av Euology

Åsa M
tors, 2024-05-23 - 07:42

Förstår att det är tufft att sälja huset, men det är bara ett hus. Det du behöver är ett HEM - en plats där du och barnen kan leva ett harmoniskt och alkoholfritt liv. Det kommer du finna. Klokt och starkt att agera och inte vänta på en förändring som troligen inte kommer. (Apropå "bråttom", min egen pappa tycker att mam flyttar ofta om man flyttar efter 20 år. Så allt är ju relativt...) 😂

has
tors, 2024-05-23 - 09:36

Jag kan ha fel @Euology, men tror att din man skulle förstå ditt beslut om han kommit till - och landat i sin insikt om att han faktiskt har problem och vad det inneburit för alla er runtomkring.

När jag lämnade tog det inte så lång tid innan min man förstod att det han tyckt varit mitt tjat faktiskt stämde. Att han var alkoholist och vad det inneburit för övriga familjen.

Det är en trygghet för mig att han fått komma fram till insikterna på egen hand, utan ultimatum eller löften från min sida.

Det har också varit en stor trygghet för mig att ha mitt egna hem under hans första tid som nykter. Att kunna släppa taget, vila och börja bygga upp sig själv igen tror jag hade varit väldigt svårt för mig om vi fortsatt leva tillsammans.

Nu när vi börjat blicka framåt mot en gemensam framtid känner jag mig också trygg i att veta att jag kommer att gå igen om vi skulle hamna tillbaka där vi var.

När man lever med någon som är beroende är det så mycket mer än själva alkoholen/drogen som sätter sina spår. Alla konstiga beteenden, smygandet, känslan av att något inte stämmer men man kan inte riktigt peka exakt på vad, förvirringen, manipulationerna osv gör det tufft att hitta nya vägar framåt.

För att det ska kunna funka, tror jag att båda parter behöver landa i sin egen process och att den som varit aktiv i ett beroende har kapacitet att prata om saker som triggas i olika situationer hos den som stått bredvid.

Hur ska tilliten annars kunna byggas upp igen?

Om din man verkligen kommit till insikt och nu väljer ett nyktert liv kommer kanske era vägar att mötas igen längre fram.

Så här några månader senare är jag så glad att jag stod fast vid mitt beslut att gå skilda vägar, tills jag upplevde att det faktiskt började finnas fast mark att stå på. Att det som lovades började märkas i praktiken, att hjälpen söktes och förståelsen för mitt perspektiv fanns.

Jag tror att det hade kunnat vara en tillfällig insikt som hade övergått till vårt tidigare ”normaltillstånd” om jag inte hade gjort det.

Jättetråkigt att ni behöver lämna huset, men det viktigaste är ändå att ni alla mår bra. Och det är ju just det du nu skapar förutsättningar för❤️