av Maura

Maura
tors, 2024-06-20 - 09:21

Så, nu är jag tillbaka här igen, 1 år sedan jag sist skrev här…
Denna vinter/vår har jag verkligen spårat ur med alkoholen, tappat kontrollen…tagit beslut om nytt försök att stävja problematiken, har tid hos beroendemottagning nästa vecka, där jag vill få medicin som hjälp.
Känt mig stark i detta sedan några veckor…men så ringde en släkting igår (vilket kändes jobbigt, vi har ingen nära relation alls), under samtalet pikade/hintade han om att jag borde dra ner på mitt drickande…och av det väcktes Skammen, och kraften gick ur mig på något sätt…
Insåg hur jag under det sista året gjort bort mig på fyllan/tappat kontrollen inför vänner, kollegor på jobbet, släkten…mer än någonsin förut.
Känner mig bortgjord, pinsam, självföraktet pyr o puttrar…vet inte hur jag ska hitta tillbaka till min väg och känsla just nu…

Carisie
tors, 2024-06-20 - 10:59

@Maura 👋Hej
Som jag upplever det så är skuld och skam en drivkraft tillbaka in i dimman och glömskan. Svårt att finna glädje i. Att någon pikar dig hjälper inte. Vad hjälper dig? Vad skulle få dig att sikta framåt? Hur skulle ditt liv se ut om du fick se framåt utan möjlighet att sudda ut något som hänt i dåtid?
🩵

Maura
tors, 2024-06-20 - 16:27

Ja det där är ju det svåra…att inte låta pikar och skam dra ner mig, vilja tillbaks in i dimman…
Det är väl mitt dilemma just nu, att hålla min kurs ur missbruket jag är i nu; försöka hålla huvudet högt, trots Skam och Skuld och Självförakt…svårt !