av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Andrahalvlek
mån, 2023-05-29 - 22:46

@Berra Fint och reflekterande inlägg, tack för att du delar med dig ❤️ Att vara närvarande i stunden är viktigt, och faktiskt mycket lättare som nykter. Tidigare stressade man mot nästa tillfälle att dricka.

Kram 🐘

Berra
tors, 2023-08-31 - 23:17

Ojdå, vad tiden går!

Så här länge har jag inte skrivit på forumet på länge, tidigare varje vecka nu ett kvartal.
Bra eller dåligt?
Bra antar jag, för att jag egentligen inte behöver forumet som en stöttepelare lika mycket längre.
Den har varit till en stor hjälp, där jag har kunnat läsa mina egna tankar, det har varit viktigt för mig, att läsa, sortera och smälta in, och slutligen reflektera.
Så här var det just då, men inte längre, märkligt vad tiden sluter in allt i sin kokong och arkiveras.
Läser jag långt tillbaka i tiden så kan jag emellanåt inte känna igen mina egna känslor, märkligt.

Just idag mår jag bra, ja väldigt bra egentligen, hur då tänker ni?
Tja kanske att jag inte längre har mina gamla problem, utan nya och betydligt enklare sådana.
Frånvaron av tunga tankar och annat elände har plötsligt blivit min vardag, jag känner mig fri.
Jo jag vill tillägna dem alkoholens fel, många saker som involverar alkoholen, antingen direkt eller indirekt.
De verktyg jag fick mig tilldelade vid min depression har hjälpt mig att se på saker på annat sätt.
Då var då, nu är nu, historian kan inte göras ogjord, men den historia jag skapar idag kan jag påverka, och morgondagen har jag ingen aning om, och lämnar den till ödet.
De kallar det att leva i nuet, och mer än så kan man inte göra.
Adde brukar säga att innan han slänger fötter i golvet när han vaknar på morgonen har han bestämt sig för att idag ska han hålla sig nykter, och somna likaså.
En morgon utan bakfylla och ångest är verkligen guld värd.
Att inte känna skuld för vad man än har gjort, eller kanske inte gjort.
Att inte känna ångest över att man inte har tillräckligt med alkohol hemma för att klara dagen eller hela helgen, man köper på sig för mycket för alla eventualiteter om det kommer besök så man kan bjuda, men likt förbannat så är det slut när helgen är likaså.
Man tänker jo jag dricker nog för mycket men är på inga vägar en alkoholist.
Men den dagen man ger upp och inser att man har alla de kvaliteter en alkis har, då är man på en god väg, att tillfriskna, att ge upp sitt motstånd att kalla sig alkis.
Att förlora sin tillit att man alltid tar de rätta besluten, jag har inte längre kontrollen.
Knogarna slutar att vitna av ett ständig oro, man släpper taget och tillåter sig falla handlöst.
Jag brukar säga att jag kliver ut min egna kropp går åt sidan och ställer mig i ett hörn av rummet för att betrakta mig själv på avstånd, hur beter jag mig egentligen?
Att varje dag reflektera över vilka beslut jag tar, var de verkligen de mest vettiga?
Att tillåta mig falla för impulser är helt okey, så länge jag fortfarande har kontrollen och de inte innehåller alkoholen, för då tappar jag den, kanske inte idag men imorgon.
Alkoholen är en lurig jävel som låter sig väntas på, man har lärt sig förknippa den i olika situationer, och när man minst anar så pockar den på sin uppmärksamhet.
Hallå där, sugen på lite kul?
Jotack, men håll dig i bakgrunden brukar jag tänka, du får finnas men inte i min hand.
Att acceptera att andra dricker den är för mig viktigt, jag kan endast förändra mig själv, inte andra.
Man kan föra märren till vattnet, men inte tvinga den att dricka.

Mitt liv är just nu ganska så problemfritt, det rullar på…
Det händer saker hela tiden både oförutsedda och planerade, men inget som jag inte kan hantera.
Livet har blivit enklare och okomplicerat, de små sakerna har blivit stora, de stora blivit små.
Kanske kanske har det med åldern att göra, jag har blivit förståndigare och kanske tråkigare.
Tagit mer eget ansvar och skyller inte på annat/andra längre, det är mänskligt att fela.
Jag bjuder på mig själv till skratt, men inte så att jag tappar värdighet.
Står stadigt på jorden, inte bara på grund av min vikt utan också att folk kan luta/lita på mig, hur mycket det än blåser runt omkring mig.

Jo jag är ganska så nöjd med mig själv, självförvållat.
Jag har haft min historia här på forumet, ni kan läsa om den hela femton år bakåt i tiden.
Jag var då 45 år gammal och ett vrak där solen aldrig sken.
Livet var komplicerat, förvrängt och trångsynt.
Hade jag vetat då att det skulle ta femton år hade jag lagt mig i frysen och väntat in tiden.
Men då hade jag aldrig fått uppleva förändringen i realtid.
Någonting som jag är väldigt stolt över, jag fixade det…

Så tappa inte suget på en förändring, livet är inte alltid spikrakt, många kurvor backar sidospår och gropar på vägen, ni kan ta del av mina här i tråden

Berra

vår2022
fre, 2023-09-01 - 06:54

@Berra Vilken härlig läsning! Tack för att du ville dela med dig om hur du vänt på ditt liv och hur bra du mår idag. Hur alkoholen kan poppa upp så där utan förvarning i tankarna, men att det är du som har kontrollen och bestämmer över ditt liv och om du ska dricka eller inte, som du skriver ”Hallå där, sugen på lite kul? Jotack, men håll dig i bakgrunden brukar jag tänka, du får finnas men inte i min hand. Att acceptera att andra dricker den är för mig viktigt, jag kan endast förändra mig själv, inte andra. Man kan föra märren till vattnet, men inte tvinga den att dricka.”

Ha en riktigt fin dag!❤️

Berra
tors, 2023-10-26 - 00:08

Onsdagskväll i det förlovande/förlorade landet Sverige!

Ja det blev en konstig rubrik på dagens inlägg, hur ska jag kunna försvara det?
Vet inte, funderar inte heller, utan jag kör på bara, det lät ballt i alla fall.
Man kan bedöma situationen ifrån olika infallsvinklar, det som låter underbart för en del, kan låta som världens förfall för andra, beroende på hur man ser på det.

Det är en helt vanlig vardagskväll för mig och frugan, vi har ätit hämtmat för att vi var för lata att laga egen.
Thaimaten från den lokala matvagnen gick ner med en väldans fart, nedsköljd med ett glas bubbel.
Ja bubbelvatten alltså, det är vardagsdrycken för oss båda, jag låtsasöl (eller fjollöl som en del säger) på helgen, och frugan max ett glas vin, mer än så blir det sällan, hon brukar få tömma BIB'en i slasken för att den har blivit för gammal.
Vi dricker bara det vi behöver, inte mer, finns ingen anledning till att dricka mer för att känna något buzz i huvudet.
Vi får omedelbart paltkoma och ryggläge i soffan hägrar, eller en av oss ser på TV'n i sovrummet.
Vi brukar tävla om vem som somnar in först, våra jobb tar verkligen musten ur oss båda.
Kanske är det åldern, men mest skyller vi på det höga arbetstempot som vuxit sig starkare senaste decenniumet.
Klarar jag mig förbi tjugo över åtta klarar jag oftast resten av kvällen, men det är många teveprogram som jag har missat slutet på, så för att komma ikapp så blir det till att streama resten på play.
Det händer inte så mycket annars på vardagarna, helgerna däremot är alltid fulltecknade.

Vi har stängt stugan inför säsongen, klappat igen och bommat, alltid lite sorligt men samtidigt skönt att slippa den stressen av att behöva åka ut, det har varit kolsvart varje gång vi kommit ut på fredagskvällen.
Släpa på en massa väskor och matkassar med en ficklampa i munnen är inte alltid det mest önskvärda, råkallt i stugan med många stearinljus tända, iskalla täcken i sängen, jo lite mysigt har det ju varit i alla fall.
Men det är över nu, nu går vi in för vinteride igen, vinterdäcken satte jag på i Söndags, utemöblerna har plockats ihop under en presenning, jag håller på och justerar upp termostaterna på alla element i ett alldeles för kallt hus.
Förra helgen var vi några stycken som gick på globen och såg 4,5 h standup, det var skönt att få motionera smilbanden, det lättade ett tungt och höstdämpat hjärta, jag var glad i flera dagar efteråt.
Jag har också fått pris i en stor fototävling, det tog bara 35 år att få komma på prispallen, äntligen en belöning.
Jag har också införskaffat en ny bärbar dator som jag skriver på just nu, istället för de där billiga datorerna som blir utrangerade på bara något år eller två.
Så visst har det hänt grejer, men prylar en en sak, samvaro är något helt annat.
Försöker umgås med barnen och barnbarnen så mycket det ges tillfällen till, och vänner för all del.
Får lyssna på många olika livsöden varje, en vän som hamnat i en djup depression och hamnat på hispan.
En hantverkare på jobbet som fick en hjärtinfarkt men nu är tillbaka, en annan som har ett trasigt knä men kan inte sjukskriva sig förrän jobbet är klart, han är egenföretagare, en kollega har opererats för en ofarlig tumör i hjärnan (för andra gången...), min mamma blev bedragen på en massa pengar, osv osv.
Det känns som om livet svischar förbi, och jag hinner inte riktigt hänga med i farten.
Ibland orkar jag inte ta del av allt elände, utan sluter in mig i min egna kokong och känner mig egensinnig.
Det krigas i världen, oljekatastrof i blekinge skärgård, det är mest bara trista nyheter på teven.
Jag försöker tvinga mig själv att bara koncentrera mig på saker som känns positiva och gör mig glad, en sorts självrespekt för sådant som annars skulle kunna göra mig deppig.
Att varje dag känna tacksamhet att vi har mat på bordet, tak över huvudet, ett arbete att kunna gå till, att vi håller oss friska och har lyckats med vår avkomma, en varm säng att krypa ner i, och kanske den mest elementära känslan av att imorgon vakna upp utan kvalfylld bakfylleångest.
Vi har en planerad julfest på jobbet, och jag känner inga problem att ta bilen dit och hem, det har blivit en självklarhet, har heller inga problem att välja sådan dryck som inte gör mig påverkad.
Jag ser och vet hur den påverkar andra och känner ingen dragningskraft till den längre.
Jag gläds av den när andra blir glada och uppspelta, men lika äcklad av den när jag ser dess baksidor.
Jag har varit en del av den, men inte längre, det känns som om jag har kommit lite längre i utvecklingen.

Snart är det en vanlig torsdagsmorgon, jag kommer att vakna som vanligt till en ilsk väcknington på mobilen, snoozar några gånger tills det är alldeles för sent.
Borsta mina tänder till en fasansfull spegelbild och undra hur i helsefyr kunde jag komma att se ut så här?
Jag känner mig inte gammal, men min kropp säger att jag har mycket livserfarenhet.
Blöter mina händer och rufsar runt i håret som har mycket kuddanarki, när de kalla vattendropparna når hårbotten så känns det som om hjärnan vrider på tändningnyckeln igen.
Tar min medicin klär på mig mina byxor och lite halvskrynkliga skjorta, för idag ska jag vara sådär "trevlig" när vi får utländskt besök som jag ska vara värd åt resten av veckan, inte min favoritapproach när jag helst vill bara vara som vanliga jag, naturlig och förnöjsam på mitt sätt.
I bilen lyssnar jag på morgonnyheterna över hur många som blivit skjutna eller hur många sprängningar det varit under natten, man blir nästan förvånad när det inte har hänt något förfärligt längre.
Jag gäspar mig ut på motorvägen och hamnar snart i köerna, och tänker...denna dag, ett liv..
Och ja, man ska nog vara tacksam för att jag just har ett liv, inte alla förunnat
Ännu en dag i det förlovade eller förlorade landet Sverige...

Berra

Varafrisk
tors, 2023-10-26 - 07:13

@Berra Det är alltid intressant att läsa dina inlägg. Min dotter har efter ett långt skov hamnat i en djup depression. Hon ligger inte på hispan….hon ligger på psykosavdelningen. Jag brukar som oftast inte skriva h dig därför kan det kanske verka lite snorkigt av mig att kommentera detta, jag tänker även att du har endast goda avsikter. Men…för oss är det en djup sorg att hon är så sjuk och vi är många som lider m henne.

Ha det fint🍁

Sisyfos
tors, 2023-10-26 - 13:13

Kul att höra från dig Berra! Alltid roligt att läsa dina livsbetraktelser. Tog mig en funderare på ordet hispan och tänkte först att det är ju så du alltid skriver, dvs använder den typen av uttryck utan att lägga någon värdering i dem och tänkte initialt att det var en överreaktion från VaraFrisk. Å kanske är det det, samtidigt så har ordet en negativ klang och om man tänker tillbaka på hur psykiskt sjuka behandlades och bemöttes så blir det en annan bedömning. Å tredje sidan så skulle det bli mer svårläst och inte kanske passa in i dina övriga uttryck om du bytte ord.
Nu tycker jag kanske inte att vi ska ha en debatt om detta i din tråd och jag har själv ingen klar åsikt i frågan utan noterar mest att det inte var helt enkelt att ta ställning. Jag gillar ditt sätt att skriva och ditt sätt att betrakta och konstatera utan värderingar och jag tycker att det är modigt av VaraFrisk att uttrycka sin åsikt.

Varafrisk
tors, 2023-10-26 - 19:11

@Sisyfos Tack! Jag hade förmodligen inte reagerat om inte min dotter legat på sjukhus. Precis som jag skrev så tänker jag att Berra har inga onda avsikter. Men nu fick ordet hispan en helt annan klang för mig när min dotter ligger inne på psykiatrin.

/Varafrisk

Berra
sön, 2023-12-10 - 22:16

Det är nätterna jag är rädd för...

Mardrömmarna tar ibland knäcken på mig, de förtär mig.
I helgen for jag tillbaka i tiden till högstadiet, en obesvarad kärlek till en tjej i klassen hade den stora rollen.
Inte den snyggaste, inte den ballaste, tvärsom den som höll sig i bakgrunden av alla de andra tuffa brudarna.
Men hon hade karaktär, inte alls som de andra tjejerna som mest brydde sig om sitt utseende, nej hon var bara som hon var, på ett ärligt sätt.
Rak lugg och ett långt svart hår.
Mest fastnade jag för hennes djurintresse, hon hade en golden retriever som hon gick sina rundor med.
Tillbringade helgerna vid stallet, och jag hade också en anledning till att ta en sväng förbi med moppen, ganska ofta.
Men hon såg mig aldrig, jag var som luft för henne, vad jag än gjorde för att imponera på henne, inget bet.

Hursomhelst i drömmen hade jag tjatat till mig en dejt, vi gick på en vernissage (!!!) Och jag sken upp som en sol, hennes gensvar var allt annat än varmt inte ens ljummet.
Jag sa till henne att jag går inte iväg förrän vi hade bokat ytterligare en dejt.
Hon kunde inte ge mig ett enda datum.
Och när vi skildes åt tiggde jag mig till en kram med hennes slaka armar utefter hennes sida, hon kändes helt kall.

Jag vaknade alldeles genomsvettig och andfådd, pulsen gick stenhårt genom mina halsvener och jag kände varje dunk i hela huvudet.
Kände mig avskydd och värdelös, låg i sängen och vred mig fram och tillbaka.
Till slut måste jag göra något, något som man kan göra som en man i min ålder, gå upp och kissa på toaletten i mörkret, famlandes runt med händerna utefter väggarna, lite stelbent som också hör åldern till.
Sitter på muggen och svär tyst för mig själv, varför återupplever jag 45 år gamla ångestkänslor för?
Varför plågar mitt sinne mig med känslor som får mig att känna mig värdelös?
Varför kan jag inte styra mina drömmar?
Kissar klart, stänger dörren till toaletten så att inte det ska väcka frugan som snusar gott i sin säng när jag spolar.
Famlar mig tillbaka, f-n klockan är 03:23 en vardagsnatt, det här kommer att straffa sig när jag ska kliva upp tänker jag.
Jag snurrar runt fram till 04:15 då jag ger upp och sätter på mig lurarna och lyssnar på streamade musik, livrädd för att återuppta samma dröm igen.
Jag har inte sovit gott och har blivit väckt mitt i natten, behöver jag säga att den dagen inte kommer att bli min bästa.

Jo jag är en romantiker i sinnet, men många drömmar plågar mig genom nätterna, ofta över tonårsdrömmar, drömmar som borde vara goda.

Till saken hör att just denna flicka hade en crusch på en av klassens clowner som jag hade noll respekt för, en som alltid ville göra sig märkvärdig aldrig aldrig kunde tala sanning och alltid alltid hitta på en massa jävelskap.
Vad såg hon hos honom?
Just han träffade jag runt 20-årsåldern vid en fisketur på en gemensam väns båt.
Hon hade dött som en 19 åring, svultit sig till döds i anorexia.
Det kom som en chock för mig, jag som kunde ha gjort allt för henne, varför?
Kanske det förklarade varför hon alltid var lite mindre utvecklad än de andra tjejerna i klassen.

En massa konstiga minnen väcks till liv i min hjärna, jag känner mig helt lost in space och får jobba hårt för att få ordning på dem igen.
Fattar inte varför dessa väcks till liv efter så pass lång tid, jag var inte beredd.
Flera dagar efter funderar jag på min starka reaktion och varför jag lever mig in så i mina drömmar emotionellt.
Inte undra på varför jag är så rädd för att somna in, jag vet inte vart jag hamnar mina drömmars värld.

Samtidigt känner jag mig "otrogen" mot min fru när jag drömmer om andra tjejer, men hallå jag kan inte rå för mina drömmar, dom styr mig.
Jo jag drömmer goda drömmar också men de är betydligt mer sällan förekommande, dessvärre.

Läget en söndagskväll som denna, jo hemma sjuk i soffan med täcke.
Jag har precis fått min andra covida're, full pott på testen dubbelt upp.
Missade årets höjdpunkt på jobbet med 3 ynka timmar, julfesten.
Tycker jag lite synd om mig själv, jo lite...
Förr skulle jag nog mest varit bedrövad över att missa ett perfekt fylletillfälle.
Men det bekommer mig inte det minsta.

Glad över att se att Dee är tillbaka.

Varafrisk, ja det kostar på att vara frispråkig, alltid finns det några ömma tår att trampa på, jag ber om ursäkt men du vet att jag aldrig är personlig.

Berra

vår2022
mån, 2023-12-11 - 21:41

@Berra Ja, drömmar kan verkligen vara märkliga, verkliga och läskiga ibland. Enligt drömtydning så är det ofta något i det undermedvetna som speglar våra känslor sig i drömmarna. Det kan vara olösta knutar, saker som oroar eller liknande. Händelser och personer symboliserar detta och behöver inte ha med sanningen i verkligheten att göra. När något oroar eller gnager inom mig brukar jag drömma jobbiga drömmar. Minns att jag långt tillbaka i tiden hade jobbiga drömmar frekvent. Jag var lite orolig när jag lade mig för att sova för att jag skulle drömma. Provade att säga till mig själv att inte vara rädd för att drömma och om jag gjorde det skulle jag ta emot drömmen, inte streta mot den och ”se faran i vitögat”. Det hjälpte mig faktiskt till att vara mindre orolig vid läggdags samt att en jobbig återkommande dröm sluta komma till mig. Vet inte riktigt vad som hände med mig, men på något sätt släppte jag taget och var inte rädd längre. Jag har också flera gånger fått vägledning av mina drömmar om vad som trycker mig eller oroar mig. Men många gånger minns jag inte mina drömmar när jag somnat om och sedan vaknar flera timmar senare. Så det är ändå lite häftigt med drömmar också, även om de kan vara jobbiga😁

Berra
mån, 2024-01-01 - 16:48

Gott nytt år till er allihopa!

Har tillbringat årets första dag med att slösa bort den på att göra absolut inget av nytta.
Bara legat och slappat i soffan med streamade program på teven.
För 15+ år sedan hade jag gjort detta också, men då med en fruktansvärd ångest och bakfylla
Tack till mig själv för att jag orkade klara mig igenom en sådan pärs, det var väl vunnet!
Gårdagen var lugn, ja mycket lugn, frugan klagade på som hon har gjort de senaste året att det är inget partande på nyår längre för våran del, hon har alltid en sådan ångest inför nyårsfirande.
Jag småler lite i mjugg, för det gör väl ingenting om vi tar det lugnt vid vår ålder?
Jag skulle inte vilja ha det åt andra hållet, jag vet vad som riskeras då, min nykterhet.
En god middag med våra bästa vänner, förrätt, oxfile och efterätt, skumpa på två vis, en alkoholfri förståss.
Vid tolvslaget sa frugan, men ska du inte öppna dina andra skumpa-pavva?
Nja svarade jag, jag kommer att dricka ett glas för att fira in det nya året, men sedan tvingas hälla ut resten.
När man inte längre dricker för att bli berusad, så känns det onödigt att hälla i sig mer dryck än vad man är törstig.
Min partyblåsa har krympt betydligt, inte alls som förr som kunde hålla fem burkar starköl innan första toalettbesöket, men det kanske också har med åldern att göra, i denna månad hinner jag passera 61 år.
I köket sitter frugan och lägger pussel, hennes favorittecknare är JvH, Jaan van Hesteren, en holländsk tecknare.
Hon har nu 49 st i sin samling, och hon tycker att det är så fantastiskt roligt att lägga det, så varsågod!

Såg precis en sådan fantastiskt hyllning till Sven Melander på SVT-play, den heter "Ta hand om er, och glöm inte att skratta".
Lite speciellt då jag valde mitt nick "Berra" ifrån den karaktären som han spelade i just Lasse Åbergs första film sällskapsresan, för jag kände mig som honom, men mer på ett tragikomiskt sätt.
Men 35 min in i filmen tar de upp hans alkoholmissbruk på ett mycket betagande sätt, jag kände igen mig så himla mycket, under 70 och 80-talet dricker han alldeles för mycket och är medveten om det, men har inte förmågan att ta sig ur det.
Han säger att spriten är hans bästa vän, men den har bara ett mål, att ta livet av honom.
Så sant, jag rekommenderar er att ta en titt på detta åtminstone 35-45 min in i filmen.
En dag under filminspelningen skulle han spela bakfull, men sminkösen sade.."perfekt", han behöver inget smink.
"Bära hem Berra", ett citat som följt med mig under lång tid.
Ja jag ville bara berätta detta, och önska er alla en god fortsättning på det nya året 2024.
En god fortsättning på det ni kanske har påbörjat, antingen i praktiken eller i huvudet, att sluta/minska erat drickande, det är ni väl värda.
Att inte ändra på nyårsdagen med att vara försoffad framför teven, men utan fylleånger, det är en bra start på det nya året...

Berra

mulletant
sön, 2024-01-07 - 08:17

Hej på dej Bästa Forumbrorsan Berra🌷
Adde tipsade mig att logga in en sväng. Fint att se att du lever ett gott liv. Det gör jag också.
God fortsättning på det nya året ✨