Hej igen, har skrivit ett inlägg tidigare och kände ett otroligt stöd bara av att någon förstod mig.
När jag skrev innan jul så kändes allt jobbigt sen sköte han sig under julhelgen men idag gick han på jour ledigt kl 18.00 och 18.01 var första ölen öppnad.
Jag lurar mig själv hela tiden om allt ska bli bättre men dom senaste åren blir det bara värre och värre. Inte bara att han dricker han han är otrevlig också. Vill gärna få igång bråk. Imorgon är det nyår som tur är ska båda tonårskillarna iväg, vi bor lite avsides så jag ska köra och hämta dom. Men är så less nu hur ska man göra för att ta första steget och lämna jag sliter upp barnen från deras hem, har inte råd att lösa ut min sambo. Hur har ni andra gjort har ingen att prata med känner mig så otroligt ensam i denna situation.
Jag hoppas livet blir bättre.

Kära du, jag sitter i samma sits, se mitt inlägg igår… Har under lång tid tänkt att han ska bli nykter först och att vi sen ska jobba på vårt förhållande. Om det inte funkar har barnen två nyktra föräldrar när en separation väl är ett faktum…
Senaste månaden har jag dock kommit till insikt om att en alkoholist aldrig bryter sig loss ur sitt beroende för någon annans skull, inte för min skull, inte för vår skull och inte för barnens skull. Jag kan inte göra något för hans tillfrisknande om han inte tar tag i det själv..
Jag funderar också vad som är första steget - jag tror jag ska försöka få honom att hitta någon tillfällig lösning på boende så att vi får lite distans och tid för att hitta den långsiktiga lösningen. Jag tänker också att det ger honom tid att arbeta med sina problem men jag är tveksam till att han kommer att göra det.
Jag undrar hur jag hamnade här.. Det är så sorgligt att se vad missbruk gör med den man som jag älskade och valde att bli min livskamrat, med den pappan som gav våra barn kärlek och trygghet.. den personen finns inte längre.. När jag väl insåg det var det inte så svårt att fatta beslut om att lämna, rent känslomässigt. Men praktiskt sitter jag i samma rävsax som du. Jag försöker se tiden an och hoppas att han kan vara resonabel .. Styrkekram till dig!

Sitter i samma rävsax som ni har tänkt å lämna så många gånger men tror inte jag klarar d ekonomiskt och d är ju fruktansvärt att behöva stanna kvar i ett förhållande pga detta. Min sambo har fixat julen helt perfekt och är lugn än så länge men vi ska bort ikväll och jag vet precis hur d kommer bli. Tycker inte om högtider längre och nyår har inte varit någon positiv dag på många år vet ju att även imorgon kommer å bli en skitdag men en bakfull otrevlig man så måste dricka lite imorgon åxo för att orka😔

@ann74 Jag känner starkt för ditt inlägg.Jag blir så ledsen att det är så många som lever så här.Jag är också i samma sits.Jag har levt med en man som missbrukat alkohol i över 40 år!Vi har fyra barn som är vuxna och har egna barn nu.Jag fattar inte att jag har stannat kvar i detta helvete så länge och att våra barn har varit en del i detta.Igår efter att han druckit konstant i en vecka så bad han mig att jag skulle ge honom antabus.Så i morse gav jag honom en tablett fast jag vet att det inte hjälper.Vi skulle åka iväg idag på nyårsafton men jag har en inflammation i magen så vi fick ställa in.Så för en stund sen dök ha upp totalt redlös.Han kan inte gå utan studsar i väggarna.Nu börjar han skälla på mig för att vi inte kunde åka iväg ikväll fast jag sa till honom att det var helt ok att han åkte själv.Det hade varit så skönt att få vara för sig själv en stund.Så ni sitter jag på ovanvåningen med en värkande mage.Jag får inte äta fast föda och jag har feber o jätteont i magen.Sen får jag hålla koll på honom så han inte sitter o dör i soffan!Jag har också jättedålig ekonomi så det är mycket det som fått mig att stanna.Jag har varit hemma med barnen när dom var små och sedan bara jobbat deltid.Ja det är inte lätt!Kram från sliten!