av Kevlarsjäl62

Ullabulla
lör, 2023-09-02 - 16:05

Hej kevlarsjäl.
Utan att veta vad som pågår inne i dig så kan jag relatera.
Mitt ex fortsatte att behöva och jag ställde upp.
Det kändes bra att vara behövd och jag fick en välkänd roll att fylla upp.
Avsaknaden av den rollen gjorde väldigt ont och stora delar av mig ville tillbaka då vi hade så långa och många perioder bra.

Men som du säger,någonting skavde,en gräns var passerad inne i mig.

Så håll kontakt med det jobb du redan lagt ner och håll det levande om du kan.
Jag själv hade bara en mycket smal stig i början.
Den gamla välkända storvägen kändes mycket lockande.

Att vara medmänniska är bra.
Men för mig så var det mitt ex i egen hög person som var drogen,dvs mitt medberoende var kopplat till honom.
Jag kunde aldrig bryta helt trots att jag gick in i en relation med en ny man.

Idag ångrar jag det inte då han till sist dog. Min skuld hade då varit ännu större att bära om jag inte funnits där bitvis.

Håll taget och håll fokus på dig.

vår2022
sön, 2023-09-17 - 20:40

@Kevlarsjäl62 Här kommer lite info om värderad riktning som du önskade.

ACT (Acceptans and Commitment Therapy) har hjälpt mig mycket för att hitta min inre kompass och min värderade riktning i livet. Nedan kommer lite om ACT som jag försökt sammanfatta kärnan i, vilket inte är det lättaste, så var beredd på ett långt inlägg😁.

ACT syftar till att hitta ett förhållningssätt till tankar och känslor för att kunna skapa ett rikt och värdefullt liv. Det handlar inte om att förändra tankar och känslor utan om att förändra förhållningssättet till de tankar, känslor och minnen man har. Fokus är hur individen vill leva sitt liv. Det handlar om att lägga om sitt perspektiv, att acceptera inre obehag och smärta för att kunna förändra och gå framåt i livet.

Det handlar inte om att förändra tankar, känslor och beteenden som är problematiska, det handlar om acceptans för att stå ut med livet. Man ska inte bara acceptera att man mår dåligt och leva med det. Det handlar om att lära sig att förhålla sig till det som inte går att förändra, då kan du skapa energi och utrymme att göra något åt det som går att förändra.

Vi undviker inte bara sådant som faktiskt är farligt eller obehagligt vi undviker också tankar, känslor och minnen som är associerade med det farliga eller obehagliga. Det kallas ”uppelvelsebaserat undvikande” och det har visat sig vara en starkt bidragande orsak till nedstämdhet, ångest, smärta, depression osv. Det kan vara lätt att fastna i grubbleri, känslor och upplevelser. Ångest är till exempel en känsla som många försöker undvika, vilket ofta får motsatt effekt och förstärker ångesten. Man stänger in sig, skjuter upp obehagliga samtal och så vidare.

Ett sätt är att sätta ord på sina känslor, att använda språket för att avväpna och avdramatisera sina tankar, lära sig betrakta sina känslor och se dem som förslag istället för sanningar. Identifiera hur man tänker och pratar med sig själv. Andra centrala inslag är att jobba med acceptans-strategier och mindfulness. Att vara här och nu, inte bli så upptagen med vad som varit eller vad som kommer komma.

Inom ACT finns begreppet ”värderad riktning”. Det innebär att utforska och tydliggöra vad som är viktigt för en i livet och se om det finns skillnader mellan just det och hur man faktiskt lever sitt liv. Att tydliggöra dina värderingar för dig själv och att knyta an till dem är viktiga steg på vägen mot ett meningsfullt liv. En värdering är något man kan leva efter till skillnad från mål som är något man kan uppnå när man går mot det man värderar som värdefullt. Värderad riktning syftar till att handla utifrån sina grundläggande värderingar.

Värderingar fungerar som en slags inbyggd kompass som avgör hur du väljer, vad du tycker att är viktigt och värdefullt, rätt eller fel och vad du uppskattar i livet. De påverkar dina val, dina attityder och ditt beteende, ofta omedvetet. Dina värderingar ger dig riktlinjer i livet och motiverar dig att åstadkomma viktiga förändringar i livet. Att leva efter sina värderingar är att leva i värderad riktning.

För att få fatt på dina värderingar kan du ställa dig själv följande frågor:


- Vad är viktigt för mig innerst inne?

- Vilken sorts människa vill jag vara?

- Vilken slags relationer vill jag bygga upp?
- 
Om jag inte kämpade mot eller undvek det som skrämmer mig-vad skulle jag ägna min tid och energi åt?

Värderingar handlar om vad du vill göra och hur du vill göra det – inte om hur du vill känna.

Det jag också fastnat för är, att tankar är faktiskt bara tankar och inte sanningen. Det är intressant att förhålla sig så till detta, för om man alltid tar sina tankar för sanningar är det lätt att springa åt helt fel håll och få mer ångest. Om man omprövar sina tankar från ett helt annat perspektiv kan mycket hända och man inser att det kanske inte är hela sanningen.

Tankar är en stark kraft, såväl positiva som negativa tankar och det påverkar oss. Jag försöker ha ett positivt förhållningssätt till mina tankar. Att jag tänker positivt om hur skönt det är att gå mot min värderade riktning, mot det som är värdefullt för mig. Ha positiva tankar om tex hur skönt det är att, i mitt fall, vara nykter och vakna pigg med klara tankar på morgonen, hur skönt det är att känna ett lugn och slippa ångest, skam och oro. Positiva tankar ger positiva känslor. Negativa tankar ger negativa känslor, tex vad tråkigt det är utan alkohol, vad synd det är om mig som inte kan dricka. Dessa negativa tankar skapar sug och ångest. Man går inte mot sin värderade riktning och dessa tankar leder till en återvändsgränd.

Såg att man kan prata med psykolog online, Mindler, för 100 kr per gång. Man bli guidad genom ACT. Se länken. Kan vara värt att testa om man vill och kostar inte så mycket. https://mindler.se/act/

Jag har också lyssnat mycket på mindfulness, som ingår i ACT. Laddade ned mindfulness appen. Det finns massor att välja mellan där. Jag gillade bla meditationer om att ha medkänsla med sig själv och andra, kroppscanning för att slappna av och ha medveten närvaro i kroppen. Det finns längre och kortare meditationer.

Detta var långt, hoppas att jag inte tagit upp alltför mycket plats och att det ska ge dig något❤️

Kameleont
tors, 2023-10-26 - 23:14

@Kevlarsjäl62
Are you still out there??

Tänker ofta på dig o funderar på hur du har det.
Ett tag sen du skrev...
Saknar dina kloka ord här! ❤️
Men jag hoppas tystnaden är ett tecken på att du mår bra o har mer harmoni i ditt liv.
Om du orkar o vill - lämna ett litet tecken på att du är ok.

Stor Kram 🧡

Prinsessan1
mån, 2023-11-27 - 07:41

@Kevlarsjäl62 Hittade din tråd och behöver din hjälp. Jag har precis tackat JA till en egen lägenhet, flyttar den 1/1-24. Jag känner mig så usel och vilsen! Är det rätt beslut? Hur klarade du det ekonomiskt?
Jag signerade kontraktet innan jag berättade för min man, för att jag visste att jag skulle ångra mig. Vilket jag gjorde efter bara några minuter av vårt samtal. När vi samtalar, så låter alltid han som den klokare personen.
Gör jag rätt?

Kevlarsjäl62
tis, 2023-12-05 - 13:01

@Prinsessan1 Förlåt, men jag såg inte ditt inlägg förrän idag! Jag förstår din vånda och lider med dig. Jag ser också att du har ett barn att ta ansvar för.
Att du gör rätt tvivlar jag inte ett dugg på och du kan nog med största säkerhet betrakta dig själv som den klokare just nu. DU behöver få en plats för vila och din man behöver ta hand om sitt problem på egen hand, det kan jag med säkerhet säja. Han måste sluta för sin egen skull och jag har lärt mig den hårda vägen att inga samtal och andra "hjälpaktioner" har någon som helst inverkan på en missbrukare så länge som hen inte är på det klara med att det handlar om liv eller död och att insikten kommer inifrån, inte från påtryckningar utifrån. Jag hade sån tur att jag fick möjlighet att köpa en liten lägenhet till ett bra pris, behövde inte ta något lån och har en väldigt låg hyra. Huset vi äger gemensamt är avbetalat och vi är inte skilda. Vi har fortfarande gemensam ekonomi på det sättet att vi hjälps åt med utgifterna för de två boendena, det får vara så på obestämd tid. Min man jobbar på sin nykterhet på sitt håll och jag med mitt medberoende på mitt håll. Vi träffas ett par gånger i veckan, lagar mat tillsammans och kanske gör någon utflykt. Det känns ok, men jag har nog långt kvar till att må bra. Jag är fortfarande medberoende i allra högsta grad och funderar mycket över vad min roll är nu. Har jag något ansvar för min mans nykterhet?
Mina känslor är nu vänskapliga och det kommer nog inte att ändras, alltför lång tid i medberoende har tagit död på de riktiga kärlekskänslorna och kanske är det en fördel i mitt tillfrisknande, jag vet inte. Kanske har ni chansen än att rädda er relation i en framtid där din man kommit till insikt, det är inte omöjligt. Men jag är säker på att ni har mycket större chans på detta sätt. Ni behöver som sagt jobba med er själva, var och en på sitt håll. Du gör rätt, jag lovar och du har ingenting att förlora. Bara möjligheter att vinna. Kramar 🧡

Kevlarsjäl62
tis, 2024-06-18 - 14:49

@Bella Det var jag som kapade Ullabullas tråd i så fall. Jag vände mig direkt till henne och då blev det inte helt rätt kanske 🙃 Men jag är jätteglad att du kommenterade. Jag "pratar" gärna vidare här i min tråd. Jag känner mig så ledsen just nu, men när jag läser mina inlägg får jag så dåligt samvete. Jag har det ju så bra egentligen. Blir ofta väldigt berörd av andras öden här i chatten

Ullabulla
ons, 2024-06-19 - 20:49

Jag tänker när jag läser din text.
Att just i avsaknad av dramatik och kaos kommer den avgrundsdjupa tomheten.
Jag läste i boken kvinnor som älskar för mycket om just denna yomhet.
Vi har kastat(läs tvingat) in oss själv så mycket i den beroendes liv att vårt egna jag blivit så utarmat och tomt.
Utan deras liv att fylla oss själv finns det då lite substans i båda egna jag.
Det var där jobbet började för mig,på riktigt.
Hur fylla detta skramlande tomkärl.
Och med vad?
Det blev en ökenvandring för mig.
Men till slut så kom det en eller annan ökenblomma som lyste upp min stig.
Till slut fick jag tom ihop buketter.
Men det tog tid.
Och det var just i den hemska tomheten mitt nya jag började födas.

Kevlarsjäl62
ons, 2024-06-19 - 23:26

@Ullabulla Ja, det är nog så sant. Vem är jag nu? Inte partner på riktigt, inte omhändertagande, inte alkoholpolis.
Barnen är vuxna med egna familjer, så kanske behöver jag inte vara misslyckad, medberoende mamma längre. Sjukskriven tre månader under våren p g a "orkar inte", så där försvann den alltid lika komptenta yrkespersonen som man alltid kan lita på. Passerat de sextio, så ses inte ofta som kvinna längre heller, mer en grå massa 😜 Jag har bestämt mig för att söka efter små pusselbitar av den jag är, utan brådska. Det kan ju faktiskt bli spännande, även om vägen dit är en lång ökenvandring

idaanna
fre, 2024-06-21 - 21:27

@Kevlarsjäl62

Är också 60.+, och tänker att nu jäklar måste jag få många fria, glada år ändå. Har dansat den där medberoendedansen alldeles för länge. Nu ska jag dansa själv och fritt. Jag har en lång väg dit men det måste gå, och det känns tryggt att veta att det finns så många som finns här och där som delar och stöttar.

Ullabulla
tis, 2024-07-09 - 17:25

Hur går det för dig kevlarsjäl?
Själv har jag både bra och dåliga dagar.
Tittar framåt och blickar bakåt mer än jag borde.
Erbjudandet kvarstår om du vill ha kontakt utanför forumet.