av bless

bless
tors, 2024-05-23 - 16:03

Har skrivit innan angående min särbo och make.

Han har länge, säkert hela sitt liv druckit öl 4-6 starköl om dagen. Jag har varit särbo med honom i snart 16 år. Vi har träffats om helger och då alltid ätit gott, rest, hittat på saker, bott på hotell m:m. Har tyckt han har haft dåligt förhållande till öl och vin men inte fattat vidden av det. Förrän 1 år tillbaka.

Hans fru gick ifrån honom för 20 år sedan efter 25 år ihop och två nu vuxna barn, det var pga av ölandet enligt barnen. Han har dålig kontakt med dom. Han tror själv att det var kärlek som tog slut trots hon sa orsaken.

I somras blev han sjuk i magen och trött, gick till läkare, hög alkohol i blodet, magen utslagen troligtvis pga av öl och vin.

Han blev ännu sämre i julas och blev inlagd, såg i syner, dubbelt och förvirrad. Höga halter av alkohol och svår näringsbrist.

Fick diagnos Wenicke syndrom, magsår och inflammation i magmunnen.

Han kom hem och skulle inte dricka mer. Jag bröt kontakten just då och kom upp till honom i mars, hitta honom i misär, smutsig, mager, lägenhet i kaos, hans mage katastrof. Jag fick ringa ambulans.

Han blev inlagt i 3 veckor, pumps han full med B12 och vitaminer.
Hög alkoholhalt och kass lever.

Han kom hem och jag fick ordna hemhjälp till honom. Så sjuk och svag,
Jag ställde krav och vi boka till till Beroendeenheten, 2 månaders kö,
Han börja även på Antabus, jag krävde det.

Kom upp där efter någon vecka, hitta öl och vin. Åkte härifrån direkt.

Han hörde av sig och sa han ville sluta,
Ställde nytt krav på AA, vi gick dit ihop och han gick sen själv 1 ggr.
Jag sa att han måste sluta dricka annars finns inte jag i hans liv längre.
Han lovade. Sista veckan har han inte gått dit, problem med magen säger han,
Åkte upp till honom, hitta tom vindunk.
Alltså.. han har druckit trots Antabus och trots allt han sagt.

Han forsätter dricka fast han är så sjuk i hjärnan och kroppen, han tror att bara är vanligt sjuk, har inte med alkoholen att göra.
Något plus i eländet var att blodprovet CDT var någo lägre, låg på 1.7, referens är 0,3-1.5.

Jag åkte hem, det sista jag sa var ”nu har du förlorat din fru, jag har gjort allt för stötts och hjälpa dig”

Jag har förlorat fighten, han väljer att dricka, jag är maktlös.
Han skicka sms att han känner sorg,
Jag skrev att jag inte vill höra från honom förrän han kommer till insikt och slutat dricka. Då får vi se hur vår framtid blir.

Jag orkar inte mer, jag har vänt ut och in på mig själv för att stötta och hjälpa, jag vet ju att sjukdomen är svår att förstå och bemästra. Förnekelsen är stor och även skammen.

Men nu är det upp till honom. Det kvittar hur mycket jag tjatar, pratar för honom, hur ledsen karbonat är, hur mycket jag än skäller, inget spelar någon roll för honom. Han tar inte in det.

Tragiskt att se sin make supa ihjäl sig,

Sårad...
tors, 2024-05-23 - 20:41

Maktlösheten, de tomma ögonen är hemska, att vrida till verkligheten så att det passar, dvs inga problem eller hälsa är kopplad till alkoholen. Så hemskt, så sjukt…Känner med dej, hoppas du har kraft och ta dej ur och bort från honom. Kom ihåg att du var hans partner inte hans läkare, sjuksköterska och vårdare. Blir lätt att glida in i dessa roller då man så gärna vill hjälpa, trycka in verkligheten i huvudet på dom. Men inget hjälper, tar bara kraft av dej själv och man blir trött och ledsen. Varit där själv, förstår det känns svårt och gå och inte vända om. ❤️