Tittar tillbaka på mina tidigare inlägg här och min första känsla är att jag skäms över att jag trodde att det skulle gå den första gången, den andra gången, den tredje gången jag gjorde ett inlägg och ett nytt krafttag.
Vad misslyckad jag är hör jag min röst säga i huvudet.
Men jag tänker inte skämmas, inte just nu i alla fall.
Jag har inte lust, ork eller tid att skämmas just nu.
Men jag håller den öppen för en annan dag.

Många hundratals försök att vara nykter har jag gjort under åren, men alltid fallit tillbaka.
Jag tänker inte sitta här och säga att jag har knäckt koden, att det kommer gå bra nu.

Jag vill ta en dag i taget, eller en timme i taget om så behövs. Försöka göra bra val när suget kommer.
Jag har en vilja, och det är det jag ser i mina tidigare inlägg nu när jag slagit bort skammen för en stund.
Jag har en vilja att vara nykter, jag vet (oftast) att jag har ett problem, en sjukdom.
Jag är ödmjuk inför hur stark a-djävulen är, och hur listig den är.

Idag har jag varit nykter i 22 dagar.
Idag har det varit väldigt jobbigt, och jag har varit nere på minutnivå.
Och jag har förhandlat med mig själv och djävulen fram och tillbaka.
Jag satt av tiden och bara tittade på klockan så att den kunde slå 20.00, så att köp-möjligheten i alla fall skulle vara över.
Och där kom ett lugn för nu, där vann jag en kväll och en morgon till.

Jag har haft en orolig natt, vaknat flera gånger och var så trött när klockan ringde att jag bestämde mig för att ta sovmorgon och jobba hemifrån efter det.
Nu sitter jag här med ångest som jag bara vill fly ifrån.
Det är så enkelt att ta en beprövad väg som har funkat förut.
Jag vet dock att den inte hjälper på lång sikt, den skapar bara mer ångest.
Så jag kan inte ta till det verktyget.
Så jag är lite vilse. Jag kan nog om jag vill och lägger tid och energi på, komma på vad jag egentligen ska göra i den här situationen men jag vill också sitta här och tycka synd om mig själv. Jag vill vara på botten där jag kan plåga mig själv, för det är det som kräver minst energi av mig och det är där jag känner mig mest hemma.
Och att göra något som bryter av det där, något som faktiskt gör att jag kan må bättre, det säger min hjärna att jag inte förtjänar eller orkar kämpa för.
Jag gör iallafall ett försök att skriva av mig.

@Elleme Du har klarat många nyktra dagar. När jag läser din text, slås jag av en sak. Nykterheten är nog förutsättningen men det finns kanske andra saker i själen som behöver omvårdnad och rehabilitering?
Fortsätt skriv. Du är välkommen.

@Denlillamänniskan Det finns mycket i själen som behöver läka. I somras åkte jag in på psykakuten efter att ha försökt ta livet av mig. Efter det fick jag påbörja behandling för mitt självskadebeteende och ångest så jag går och pratar med psykolog en gång i veckan. Jag är för första gången i mitt 35-åriga liv helt ärlig med mina tankar och känslor, ärlig med hur jag hanterar min ångest, men det river också upp äckliga fula sår som jag inte alltid kan hantera.
Och det kommer dagar där jag inte kan sortera mig som idag. Nu dyker jag rätt in, på både gott och ont. Men jag vill inte fly från det genom att dricka iallafall. Eller jag både vill och vill inte förstås.

@Elleme När man dricker, även om det inte är varje dag, så försämras möjlighet till att bearbeta och ta sig igenom smärtsamma saker. Dels för att man gärna dricker när det känns pressat, dels för att man inte har tillgång till sina tankar och känslor med skärpa och djup. I början tyckte jag att det var väldigt svårt. Nu är jag så tacksam att jag inte dricker.

@Denlillamänniskan Precis så är det, det har även min psykolog sagt nu i över ett halvår 😉. Han ville att jag skulle sluta dricka, droga och snusa, för alla substanser stör processen. Men jag var för rädd att sluta, snuset sa jag tvärnej till att sluta med och jag ville ha möjligheten att få dricka kvar när det blir för jobbigt men lovade att inte ta andra droger. Så varje månad har jag lämnat blod- och urinprover och visat att jag iallafall kan hålla mig drogfri och de har haft mina Peth-svar (alkoholen) under lupp.

Men nu de tre senaste veckorna har jag varit nykter och jag tycker redan att jag märker skillnader i mitt psykiska mående och hur samtalen med psykologen ter sig annorlunda samt hur jag reflekterar över min ångest.
Det betyder inte att jag är ångestfri eller att alla mina problem beror på alkoholen, jag hade tankar på att ta livet av mig redan som barn och det hade inget med något beroende att göra då. Men att det är bättre att göra arbetet nykter hade han nog fasiken rätt i den jäveln 😉. Jag har ett jättearbete att göra, men jag har iallafall börjat. ❤️

@Elleme
Det är arbetsamt att processa livet. Det enda som är svårare är att försöka göra det medan man dricker. Så även om du har jobb framför dig- så tror jag- att det stora klivet, det har du bakom dig.
Det kan jag förstås inte veta, men jag får den känslan av att läsa det du skriver.
Kram 🤗

@Se klart Tack för dina ord, att dricka är att ta ett steg tillbaka i processen - där vill jag inte vara.
Jag vill bli bättre, jag vill vara nykter.
Kvällen har varit ett virrvarr av tankar och känslor, men jag har varit nykter :).

@Elleme Jag höll också på i evigheter med stt trappa ner och dricka mindre. När jag väl slutade helt så blev det en helt annan resa. Mycket mer positiv. Istället för att räkna dagarna tills jag skulle ”få” dricka igen, samlade jag på dem som smultron på en tråd. Jag ville bara stt de skulle bli fler.
Jag tror som flera andra här att nykterhet är en förutsättning för förändring, och även om det är ett jättejobb som du skriver, så tror jag du kommer att må bättre bara av känslan att du är på väg åt rätt håll.
För varje litet steg kommer du en bit framåt och det är stor skillnad att göra det jämfört med att bara hälla bedövning över alla känslor.
Fortsätt skriv och läs här också.
❤️🙏🏻❤️

@Elleme Hoppas dagen idag var bättre än igår. Det är aldrig värt att dricka och du har nu tre veckor i ryggen. Tar gärna sällskap här, jag har också ångestproblemstik och mår olika från dag till dag vilket är så jobbigt men vi klarar det här….🥰

Den här helgen har varit väldigt upp och ned.
Igår bröt jag ihop i armarna på min pojkvän, ångesten rev och slet inom mig och jag ville både bli lämnad i fred och krypa in nära och nästan bli mosad av närhet. En stund bad jag om att inte bli rörd för att i nästa be att han höll om mig och jag klamrade mig fast och grät som ett barn. Jag antar att jag provade mig fram till vad som kändes bäst, vad jag behövde. Och han är så fin och bekräftar mina känslor och berättar hur stolt han är över mig, tar upp saker som jag har klarat av den här veckan, upprepar att jag inte är jobbig som jag alltid påstår att han borde tycka, att han älskar mig och värderar mina känslor och tankar.
Men när han behövde åka för att jobba blev det väldigt jobbigt.
Nu skulle jag bli ensam med mina tankar och känslor igen och det orkade jag inte. Här vill jag dricka, för att bli pigg igen, för att allt ska vara roligt och för att fly mina destruktiva tankar. Barnen var hemma men de är såpass stora nu att de inte vill hänga med morsan längre.
Så jag börjar planera att skära eller bränna mig, någonstans måste jag göra av ångesten. Ser jag utifrån nu ser jag att den igår berodde på att jag kände mig ensam och hade inte hunnit tanka all närhet och vända tillbaka ångesten innan han åkte.
Och det skrämmer mig hur beroende jag är av honom, skulle jag klara det här utan honom?
Iallafall så klarade jag kvällen, jag lyckades sysselsätta mig, distraherade mig, och pojkvännen ringde från jobbet när han kunde, jag orkade inte möta ångesten eller luska i var den kom ifrån.
Men jag la mig och vaknade nykter, och nu vill jag väl mest skriva av mig så jag kan flytta ur lite tankar från huvudet och lägga dem här istället.
Hoppas ni har haft en härlig helg! ❤️

@Elleme Bra gjort av dig att klara av helgen utan att skada dig själv och att vara nykter. En förutsättning för att nå sina innersta tankar och känslor är att vara nykter. När man dricker så förvrids detta och det blir svårare att förstå och komma framåt i det som skaver och plågar. Fint att du har en psykologkontakt som du kan processa med. Jag kan känna igen mig i att vara beroende av min man och inte tro att jag ska klara av livet utan honom. Rädd och otrygg när han inte fanns i min närhet. När jag blev nykter så har jag blivit allt mer tryggare i mig själv och känner mig inte längre beroende på det sättet. Förr när han var iväg med jobbet några dagar, var det nästan outhärdligt, idag går det hur bra som helst. Det har jag nykterheten att tacka för, min hjärna har fått återhämta sig och kommit i balans igen. Tankarna och känslorna är annorlunda även om jag har haft mycket under ytan som påverkat mitt psykiska mående. Dem har jag kunnat ta itu med och hanterat på ett helt annat sätt som nykter bland annat också tillsamman med psykolog. Jag har nu varit nykter i över 2 år och 3 månader och den underliggande ångesten och oron har dämpat betydligt, tankar och känslor har förändrats. Jag vet var de härstammar ifrån och har kunnat ta itu med dem.

Så fortsätt med att vara nykter i ditt processande, det är en förutsättning för att komma framåt och må bra. Bra jobbat med nykterheten, fortsätt så!❤️

@vår2022 Jag ser fram emot att alkoholhjärnan ska lugna sig, skrika tystare, inte ta så stor plats.
Jag har haft mitt flyktbeteende i så många år och det kommer ta tid att lära om.
Att våga möta känslorna och tankarna istället för att skjuta bort dem och dämpa dem med att självmedicinera eller självskada.
Men allting gör ont, och jag är så trött hela tiden. Idag är en sån dag där jag inte alls orkar ta tag i vad som bubblar i kroppen, jag vill bara sova bort den. Men jag tar en timme i taget.
Och jag vet att inget blir bättre av att svänga förbi systemet på vägen hem från jobbet. Då skulle jag hamna på ruta 1 igen.

Idag mår jag så bra! Hade en mysig kväll igår med särbon.
Jag har länge haft väldigt svårt med sömnen och äter sen en tid tillbaka en del mediciner för att bli trött, men ändå vaknar jag många gånger och sover oroligt. Inatt har jag sovit så bra, det går alltid bättre att sova med sörbon bredvid.
Mornarna brukar också vara kaos, jag försover mig för jag sover som bäst på morgonen, stress, lämna barn osv.
Imorse hann vi ta det lugnt och hann med allt utan en morsa som gormar och stressar runt.
Och idag börjar jag med en ny medicin som ska ge mig en skjuts uppåt så att jag nu ska vara pigg på dagarna och sen ta kvällsmediciner och kunna bli trött. Jag hoppas att det blir bra.
Så idag mår jag bra, hittills.

Kampen nu blir bara att inte fira att jag mår bra med ett glas, eller att inte gå på när a-hjärnan säger att du kan nog dricka lite lagom - det är lugnt.
Och att inte tro att allt kommer vara bra alla dagar framöver nu, jag måste fortsätta jobba med mig själv och inte stiga av vägen jag går på.

Hej! Jag har hängt på ett annat forum nu så jag har inte varit inne här på en månad.
Tack för dina ord @cashsmash! ❤️
Ja herregud, vilket bagage, vad tungt det kan vara att bära.
Och det är precis så jag visualiserar mina trauman och min ångest, att de ligger i olika väskor på hyllor i en stor garderob.
Hos psykologen går jag in i den där garderoben och plockar ner en eller flera väskor, och beroende på vilken väska och vilken känsla jag befinner mig i kan jag antingen öppna den helt och titta i den, möblera om i den, rensa ur saker. Och ibland kan jag bara stirra på den och den förblir stängd för att jag är rädd, eller öppna den lite på glänt och stänga igen om det gör för ont.

Jag är så ledsen att du känner igen dig. Men vi är inte ensamma, det är så klyschigt men när vi pratar med varandra om våra känslor och tankar och det tas emot och lyssnas på så gör det något med oss.
Hur har du det idag? Jag läste precis lite i din tråd och jag känner igen mig så otroligt mycket i vad du skriver. Att försöka hela tiden men att falla tillbaka, "varför funkar det inte för mig". Och ångesten, uppe på all annan ångest , den är så fruktansvärt tung.
Idag är jag på 66:e dagen nykter, vissa dagar är det att hålla ut timme för timme men vissa dagar flyger förbi och jag glömmer att jag har problem med alkoholen och tänker inte ens på att dricka. Idag är inte en sån dag, idag är det fredag och jag vill svänga förbi systemet på vägen hem från jobbet och slippa känna ångest och ensamhet ikväll. Men en timme i taget. ❤️