Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Lördag, bästa dagen. Sol o vindstilla. Sovmorgon. Strax iväg o träffa en gammal o nära vän. Prata om allt, fika, promenera i vädret. Fylla på med glädje, trygghet, energi!

Att leva det liv man vill leva, skapa det livet. Så viktigt. Och för mig handlar det om något inre. Vara en hel människa. Lagad med kinstugi❣️

Jag känner nu när datumet för makens flytt finns, att jag så länge varit i anspänning. Snart kan jag andas igen.

Var hos familjerådgivaren här i veckan. Hon hjälper mig verkligen. Lyfter fram mina blinda fläckar. Riktigt jobbigt. Tvingar mig att växa, våga. Det var detta min man inte klarade när vi gick ihop. Det blev för jobbigt att lyfta på stenarna. Men jag vill ju göra det. Vill utvecklas. Skapa ett sant liv.

Så fint att läsa Sattva och det är modigt det du gör. Att lyfta på stenarna. Rannsaka sig själv. Gå vidare. Läser alltid dina intressanta inlägg. Det är så modigt mycket av det du skriver. Berätta om ledsenheten om när man inte mår bra och när man tror att man ska få positiv feedback och får kritik.
Det är sorgligt med din man, men det låter som att du är tillfreds. Och jag är helt säker på att du går vidare och framåt.

@Sisyfos Tack Sisyfos! Ja, har man en gång slagit in på vägen att liksom lyfta på slöjorna är den vägen som känns som den enda rätta.
Såg i din tråd att det snurrar lite fort i ditt liv. Jag vet att du reder ut det🤗

Imorgon kommer min dotter hem efter drygt 3 månader på resande fot på andra sidan jordklotet! Vi har haft tät, nära o fin kontakt under dessa månader. Jag ser verkligen fram emot att fortsätta vår resa, utvecklas o läka tillsammans.
Beslutet att maken o jag blir särbos var helt rätt. Han behöver också detta tror jag. Hitta sin egen grund, på sin hemmaplan. Han känns lugn. Allt kommer bli bra!

Träffade min syster igår. Vi är nära i ålder, jag är 18 månader äldre. Vi har haft våra duster, men jag är så tacksam över min stora syskonskara. Vi är så olika alla fyra, men ändå så lika. Det är lite lika relation som till mina två närmsta vänner. Vi hamnar snabbt i det viktiga o utvecklande mär vi ses.

Träffade även min mamma igår. Min syster är orolig o tycker hon har blivit vimsig o snurrig. Jag upplevde henne inte så. Men jag träffar henne inte till vardags som min syster gör. Ja, hon upprepar sig. Men det gör nog många äldre. Och hon vill gärna berätta om sitt liv. Och sina föräldrars liv. Jag tror det är viktigt o naturligt. Knyta ihop säcken. Föra arvet vidare. Och min mamma, som alltid varit väldigt säker på sin sak o som jag tyckt, saknat ödmjukhet, uttryckte igår insikter om värdet av att släppa oförrätter för att själv få inre ro. Det gjorde mig varm i hjärtat.

@Sattva Så fina insikter. Värdet av att släppa oförrätter för att få egen inre ro. Så himla sant dessutom. Och jag tror att det är viktigt att man får prata om dåtiden, för att just knyta ihop säcken. Jag önskar att jag hade frågat min mormor och morfar mer om deras uppväxt och deras föräldrar. Kan ingenting om dem. Försöker att inte göra samma misstag med min mamma.

Kram 🐘

@Sattva Så härligt att din dotter kommer hem! Det måste kännas skönt för henne att kärleken t barnen går först❤️Och gott om du och maken kan gå vidare och finna lugn och ro i det nya livet🙏🏻

Tänker på det här med syskon. Vi var fyra stycken fr början och jag sladdis men nu är det min yngste (70 år) bror och jag kvar. Våra har varit döda i 15 resp 13 år. Jag vill nog ha mer kontakt m min bror än han med mig. För mig är han länken till släkten…han har så mycket att berätta. Vår uppväxt ser så olika ut. Jag vill prata om våra föräldrar, syskon och släkten. Jag förstår din mamma. Vet inte hur gammal din mamma är….men det spelar ingen roll egentligen…behovet av inre ro är så viktigt🙏🏻

Allt gott till dig! Kram🥰

Tiden går fort! Snart juni.
Vilket härligt väder vi fått. Kunna sitta ute o äta efter jobbet, det är livskvalitet för mig!

Dottern är hemkommen. Hon har massor att berätta, och även om jag redan hört mycket under resans gång så är det helt ofattbart allt hon faktiskt varit med om!

Jag var förberedd på väldigt dålig stämning mellan henne och maken, men det har gått bra. Peppar, peppar. De säger iallafall hej till varandra, från att ha ignorerat varandra ett år. Vi är alla dock helt inställda på att det är flytt som gäller.
Lade märke till en känsla igår kväll som var ny, och inte helt ok. Jag kände att maken var ivägen. Att han inte längre är "min familj". Båda barnen var hemma. Jag kände så starkt att det är jag o barnen som är familj. Inte maken/ den person som enligt mig har betett sig illa. Han har (omedvetet tror jag faktiskt, driven av en inre obalans/sår/hål i själen) försökt påvisa för mig alla dotterns fel o brister. Försökt påverka mig att ta avstånd från henne.
Ja, jag skulle ha satt ner foten så mycket tidigare om jag hade sett det med de glasögonen jag ser med idag.

Huruvida vårt äktenskap håller över tid får vi se. Känner just nu att detta inte är en person som tillför mitt liv så mycket. Vi får se, jag tar inga beslut här och nu.

Allt jag önskar och behöver av livet är lugn o ro, frid, fred. Omgiven av människor som tillför just det.

Jag är ingen parteurapeut men det låter ju som dina känslor svalnat och förtroendet är väck. Förhållande bygger väl lite på förtroende och känslor. Oerhört jobbigt ändå är det.

Lördag 1 juni. Oj vad fort maj gick!

@aeromagnus Ja, du har rätt i att känslorna för min make har svalnat. Och med allt han sagt o gjort, förtroendet borta.
Men, han ska ju flytta, 2 mån kvar. Jag gör mitt bästa att behandla honom respektfullt. Men inombords känner jag stundtals att det kryper i mig av olust bara av att han sitter mitt emot mig vid köksbordet...
Ska till familjerådgivaren nästa vecka o det ska bli skönt att få hennes reflektioner. För jag gillar inte denna sidan hos mig. Jag försöker andas, uppleva obehaget, tänka att om bara några veckor är allt annorlunda. Men det är plågsamt att upptäcka att jag inte trivs i hans sällskap.

Ännu en vecka har gått. Egentligen har det inte hänt jättemycket nytt. Ledig dag i torsdags, och det var välbehövligt. Tog det väldigt lugnt. Pluggade på mina yogainlämningar och vilade mest i övrigt. Vila är ju så många saker. Det viktigaste för mig är att det ger luft i hjärnan/sinnesro/utan prestation etc. Har börjat meditera 10-15 min varje morgon efter yogan. Så skönt. Det ligger högt på min önskelista, ett tyst meditationsretreat.

Var hos familjeterapeuten i veckan. Hon är så bra. Hon säger saker som klickar så rätt i mig, och som verkligen gör skillnad o för mig framåt. En sådan sak hon sa för två gånger sedan var "Men Sattva, jag förstår inte varför du fortfarande förväntar dig att din make ska reagera rationellt?!". Det tog jag med mig o gjorde om till "Förvänta dig inte att han reagerar rationellt". Det ger mig lugn. Det är så jäkla svårt att ta in den han blivit, hur allt blivit. Detta hade han i sig hela tiden, men jag har inte sett det. Två gånger har jag valt att leva med män som har (enligt mig) ett stört psyke. Det säger ju något om mig. Men jag lär mig och utvecklas. Vill utvecklas och lyfta bort slöjor o se klarare. Är beredd att se mig själv o göra förändringar.
En sak terapeuten sa nu i veckan som jag processar är "Sattva, du inser väl att du själv bidrar till ditt dåliga mående?". Detta i en situation framåt där hon ifrågasätter mina val att hjälpa maken att flytta. Hon menar att jag absolut visst kan lägga flera dagars semester på att åka dit, men att jag måste vara beredd på att det kostar sinnesfrid.
Jag tänker mycket på detta, och kommit fram till
1, Jag är för feg för att vara helt ärlig. Orolig för bråk
2, Vill vara en god o snäll person som hjälper honom
3, Vill ha så mycket tid med hunden som möjligt, eftersom hunden kommer bo hos maken, 40 mil bort

Men på det stora hela mår jag helt ok. Ser framåt. Och snart åker jag på en 10-dagars yogaresa till Spanien. Tredje året nu. Ska bara njuta. Släppa allt. Gå in i yogabubblan.

@Sattva Vilken bra kommentar från din terapeut. Mycket bra att ha med sig i tanken hela tiden, i alla sammanhang där andra är inblandade. Med min yngsta dotter, som har en utvecklingsstörning, tvingades jag lära mig att ha noll förväntningar när vi skulle på besök hos läkare, tandläkare, logoped, habilitering, ögon/öron etc. Många vårdbesök blev det.

Ofta kom vi dit och fick gå hem igen efter en stund utan att undersökningen ens var gjord, för att yngsta dottern vägrade medverka. Även om jag inte sa något kände hon av både mina förväntningar och min besvikelse - och hon reagerade med att bli ännu mer trotsig. Våra barn reagerar som en barometer på vårt eget humör, även utan ord.

Men när jag verkligen hade noll förväntningar, vi skulle bara åka dit och allt skulle bli som det blir, så skickade jag nog rätt signaler till henne, för då gick undersökningarna oftast bra.

Det är väldigt sorgligt att många män med åren blir bittra och missunnsamma, och tycker sig vara offer för andras beslut och åtaganden, som om de själva sitter på åskådarläktaren i sina egna liv. Jag skulle aldrig palla med att leva ihop med en sådan man igen. Barnens pappa har blivit sådan, och han fyller 61 år idag faktiskt, och det är knappt jag står ut mer än i några timmar i hans sällskap.

Ibland när han börjar prata om samhällsfrågor och eller tjafs med kollegor och släkt etc säger jag glatt och nästan överdrivet positivt: ”Stopp, den dörren öppnar vi inte, jag vill inte prata om det där med dig för vi tycker så olika och blir bara ovänner, och det vill jag inte”. Jag brukar också säga till honom att han har rätt till sin sanning - men jag har också rätt till min sanning, och eftersom de inte överensstämmer så är det inte lönt att diskutera mer.

Jag tänker inte låta honom försöka övertyga mig om att hans sanning är den rätta. För jag har lika stor rätt till min sanning, och tänker inte försöka övertyga honom heller. Punkt. End of discussion. Den typen av ställningstagande har jag varit tvungen att ta, och sätta ord på, för att öht kunna umgås med honom. Vi umgås ihop med barnen enbart, alltid på storhelger och födelsedagar etc.

Kram 🐘

@Sattva Du jobbar verkligen på så bra med dig själv och du vill se dig själv och göra förändringar. Tänker att om man nyfiket närmar sig själv så blir det också en spännande process. Såklart kan det vara jobbigt, men om man står kvar så kan man också bearbeta och komma vidare. Duckar man så står man kvar och stampar på samma ställe.

Så härligt att du ska få komma iväg på en yogaledaren och gå in i den bubblan. När du kommer ut ur den så har säkert ännu mer saker fallit på plats. Ha en fin lördagskväll!❤️

Godmorgon @sattva
Yogatid är det för den mest yogiska kompis jag har… hon vaknar alltid 05 och går och yogar kl 06.
Min sömn var dock för kort denna natt så jag räknar med att gott somna om.
Jag tänkte nu när jag läste ditt inlägg- att vilken förändring du genomgått under de här åren, det är som en annan människa som skriver- jag minns ju så väl din process in i nykterhet.
Det är spännande, fint, och det slog mig plötsligt att även du har blivit ”en annan” utifrån din mans perspektiv. Han har inte hängt med på den fördjupande resan- och jag menar nu inte att ta honom i försvar men mest reflektera över hur män ofta reagerar på förändring. Främst om förändringen berör hans kvinnliga partner.
Vill också passa på att säga att jag blir så glad när du kikar in på lördagarna. Det betyder mycket för många av oss att få en omtanke från dig. Stor kram 😊🧘‍♀️

@Sattva Jag är så tacksam för att jag har fortsatt att följa din resa för det finns så mycket klokt där. Och som du vet så är jag otroligt tacksam för att du tittar in till mig varje lördag med kloka råd men ibland bara tittar in...det är omtanke!

Din familjeterapeut verkar betyda för dig så som min terapeut betyder för mig. En mycket klok person som hjälper oss på vår resa. Du är ärlig i dina inlägg och jag tror att ärligheten hjälper oss vidare.

Hur länge har du hållit på med yoga? Hur började du? Jag kan inte göra allt på en gång men yoga är något som jag tänker skulle kunna passa perfekt i mitt liv så småningom.

Önskar dig en fin söndag! Kram!

@Se klart Tittar in en sväng idag också!
Jo, det har hänt mycket i det inre dessa nyktra år. Maken har mist sin drickarkompis. Och mist någon att gnälla ihop med.
Jag känner faktiskt att jag är den jag egentligen är nu. Jag har varit trasig, börjar bli hel. Vad hette den där lagningen nu igen?!❤️🌸💕

@Varafrisk Tack Vara frisk!
Ja, min terapeut har en förmåga att liksom ta mig steget vidare. Jag har stor tillit till henne!
Jag började med yogan tidigt, runt år 2000, men blev inte inbiten förrän runt 2010. Yogalärare 2014.
Men det var inte förrän jag började gå fördjupningar med inriktning mot bla yogafilosofi som den djupare resan började. Transformation pratar vi om i yogan, och det känner jag att jag verkligen håller på med.

Låt det ta tid! Prova att gå helgkurser. Prova dig fram. Jag har haft många lärare o provat många olika former. Allt har ju samma grund. Men precis som medmänniskor, stämmer pusselbitarna bättre med en del o sämre med andra.
Kram!❣️