av asdffg

asdffg
lör, 2023-12-16 - 21:58

Våra barn märker än så länge inget av det förutom den dåliga stämningen. När han går ut blir han alldeles för full. Förra helgen kom han hem och spydde över badrumsgolvet. Efter det försöker han lägga sig i sängen, vilket han såklart inte får eftersom också barnen ligger där. Helgen innan det blev han kanonbakis. Förutom det här, som innebär att jag ligger vaken och undrar i vilket skick han är och att han blir dålig i ett par dagar så är det mer. Han har smygdruckit. Dolt att han dricker och ibland hällt i starkare saker i ölen för att jag inte ska märka. Vi har känt varandra i en evighet och jag märker d i r e k t när han druckit. Blivit som någon jävla detektiv och blivit gaslightad några gånger. Han har slutat smygdricka nu, vad jag vet.

Han har insett att han har problem. Men ändå inte. Idag var han iväg med grabbgänget över dagen. Jag skulle hämta honom på eftermiddagen efter att ha varit iväg med barnen. Märker direkt att han är full och förklarar att jag inte kommer hämta honom då jag inte vill att barnen ser det. Han fick åka hem själv och ansträngde sig mycket för att inte verka för full. Som sagt så ser ju jag ändå. Otrevlig och sur för att jag inte hämtade.

Tar bebisen ifrån mig och säger att han kan ta hand om sina barn. Säger dryga saker till mig framför "stora" tjejen och jag biter ihop för att det inte ska bli värre. Han klarar av det han ska men det märks ju.

Läst en del och vet hur man ska bemöta. Hur man "ska" tänka. Samtidigt så går det här ju ut över mig, över barnen. Vi har varit tillsammans i en evighet och har svårt att se en tillvaro utan honom, omöjligt nästan. Vi är ett grymt team annars. Men det här gör mig så trött.

User37399
lör, 2023-12-16 - 22:50

Ja nu har ni ju barn som du måste skydda från detta direkt .
Har ni sökt hjälp? Har du?
Här på forumets kan du hitta en del vägar.
Kan du och barnen bo hos t ex dina föräldrar medan din man funderar igenom saker o ting?
Låt dem inte växa upp i detta❤️
Kram!!

has
sön, 2023-12-17 - 17:17

Hej @asdffg!

Så jobbigt det låter 😔

Jag har precis nyligen börjat förstå att min man är beroende och inte ”bara” dricker för mycket.

Det har väckt en massa tankar och känslor! När jag läser ditt inlägg står meningen ”Han har slutat smygdricka nu, vad jag vet” ut.

Det är så svårt att förstå att man gradvis vänjer sig vid så konstiga saker att i alla fall jag själv märker att jag ofta, i tanken och till mina nära vänner lägger till ”vad jag vet”.

Trygghet, ärlighet och öppenhet har alltid varit viktiga värden i relationer för mig. Och nu befinner jag mig i ”vad jag vet” landet som är allt annat än tryggt, ärligt och öppet.

Det låter som även dina gränser har smygflyttats och att du hamnat på en plats du inte tänkt dig vara på alls.

Vet någon i din omgivning om hur ni har det? För mig har det känts lite som en livboj att jag vet att andra vet, eftersom jag blir lite rädd för mig själv och min önskan att allt vore annorlunda (och nästan försöker lura mig själv att det inte är så farligt).

Håller med @bella70 om att det viktigaste nu är att du ser till dig och barnens bästa. Sök hjälp, även om det just nu känns omöjligt att göra något annat än att stanna kvar❤️

Självomhändertagande
lör, 2023-12-23 - 08:05

@asdffg
Kära du. Så bra att du hittat hit. Jag har inga barn. Förstod att mitt ex inte var lämplig att bli en pappa. Och jag fastnade länge i ett medberoende och hanterade ett stort barn.
Nu är jag fri från medberoende och har 6 år senare fått olika perspektiv. Dels genom att jag mediterat och umgåtts med mig själv i åratal. Och dels genom en ny och sund relation med en sund och frisk man.
Jag har reflekterat, pratat med professionella om bakomliggande orsaker.
Osv....
Mitt nuvarande jag vill säga till dig.
Ta all hjälp som du behöver och vill ha.
Ta den hjälp som du är redo för.
Det är en process.
Du är mamma till en bebis och en till liten.
Vilken hjälp kan du få av din omgivning. Bo hos föräldrar/familj för avlastning och bättre sömn. Ibland?
Denna process är svår. Han har ett allvarligt bruk av alkohol.
Han måste vilja förändra själv. Och ibland räcker inte viljan.
Hjälp och stöd för både honom och dig finns det gott om.
Nu är det du och era barn som är viktigast.
Önskar dig allt gott och julefrid.
Jag tänker på att en orosanmälan till soc kan hjälpa. Eller stjälpa? Beror ju på. Har ingen erfarenhet av soc.
Men om jag visste att de eventuellt kunde ha hjälpt mig då mitt ex vägrade flytta ut och jag försörje honom i flera år, då hade jag vänt mig dit.
Erfarenhet och tid att reflektera gör en visare, med åren.
Men nu när dina barn är små finns det inte tid att tänka så länge.
Bara du vet, vad som behöver göras.
Om inte idag, så kommer du veta när du vet. Och då är det bra med en plan.
Ta hand om dig!