Hej,
Har ni, snälla, möjlighet att dela med er av era erfarenheter?
Ni som har lämnat en alkoholist som är förälder till era barn. Vad har ni gjort för att veta/säkerställa att barnen inte blir drabbade av alkoholist-förälderns beteende när barnen är själva där?
Har ni fått något stöd från soc/andra myndigheter?
Har ni haft delat umgänge/vårdnad?

Jag känner mig orolig för att potentiellt lämna då jag gissar på att min mans drickande antagligen skulle förvärras om han inte bor med mig längre. Så länge vi bor ihop håller han konsumptionen något så när i schack, smygdricker och vill inte att jag ska veta. Dessutom är jag ju här och är nykter och trygg och har koll på barnen, så så länge vi bor ihop är jag inte direkt orolig för barnen. Men om vi flyttar isär och har delar vårdnad kommer jag ju inte kunna ha samma koll.

Så ge mig era bästa tips, ni som redan gått igenom en separation. Hur ser man till att barnen är trygga?

Tack

Hej Sara111!
Vilket svårt beslut som du står inför, där du brottas med vad som blir bäst både för dig själv och för barnen. Vad klokt att du söker stöd i det!

Jag tror att det är många här som har erfarenhet av det du beskriver. Jag passar på att puffa lite, eftersom det ibland kan ta lite tid innan en tråd får fart. Om du vill bolla ditt beslut med en rådgivare är du också välkommen att skriva till oss i frågelådan: https://alkoholhjalpen.se/fraga.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hej Nell,
Tack för ditt svar. Ja, det är inget lätt beslut. Jag känner mig helt låst för att jag inte hittar en lösning som känns bra hur jag än vänder och vrider på situationen. Bara pest eller kolera att välja på och hur jag än gör så kommer barnen ta skada. Nu vill jag bara fokusera på vad som blir minst dåligt för dem. Men vet inte vad det är.

@Sara111 Hej, jag har inget superbra svar dock så hade jag och har samma funderingar. En sak som avgjorde för mig var att tänka att om vi delar på oss så har barnen iaf ett tryggt och nyktert hem varannan vecka och att om det inte fungerar med pappan så kan man orosanmäla och då kan han få hjälp och stöttning av socialen och ev sjukvård eller så får han inte ha barnen alls. Så länge vi bor kvar så hjälper vi ju till att styra upp familjelivet så den som missbrukar kan fortsätta sitt missbruk utan konsekvenser. Jag hoppas ju att mitt ex ska styra upp sitt liv och ta hand om barnen på ett bra sätt i framtiden, men bara han som kan påverka och välja hur han vill leva sitt liv. När man delat på sig måste man också träna på att släppa den kontroll man som medberoende har arbetat in. Kontroll och oro som gör att jag fortfarande mår dåligt trots att vi inte bor ihop längre.

@Samsung50
Hej och tack för dina tankar. Vilken bra tanke du beskriver om att barnen åtminstone har ett nyktert hem. Det känns som en bra motivation.
Och det där med att släppa kontrollen ja. Och oron.
Det är fint att höra tankar från dig som ligger några steg före mig.

@Sara111
Åh vilket dilemma och "ont-i-magen-beslut", men utifrån det jag läser, så tänker jag precis som Samsung50. Lämna och tänk vilken pangvecka barnen har med dig själv (helt utan oro, vilket barn känner av) och fullt fokus på att andra parten är nykter på barnveckor annars orosanmäler du direkt, om och om igen tills mestadels av vårdnaden är med dig.
Förr eller senare kommer barnen komma emellan på ett eller annat vis.
Vem vet, detta kanske ändrar på fler saker för er till det bättre? Långsiktigt.
Kram