nu gick ju allt bra och du är lite klokare om hur du vill leva.
Så kramar och styrka till dig
och lite Puh :-)
Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.
Källa: Nalle Puh

Lilja-12

När jag ramlade i fredags och satt i bilen med en svår kamp, där jag inte VILLE dricka men ändå körde till systemet (och därför drack extra mycket för kampen var så stark innan, och jag förlorade) hade det varit JÄTTEBRA med chatt!

Om jag hade kunnat gå in nånstans snabbt för stöd-det HADE kunnat stoppa det.

Maria! Nu är du på banan igen, Good Girl! Men som Kalla skriver , tänk att kunna hjälpa varandra DIREKT, i typ en chatt!

Mars-kramar,
Lilja