På vägen mot nya mål startar jag nu denna tråden. kanske blev jag först i denna kategorin :)

hade modet att ändra dig! Jag gillar att läsa det du skriver - och i största allmänhet att du finns aktivt med här. Läser allt. Intressant tankesväng om bilkörning med alkohol i blodet - jag vet inte om körskickligheten är nedsatt trots ökad tolerans men tror du är på rätt. Det sista stycket omfattar jag totalt. Glad liten söndag, spelglädje om du har arbetsdag idag! / mt

mr_pianoman

Nästan alla dagar går bra att ta sig an nuförtiden. Men denna tisdag har varit motig. Tröttheten har tagit överhand och det känns som att jag suckat hela dagen.
Jag tror att jag skulle kunna sova i flera dagar. En vecka gärna. Och när jag vaknar ska det vara vår och lite grönt i omgivningen. Bästa stunderna jag har nu, det är när jag är själv och får göra precis det jag har lust med. Folkskygg skulle man kanske kunna kalla mig. Älskar mina vänner, men trivs bäst i mitt eget sällskap.
Jag har börjat vårrusta båten. Och där får jag verkligen vara själv. Gå runt i tystnaden och bara grunna på om ytan är tillräckligt blank eller inte. Tyvärr kom det minusgrader, så nu kan jag inte göra det heller.
Idag när allt kändes motigt kände jag liten gnutta av varför jag drack. Tristessen och motigheten trängde sig på på ett sätt som jag inte upplevt på länge. Det var inget sug. Det var bara en känsla av att vilja försvinna för en stund. Nu är jag såpass "frisk" så jag förstår mina känslor och kan förnuftigt inse att lösningen inte är att berusa sig.
Så klok var jag inte för ett par år sedan. Så det går framåt även fast jag upplever att jag bara står och stampar just nu.

Och förresten. När jag skriver att jag vill vara ensam så är min fru en del av min ensamhet. Hon är den enda jag kan och vill vara ensam tillsammans med.
(förstod ni vad jag menade?)

jag förstår... min Mm är den enda jag alltid kan vara med - fast jag trivs med att vara alldeles ensam också. Jag tror jag känner igen dig ännu bättre genom Mm, han är tämligen "enstörig" på fritiden även om han är mycket social på jobbet. Han tillbringar helst sin lediga tid med hönsen, katterna och med att odla och fiska. Och så säger han "du (alltså jag) är den enda jag alltid kan vara med".
Så insiktsfullt du skriver... jag tyckte mycket om det här inlägget. Kanske för att det också är vad jag saknar och längtar mycket efter i nuläget, att få vara för mig själv och hålla på med precis det jag har lust med. Och det innefattar mannen. Han är den enda jag kan och vill vara ensam med. (Jag tror du förstår vad jag menar:) / mt i natten

Hagge

Vill bara tipsa om en NY bra bok. Den heter "HOPP - en handbok för nynyktra" och är skriven av Anders Vigre. Dem innehåller allt... och lite till som man behöver när man är nynykter/drogfri. Helt nytt koncept som jag gillade skarpt.

/ Hagge

mr_pianoman

Jag har medvetet valt bort nattvarden på jobbet sen rätt lång tid tillbaka. Dels för att jag inte vill utmana min nykterhet med att få i mig starkt nattvardsvin,och dels för att andra ska se att jag tar mitt liv på allvar. Och undermedvetet vill jag skapa debatt, vilket jag lyckats med. Alkoholens roll i kyrkan diskuteras som sak nu, jag som person är inte en del av snacket.
Men idag serverades alkoholfritt minsann. Det måste man göra när det är ekumeniskt och frikyrkorna är med. Dubbelmoral? Jo, det kan man kalla det. Nåväl, jag tog emot både bröd och vin idag och det kändes okej.

På kvällen frilansade jag i en kyrka som konsekvent kör alkoholfritt. Utan bekymmer tog jag ytterligare en sväng till altaret för att få ta del av sakramentet
Två nattvarder på en dag, det våras för oss alkisar i kyrkan

lillablå

Jag vet att en liten mun vin inte skulle göra utslag i den känsligaste av apparater, men om jag skulle ta bilen till kyrkan, delta i nattvarden och sen köra hem... Nej,det skulle inte kännas bra... OM något hade hänt hade jag nog aldrig kunnat släppa tanken på om det hade kunnat undvikas om jag inte... Nojig, överdrivet, men ja, jag är medberoende och överkänslig!!
Jag önskar mer alkoholfritt i kyrkan!!
/ki

mr_pianoman

Jag är väldigt kritisk mot mig själv musikaliskt. Jag gillar inte att höra inspelningar på saker jag gjort. Jag hör bara det jag kunde gjort annorlunda eller som jag missade. Sånt som absolut ingen annan hade märkt eller tänkt på.

Men ikväll fick jag ett par ljudklipp som ligger ute på youtube där jag kompar en tjej. Och faktiskt. Jag är rakt igenom nöjd med min insats. Jag kan till och med känna att jag är bra på det jag gör.
Klart att det finns små misstag. Så små att dom inte märks i det stora hela men jag vet precis var dom är och hör dom. Sånt finns alltid. Det är därför vi håller på med livemusik. Det är tjusningen. Att man inte får en andra chans. Men jag kan bortse från småsakerna.

Jag är en duktig musiker! Sedär, nu satte jag egna ord på det dessutom. Ett framsteg.
Saken är den att ljudklippen är från ett tillfälle då jag spelade utanför mitt ordinarie jobb. På en annan plats. Och jag kände redan då att jag var friare i och med att jag bara var jag. Inte den som haft bekymmer och varit på behandling för sin alkoholism.
Jag var där och då, med min kompis som sjöng. Mitt i musiken. Omvärlden fanns inte.
Där fanns min sinnesro och det hörs i mitt spel. När jag gör det jag älskar.

I natt ska jag sova gott.

mr_pianoman

Tänkte rätt mycket på diverse alkoholhaltiga drycker igår eftermiddag och kväll. Kanske var det extra mycket folk på sociala medier som la ut bilder, var fredagsupprymda och skulle ut. Det handlade också en del om drickandet på nyheterna. Hur berusade personer inte blir nekade som dom borde när dom går på krogen och har fått för mycket.

Jag tänkte nog en hel del på alkoholfrågor. Inte så att jag hade sug, kanske mer sorg i så fall. Sorg över att allt blivit som det blivit.

Men idag, efter en god natts sömn kan jag bara konstatera: Det är gött att vara nykter!

mr_pianoman

Idag börjar jag jobba heltid, efter att ha varit 50% sjukskriven för lunginflammationer och annat skräp sen november. En otrolig lättnad faktiskt. Att det är lättare att andas och jag är mycket piggare. Rätt penicillin gjorde susen. 8 veckor kvar på denna dosen.
Humöret inte minst. Att inte behöva vara nedsatt i arbetsförmåga stärker mig.
Nu kör vi!

mr_pianoman

Ska det vara såhär? Jag känner inget sug överhuvudtaget. Så länge jag får god mat och kaffe så är min kropp nöjd. Jag skulle nästan kunna sträcka mig till att säga att jag inte VILL dricka, även om jag hade kunnat.
Det nyktra livet har blivit en vana. Det finns säkert dom som skulle säga "ding-ding, varningstecken för återfall" Men jag vet inte varför jag skulle ta ett återfall. Jag har ingen anledning. Jag är fullt medveten om att jag ÄR alkoholist, och jag mår väldigt bra av att avstå från alkoholhaltiga drycker. Jag är inte ens säker på att jag skulle tycka att det är gott. Det är förknippat med så mycket dåligt.
Jag har inte ens luktat på vin på snart 1.5 år, och jag tror jag ska låta bli idag också. Troligen i morgon med.

Min fru och en annan medberoende vän pratade om ämnet medberoende igår. Och jag kände mig väldigt obekväm, men jag har egentligen inget att skämmas över. Jag valde att göra något åt min situation. Och det ska jag väl vara stolt över. Ändå sitter skammen djupt i mig. Men det blir bättre.

Tranströmer igen:
... ...

En ängel utan ansikte omfamnade mig
Och viskade genom hela kroppen: "Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

... ...

Du har verkligen all anledningen att se dig i spegeln, möta blicken och vara stolt! / mt

Stigsdotter

...och kramar tillbaka, vad glad jag blev av din hälsning :-)
Skönt att höra du fått hälsan tillbaka - ibland kan det vara trixigt med penicillin, det finns tydligen väldigt många olika sorter.

Jag som saknar mitt eget pianospelande är så nyfiken på att höra dig i något av de där kompklippen, toppen att du själv kan säga att du är duktig på det du gör. det är ofta svårt just för människor som är väldigt bra :-)

Kram från mig <3

mr_pianoman

Jag lever väldigt mycket i nuet. Jag tar en dag i taget. Gläds åt småsaker, så som att katten kommer hem eller att mina lökar jag satte i höstas har börjat titta upp. Genom att leva så, så närmar jag mig 1,5 års nykterhet. Jag har egentligen slutat räkna, men jag kom att undra hur lång tid det är och började räkna på fingrarna.
Så alla ni som kämpar med era första nyktra dagar. Det går! Det krävs mycket, men det går.

Det var väl allt just nu. Livet och dagarna går sin gilla gång och nu vill jag ha vår.

mr_pianoman

Jag skulle vilja ge alla här värme och styrka inför helgen som kommer. Jag förstår att alla inte kommer få den påsk man önskar, men jag hoppas att den i alla fall blir så bra som möjligt.

Hade jag kunnat hade jag kramat om er alla. Men ni får nöja er med en kram i form av text.

Kramar!
/R.