av Sattva

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Sattva
sön, 2024-01-21 - 09:44

Tack snälla för era kommentarer @Andrahalvlek @Se klart @vår2022. Det värmer att ni ser, läser o kommenterar. Jag följer era liv härinne, men har inte riktigt orken att skriva något. Men det kommer!! Jag måste bara balansera min energi just nu. Har en strategi kring det som fungerar ganska bra. Vissa dagar säger jag till mig själv att "Idag ska jag unna mig att inte tänka på detta. Jag löser det ändå inte här och nu". Idag är en sådan dag. Jag skjuter det framför mig medvetet för att få vila.
Tack igen att ni finns!!

vår2022
sön, 2024-01-21 - 10:09

@Sattva Så bra av dig, att skapa utrymme för att vila och inte försöka lösa eller jobba med dessa tankar och känslor❤️. Du behöver få andas och hämta energi. Och framförallt ta hand om dig själv också❤️

Sisyfos
mån, 2024-01-22 - 06:57

Ja, bra strategi Sattva, för att överleva. Sen tänker jag att du även har en bra plan för att leva. Det är så ledsamt att läsa om det här och du har ansträngt dig så mycket. Jag har väldigt svårt för en typ av människor och det är de som är övertygade om att de har rätt och inte kan flytta sig en millimeter för att få en relation att fungera. Din man är vuxen och han behöver troligtvis bara ge ett litet, litet erkännande och ett litet, litet utrymme för din dotter så skulle situationen förändras. Min pappa var en mycket bra och klok man på många vis. Kunde hantera många olika typer av människor, men sina tonårsdöttrar var han väldigt klumpig med. Han betedde sig oerhört barnsligt kan jag se såhär i efterhand. När han började visa samma tendenser mot min dotter, sa jag ifrån ordentligt och hör och häpna, han hörde och förändrade. Jag tror att han hade fastnat i ett beteendemönster som han faktiskt inte kom ur. Jag vet inte om han hade förmått att se det när det hände, men det hade nog suttit bra med lite familjeterapi. Vad jag egentligen vill skriva med det här är att just det där beteendet i relation till din dotter är oacceptabelt, precis som du skriver. Men om han i övrigt är en fungerande person som kan kliva åt sidan ibland för att lösa konflikter så behöver det inte vara kört. När ni får lite andrum kanske han kan se henne bättre.
Sköt om dig Sattva, du är så klok i den här konflikten ändå. All min beundran till dig!

Sattva
tis, 2024-01-23 - 04:46

@Sisyfos Tack för du delar din erfarenhet! Ja, sorgligt är precis vad det är. Så himla onödigt på nåt sätt.
Jo, min man kan kliva åt sidan när det behövs i andra situationer. Men jag har insett att han alltid bär med sig en tagg av bitterhet när han gör det. Offerroll. Han ser väldigt sällan sin egen del i någonting, ansvaret ligger väldigt sällan hos honom själv...

Jag trodde på riktigt inte att det skulle bli såhär. Men tänker att allt kommer bli till det bästa. Min man o min dotter ska inte bo under samma tak, det är allt jag vet i nuläget.

Något som ger mig ro är att våren, ljuset, värmen kommer komma hur det än blir. Det har varit en tung o mörk höst, men nu känns det att det vänder. Jag hämtar verkligen kraft ur att veta att sol, värme o ljus kommer! Ser mig själv sitta i solen och värma mig. Oavsett hur det yttre då är. Tryggt.

Sattva
lör, 2024-01-27 - 10:14

Lördag, bästa dagen, som jag brukade skriva förr. Det är fortfarande bästa dagen. Sovmorgon.
Ska skriva en uppdatering på lördagar. Denna tråden bär så mycket av mitt nyktra liv, så det vore synd att sluta skriva bara för att jag inte längre är lika aktiv på forumet i övrigt.

Har varit en utmanande vecka rent mentalt. Mycket på jobbet. Haft svårt att återhämta mig mentalt o fysiskt trots att jag sovit helt ok. Har fortsatt min strategi att inte tänka på framtiden förrän dottern har åkt på sin resa. Tankar på allt dumt min man har sagt det senaste året envisas att ploppa upp, och jag har svårt att hålla känslorna i schack. Grrrr....

Hamnade i en situation på jobbet där jag kände mig överväldigad och pressad. Två kollegor som på lunchen "avkrävde" svar jag inte hade o där jag bara var budbärare. Jag var trött o hade små marginaler. Sa att "Nej vet ni vad, jag har loggat ut på lunch, jag vill inte ta detta nu". När den ena ändå fortsatte, reste jag mig, tog min tallrik o sa "Jag går". Det var lite läskigt, för jag styrde inte den reaktionen. Mitt vanliga jag hade inte gjort så. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Ingen av oss har tagit upp det, men vi undviker varandra. Jag blev ganska påverkad av händelsen, eftersom jag var utom min egen kontroll. Lite läskigt.

Kennie
lör, 2024-01-27 - 16:24

Jag tycker du gjorde rätt som gick, det är oförskämt av kollegan att inte respektera din rast fast du ber om det. Kalla kollegan + den som är ansvarig för det hen ville ha svar om till ett sakligt möte om arbetsuppgiften istället.

Geggan
lör, 2024-01-27 - 22:16

@Sattva jag gjorde en dum grej vid förra kurshelgen.tyckte att ledaren var lite flummig och yvig. Pratade på om annat trots att vi skulle börja. Så jag fräste till: kan vi inte börja? Också sådär att det bara kom. Fast jag bad om ursäkt sen. Och du hade förstås större orsak att reagera. Kanske ni ändå måste benämna vad som hände?

Sattva
sön, 2024-01-28 - 09:34

@Kennie @Andrahalvlek @Geggan
Ja jag markerade ju väldigt tydligt att det inte var ok. Det är bara så väldigt olikt mig att explodera sådär. Jag hade annars varit mer tålmodig och förklarat varför jag inte hade svaren. Men denna gången hade jag inte resurser till det. Hon som gick på ett steg för långt är dessutom miljöombud på jobbet, så hon borde verkligen skämmas. Det är mycket fokus på psykosocial arbetsmiljö från hennes sida i vanliga fall. Och den andre är en person som är väldigt noga gentemot sig själv att ingen får prata jobb med henne på raster...På det stora hela gjorde de båda bort sig så sett. Och jag också, som inte kunde kontrollera min reaktion. Nej, ingen av oss kommer ta upp det tror jag. Det fortsätter nog vara undvikande och tyst mellan oss ett tag. Det är ok. Finns måmga andra som jag brukar ha en bättre kontakt med ändå. Dessa två är riktiga gamlingar på jobbet, i antal år. Vana att köra på. Nu tog det stopp.

Se klart
mån, 2024-01-29 - 11:13

Ibland gör det ju det, tar stopp.
Och nånting lät man sig väl? Av allt. Nu blev det tydligt vad du hade kraft till- och inte. En själslig allergi som nös!
Här går min gräns- just nu. Vi har ju olika mycket kraft i olika perioder, och just nu behöver du din energi till dig.
Tänker på dig! Kram

Sattva
tis, 2024-01-30 - 04:37

@Se klart Tack! Ja, just nu behöver jag all energi till mig.
Vad kul med ridläger för dig! Det är något speciellt att åka iväg med likasinnade och göra något där det gemensamma intresset är i fokus❣️

Varafrisk
tis, 2024-01-30 - 14:33

Tack Sattva för att du informerade mig om vad ni kan erbjuda på din arbetsplats. Jag skrev och frågade rehabkoordinatorn om det inte finns ngt liknande inom vår Närhälsa. Fick då telefonnummer t rehabmottagningen och lite vad de kan erbjuda där. Har ringt och fått tid t arbetsterapeut och sjukgymnast för ett första nybesök. Så återigen varmt tack🥰

Sattva
lör, 2024-02-03 - 10:39

Lördag, bästa dagen!
Den har startat bra. Haft fint småprat med båda barnen. Sonen 17 år öppnade sig ovanligt mycket o verkade lycklig. Han hade varit hos en nyfunnen tjejkompis hela kvällen igår. Jag anar att han är förälskad. Blir så glad för hans skull!

Dottern åker på sin långresa nästa lördag. Jag ska till familjerådgivaren veckan därpå. Inser fullt ut att de två-min man o min dotter - inte ska bo under samma tak. Drömmer mycket. Vänder o vrider på hur fasiken jag ska ta mig an detta. Både praktiskt och ekonomiskt. Ska bolla med terapeuten.

Annars rullar allt på. Har stor självmedkänsla för min ork. Är tröttare rent mentalt. Kroppen orkar inte lika mycket och säger ifrån med orkeslöshet och smärta. Jag lyssnar och justerar. Det finns liksom inga genvägar eller trollspön. Jag har vrängt mig ut och in i typ 1,5 år och verkligen trott att det skulle bli rätsida på situationen. Men här är vi, läget är som det är.
Drömde förresten nåt om att jag såg på facebook nån typ av skämtbild på två tecknade fåglar med konstiga plymer. Med en undertext "Twice divorced". Antar att jag bär på en del skam kring att inte kunnat fixa detta andra äktenskap som jag trodde. Mitt undermedvetna jobbar, helt klart. Vad som sker med vårt äktenskap vet jag faktiskt inte.

Är så sugen på att åka på Vipassana. 10 dagar i meditation och tystnad. Ska verkligen titta vidare på det.

Varafrisk
lör, 2024-02-03 - 13:24

@Sattva ❤️ När jag läst dina inlägg under åren så precis som jag kanske skrivit tidigare om inte så skriver jag det nu så känns du mycket grundad i att ta hand om dig själv. Du har dina förmågor vilket är fantastiska resurser. Men i ett äktenskap el om man är sambo då är man ju två! Du är ju inte ensam om ansvaret. Du har ju verkligen försökt men det är ju inte så lätt om man möter på motstånd hela tiden. Jag har förstått att det finns mycket skamkänsla i äktenskap/samboförhållande som bryts upp men nej! Skammen bara förgör oss människor! Jag har levt länge tillsammans m min man skulle vi vara bättre på ngt vis? Men nej!! Många gånger får jag höra att jag ska vara tacksam som har min man vilket jag är. Fast har det alltid varit enkelt? Men nej! Och, jag hade valt mina barn först flera gånger om!

Den där resan du skrev om verkar ju vara något som du kan behöva. Tycker det verkar så modigt att åka på en sådan resa🙏🏻

Kram🥰

Sattva
lör, 2024-02-03 - 16:09

@Varafrisk Tack snälla för fina ord 🙏❤️

Ja, jag känner mig grundad och kapabel. Resan mot det började i skilsmässan från barnens pappa för 12 år sedan, eller ett par år före den faktiskt. Jag hittade styrka i yogan o på den vägen är det.

Ja, man är faktiskt två om att få en relation att funka. Jag har tagit ett mycket större ansvar än som är mitt i denna relation. Känt mig pressad från två håll, både från min dotter och min man. Pressad att "fixa" så att de mår bra-där de båda lagt skulden för sitt dåliga mående på den andres existens. Droppen för mig kom för några veckor sedan, och med den droppen kom då insikten att jag kommer inte ro iland det här, hur mycket jag än försöker.
Skammen ligger nog i, för mig, att vara otillräckligt begåvad relationsmässigt. Att inte kunna få ett äktenskap att fungera. Men jag har verkligen gjort allt vad jag kunnat.
Just nu, här o nu, skäms jag för att jag inte är ärlig mot honom. Att jag inte vågar säga vad jag känner o kommit fram till. Skjuter det framför mig; dottern ska åka först på sin resa o jag ska bolla med terapeuten först. Men det måste ju ske.
Jag o maken har verkligen varit lyckliga ihop tills för typ 1,5 år sedan. Eller jag har känt så iallafall. Varit så tacksam över att vara i en trygg relation, som skulle vara livet ut. De tecken som fanns på att min man o min dotters relation var påväg att krascha tog jag inte på allvar.
Men, det är som det är och mina känslor växlar mellan sorg, neutralitet/ tomhet och ibland ilska.

Jag känner ett behov av att ostört och över tid få meditera över allt som hänt. Låta hjärnan o känslorna ta det i sin egen takt. Komma till förlåtelse o förlika mig med att det blev som det blev. Kanske hitta nåt helt annat inom mig, som inte fått möjlighet att komma upp till ytan.
Att vara på ett ställe som går ut på just detta känns som det rätta. Man lämnar ifrån sig allt vid ankomst. Mobil, böcker, anteckningsblock etc etc. Ingen kommunikation med någon utöver ett dagligt samtal om man vill med kursledaren. Heaven😍

Andrahalvlek
lör, 2024-02-03 - 16:46

@Sattva Det är en sorg att känna sig tvingad att lämna en relation, oavsett hur många år som gått eller vilken gång i ordningen det är.

Själv är jag separerad från barnens pappa sen tio år tillbaka. Har verkligen försökt men inte lyckats hitta en ny man. Skulle det vara mitt fel? Knappast. På dagens dejtingmarknad ska man ha en förbannad tur för att hitta ett guldkorn bland alla grisar som tumlar runt i dypölen.

Självklart ska du begrunda och fundera precis så länge du behöver innan du involverar din man. Mycket känslor kommer då i omlopp hos er bägge, och då är det skönt att kunna säga att du har vänt in och ut på dig själv för att lyckas hålla ihop, men att du har gått bet.

Du tänker inte föreslå särbo-lösningen?

Kram 🐘

Sattva
lör, 2024-02-03 - 17:36

@Andrahalvlek Jo, särbo-lösningen blir nog det första jag föreslår. Men jag är ärligt talat tveksam till om jag kan ha ett förhållande alls med någon som tycker så illa om min dotter...

Sattva
mån, 2024-02-05 - 05:57

Jag o maken kom att prata. Det visade sig att han också tänkt ta upp allt när dottern väl åkt. Vi känner båda att nuvarande situation är ohållbar. Vad jag inte var beredd på var att han har funderingar på att flytta tillbaka till sin hemstad, 35 mil bort. Vi får se hur vi gör. Inget sker ju över natt. Vi älskar varandra. Jag har sagt att jag först o främst är mamma. Barnen bor hemma tills de inte gör det längre.
Något hårt mellan oss släppte. Detta är oändligt sorgligt, men det rätta. Och så skönt att kunna prata ärligt med varandra.

Varafrisk
mån, 2024-02-05 - 06:08

@Sattva Så himla skönt att ni kunde prata! Jag är glad för din skull! 35 mil är långt bort men kanske det är bättre att ha ett avstånd i kilometer än ett känslomässigt avstånd oavsett hur nära ni bor varandra. Och egentligen har ni ju inte ett känslomässigt avstånd ifrån varandra för ni älskar varandra men det var kommunikationen som skulle till!

Ha en fin måndag🌺