av Makar

Makar
ons, 2024-06-05 - 16:09

Hej alla!
Jag är 55 år och har alltid varit på tok för förtjust i sprit. Det har varit min tröst, min belöning och en flykt från ångest och oro. För knappt två år sedan nådde jag botten efter att ha slagit mig illa på fyllan och slutade då helt att dricka vilket gick förvånansvärt bra. Förra sommaren tänkte jag prova det här med att dricka måttligt vilket funkade ett tag men nu på sista tiden har jag, förstås, börjat tänja på det där med vad som är måttligt... "får" jag dricka en öl så spelar det väl ingen roll om det blir två.... eller tre... Ja ni förstår.

Så min fråga till er där ute är alltså om det överhuvudtaget går att dricka måttligt om man tidigare druckit för mycket eller måste jag sluta helt? Visst mår man bättre fysiskt och psykiskt som nykter. Bara att slippa alla vidriga skuldkänslor är ju en befrielse men samtidigt blir livet tråkigare utan sprit så jag önskar verkligen att det gick att hitta en sund relation till alkoholen...

Tacksam för alla råd och tankar!

godisegott
ons, 2024-06-05 - 20:05

@Makar
Hej!
Jag är 39 år och blev förtjust i alkohol först vid 23 års ålder.
Innan det så drack jag sällan. Kanske max 2 gånger per år.
Fram tills 25 års ålder så festade jag väl som ungdomar gör, men sen dog min pappa och min äldre syster började missbruka vilket fick hela familjens fokus att hamna på henne då hon hade små barn.

Jag ansågs kunna klara mig själv.

Jag är inte den som gnäller utan biter ihop.

Det resulterade i att jag la hela min själ och hjärta på karriären och sköt undan känslorna.

Hur sköt jag undan känslorna?
Jag jobbade, festade, reste, pressade mig själv att tjäna en massa pengar vilket jag gjorde men blev deppigare och deppigare trots det.

Jag hade alldeles för mycket inkomst för en person i 25 års åldern med det måendet, det resulterade i att jag vande mig vid vinluncher, vinbruncher, aw med jobbet flera gånger i veckan osv.

Tillslut så blev kroppen trött. Då testade jag kokain vilket höll mig pigg. Då kunde jag dricka utan att bli trött.
Jag hade inte ens en tanke på att det enda jag höll på med var att undvika mina känslor för tillfället. Alkohol för att slippa ångest och kokain för att slippa bli trött och för att orka dricka och jobba på bra ändå.

Vid 28 var jag fullständigt utbränd.
Jag sökte mig till AA. Jag kände en gemenskap och förståelse jag aldrig känt förut. För att jag äntligen fick prata om mina känslor och erkänna att jag var trött, kände sorg och att jag inte orkade mer.

Sådant har jag inte fått prata om i min familj för min syster har ju haft det värre.

Jag levde enligt stegen, och det var otroligt befriande. Jag såg en sida av mig själv jag inte hade varit medveten om innan det.

Sedan började jag efter ett år av nykterhet börja tvivla på ifall alkoholen och kokainet var mitt grundproblem.
Jag började tänka att det kanske var min bakgrund och mitt mående som fick mig att använda. Inte användandet som fick mig att må dåligt.

Denna tvivel fick mig att ta ett återfall och det återfallet handlade mest om alkohol. Hade inget intresse för kokain längre då jag hade blivit äldre och inte hade något intresse för att gå på nattklubb och resa en massa osv.
Kände istället att jag hade ”gjort allt” redan.
Otroligt deprimerande.
Fortsatte givetvis att pressa mig med karriären. Den var alltid viktigast.
Undvek problemet med mitt drickande som eskalerade från fest till tröstdrickande. Började att föredra att dricka själv efter jobbet hemma. För att lugna ner mig och för att kunna hantera min ångest.

Givetvis eskalerade det, men har alltid kunnat lösa det praktiska i livet så har fortsatt intala mig själv att jag kanske kan dricka med måtta.
Levde dock med 12 stegs tänket i alla år efter återfallet ”du kan inte dricka med måtta det är fullständig avhållsamhet som gäller”.

Jag har inte kunnat hålla det.

Nu höll jag mig nykter från och med i lördags. Mitt mål var 30 dagar.
På jobbet drack jag 2 glas vin i samband med ett möte där det serverades vin.
Så nu tänker jag att jag ska hålla mig till Max 4 glas ikväll, jag ligger fortfarande på dessa två glas men funderar på att ta ett glas vin nu när jag är hemma. (Jag brukar dricka minst 2 flaskor)
För att sammanfatta svaret på din fråga, jag hoppas att det går att lära sig att dricka med måtta. Jag ska försöka ikväll. Dricker jag fler än 4 glas så blir det total avhållsamhet i ett år och ett besök på beroendemottagningen för att skaffa antabus som gäller.
Jag hoppas verkligen att det går att lära sig, men helt ärligt så är jag inte helt övertygad. Så du är inte ensam om dessa tankar.
Det som gör mig lite deppig är att inte heller total avhållsamhet höll för mig, men tänker att jag kanske var för ung då. Nu är jag nästan 40 och har ett helt annat perspektiv och sätt att se på saken på.

Nu var du säkert ute efter svar från folk som faktist lyckats med en sund relation till alkohol. Det har inte jag, men tänkte att jag svarar ändå för jag på något sätt relaterade till ditt inlägg. Jag undrar egentligen samma sak…
Önskar dig all lycka!

vår2022
ons, 2024-06-05 - 21:37

@Makar @godisegott

Hej! Tänker att den som bäst kan svara på om det är möjligt att kunna dricka måttligt efter att ha överkonsumerat alkohol under en längre tid, är en själv. För att göra stora förändringar, som att inte dricka innebär, behöver man även göra förändringar i sitt förhållningssätt till alkohol. Att man inte romantiserar alkohol eller tror att det löser något. Att man har självinsikt i sitt drickbeteende, kan jag hantera alkohol eller inte. Vilka mönster har jag i mitt drickbeteende och hur slutar det oftast. Man brukar säga gällande undersökningar att intervjuar man 1-3 personer är det svårt att skönja ett mönster, men intervjuar man 7 personer så kan ett generellt mönster urskiljas och att inga större avvikelser längre syns. Tänker att man skulle kunna omvandla detta, totalt ovetenskapligt belägg, till att studera 7 alkoholtillfällen och se vilket mönster som uppenbarar sig. Jag kunde när jag drack tydligt se ett mönster av överkonsumtion och att det slutade med bakfylla, ångest och oro. Har man blivit alkoholberoende så har hjärnans största uppgift blivit att få bli tillfredsställd av alkohol, vilket skapar sug efter dopaminkickarna som alkoholen ger. En alkoholberoende hjärna kan inte sätta gränser, den vill bara få dricka så mycket som möjligt.

Tror också att man behöver ha god kontakt med sig själv och sitt bagage för att kunna hantera skav och motgångar i livet, utan att man tar till alkohol som tillfällig lindring eller för att ducka något. Då tror jag att man kan uppleva att nykterheten ger mervärde i livet och att det känns meningsfullt. Det blir då inte tråkigt utan tvärtom fyllt av glädje😁.

Så gör en ärligt undersökning av ditt drickbeteende, så kanske du hittar svaret på om du tror på att du kan dricka måttligt och att det blir hållbart över tid.

Ha det fint!

Carisie
ons, 2024-06-05 - 22:36

Hej.. jag börjar eventuellt tro att jag kan få det att fungera. Du får gärna läsa min tråd om du vill 🧵
Jag har sagt redan från början att min önskan inte är att vara alkoholfri utan just måttlig. Sedan jag påbörjade min resa har jag haft 93 alkoholfria dagar och 8 dryckesdagar med ett medel på 2.18 glas/tillfälle vilket väl understiger min budget.
Jag är ohyggligt nöjd över att det går som på tåget och att jag inte lider av något sug.

Inget funkar för alla men det här verkar funka för mig - men jag släpper inte garden 💪🏼