av An.Me

An.Me
tis, 2024-06-18 - 10:42

Efter fyra år tillsammans och ett barn har jag nu valt att separera och min sambo är på väg att flytta ut. Någonstans hoppas jag att det är tillfälligt och att en förändring kommer ske. Även om vårt förhållande är kantat av brutna löften.

Min sambo har ett riskbruk. När han dricker så kan han sällan sluta i tid. Någon gång i månaden, minst, blir han såpass påverkad att det påverkar vårt förhållande. Han blir aggressiv, väcker mig och barnet, ramlar, spyr och hamnar i situationer han inte skulle hamnat i nykter.

Även on jag förstår sjukdomsbilden så förstår jag inte. Hur kan man välja bort sin familj när jag försöker hjälpa och stötta? Hur kan man välja att dricka när det påverkar relationen såpass mycket att partnen väljer att lämna? Hur kan det vara viktigare än sin familj?

Han förstår hur jag känner och ångrar sig alltid. Han har lovat att sluta dricka. Han har lovat att dricka med måtta. Men sedan går det några veckor det är igång igen.

Jag känner att jag behöver skriva av mig all min känsla av att vara bortvald. När går besvikelsen över? Gör den någonsin det? Jag har försökt stötta och tipsa om olika vägar att få hjälp men han har bara gjort halvdana försök.

Åsa M
tis, 2024-06-18 - 12:52

@An.Me Det låter som ett mycket klokt beslut att separera!
För att besvara din fråga: enligt min erfarenhet är alkoholism, likt psykisk ohälsa, något som gör individen extremt egoistisk. Andras behov är oväsentliga. Man kan gå runt och känna sig bortvald och kränkt över det, men jag tror inte att det hjälper alls. Alkoholism är en allvarlig sjukdom och för den som är drabbad verkar nog en relation rätt oviktig som jämförelse med det behov som ska stillas.
Mitt ex har sumpat ett antal relationer under de 25 år han har supit och det beror på att hans relation med alkoholen är den som är viktig för honom. Han vägrar söka hjälp och låtsas som ingenting.
Jag vet att det är tufft, men försök att inte låta hans sjukdom innebära att du utgår från att han värderar dig eller familjen mindre. Hans hjärna är kidnappad av sprit och han kan inte fatta rationella beslut. Det kan däremot du göra. Låt aldrig en relation definiera vem du är och vad du är värd. Du är värd att älskas oavsett om du är singel eller i en relation, särbo eller sambo, gift eller ogift. Nästa gång väljer du bättre - man lär sig när man väl gått igenom detta.. kram 😍

User37399
tis, 2024-06-18 - 13:41

@An.Me
Först av allt - så klokt att du separerar och skyddar barnet och dig 🤩

Men till din fråga..
Alkoholen går före allt, inget kan konkurrera med den tyvärr…

User37399
tis, 2024-06-18 - 23:59

@An.Me
Enormt ont. Men det enda som är värre är att fortsätta i det..
och med tiden försvinner det inte, men lättar på något sätt…

idaanna
fre, 2024-06-21 - 19:51

Efter många års försök till nyktert liv för min sambo har jag nu bett honom gå och lämna mig ifred. Han har flyttat ut, idag midsommarafton. Jag mår skit, men förstår intellektuellt att det är det bästa. Jag har hjälpt honom, följt med på möten, lyssnat, läst på, använt poddar.
Jag har idag tankat tre timmar av Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund på Bookbeat, rekommenderar alla att lyssna på den.

Kevlarsjäl62
fre, 2024-06-21 - 20:39

@idaanna Smärtsamt, jag vet, men det finns inget annat att göra. Du kan inte hjälpa honom, så sorgligt är det.
Jag har också läst Djävulsdansen och uppskattade den mycket. Ta hand om dig nu, det har det nog varit dags för länge.

User37399
fre, 2024-06-21 - 20:39

@idaanna
Starkt👍
Hoppas du även kan känna en lättnad i att det nu är gjort!

Sen tror jag nästan att jag lyssnade för mycket, lärde mig mycket men med en viss risk i att fastna för länge i min roll om du förstår vad jag menar?
Se framåt och var stolt över din beslutsamhet 🤗

An.Me
fre, 2024-06-21 - 21:33

@bella70 ja du har helt rätt och det känns skönt. Vad är annars alternativet? Jo att leva ett liv och inte vill ha för mig och mitt barn. Det är inte värt det, den tanken gör mig starkare.

An.Me
fre, 2024-06-21 - 21:39

@idaanna jag förstår att du mår skit, & jag hoppas du snart mår bättre. Vad mer kan man göra än att stötta och lära sig.. det går inte att konkurrera med en sjukdom.
Jag hade en dag där jag var i ett vakum. Försökte få koll på allt det praktiska. Två dagar grät jag. Nu mår jag helt okej. Jag har bara två vägar att välja på. Samma onda cirklar. Eller börja om. Jag väljer att börja om.
Tack för tipset!

has
sön, 2024-06-23 - 17:36

Hej @An.Me!
Det är så många delar som är svårt att förstå vad gäller alkoholism och beroendesjukdomar.

Jag lämnade min man i januari efter en två års lång ”försöka förstå mig på” om det var riskbruk eller faktiskt beroende.

När jag öppnade mig för en vårdgivare någon månad tidigare, och berättade hur vi hade det hemma gav hon mig väldigt raka besked om att detta inte var ett riskbruk utan ett beroende.

Det var en chock för mig, och jag fortsatte förhandla i mitt eget huvud tills jag förstod att hon hade rätt och mitt enda val var att lämna.

Min man insåg att det faktiskt var så att han utvecklat ett beroende och valde att söka hjälp kort efter att jag flyttat.

Efter han varit nykter några veckor kunde han börja berätta hur allt hade sett ut ifrån hans perspektiv.

Jag sitter förstås inte med några sanningar, men utifrån det min man berättat, vad jag läst och vad andra tidigare alkoholister berättat så väljer de inte alkoholen. Alkoholen styr dem och deras liv. Och därmed till viss del också oss och vårat liv. Tills vi väljer annorlunda.

Visst kan det för oss anhöriga kännas som vi blir bortvalda, inte är viktiga och att den beroende inte bryr sig om.

Men jag tror att det kan vara hjälpsamt att inhämta kunskap om sjukdomen och påminna sig själv om och om igen om det totala grepp om personen den här sjukdomen får.

Utifrån det du beskriver låter det inte som att din (ex)sambo har ett riskbruk, utan är fast i någon form av beroende.

Han väljer inte längre själv, utan styrs av beroendesjukdomen.

Hoppas du kan finna någon slags ro och vila i att han måste komma till insikt och söka hjälp på egen hand. Du har nu tagit ansvar för dig och barnet, han måste ta ansvar för sig.

An.Me
sön, 2024-06-23 - 17:55

@has tack för kloka ord. Det har verkligen hjälpt mig att tänka så. Tills jag hörde att han druckit i helgen. Då började samma tankar att mala. Igen. Jag hoppas det är en del i processen för att komma framåt och inte fastna.

Han har tid hos beroendeenheten i veckan. & jag har anmält mig till anhörigstöd här. Reserverat en bok på biblioteket, som jag blev tipsad om här. Så jag har precis börjat resan mot mer kunskap.

has
sön, 2024-06-23 - 18:17

Det är sannerligen en bergochdalbana emotionellt!

Det första min man gjorde efter jag sagt att jag skulle flytta var att åka till systemet och bunkra upp. Det blev för mig en bekräftelse på att jag hade gjort rätt. I efterhand har han berättat att hans första tanke också var något i stil med ”så jäkla skönt! Nu kan jag dricka när jag vill utan att någon har åsikter och gnäller!”.

Under tiden han drack kunde han på morgonen vakna och ångra sig, tänka att han aldrig med skulle dricka. Under dagen ändrades det till: nu blir det gott med en öl! Utan att han själv kunde förstå eller se vad som hände.

Jag tänker att vår process ser liknande ut: vi bestämmer oss för att lämna, senare samma dag kan vi tänka att vi självklart ska stanna kvar. Allt är så förvirrande! Personen som dricker ljuger och manipulerar allt de kan för att skydda beroendet. Allt blir sjukt. Och du vill inte längre finnas med i den nedåtgående spiralen.

Du har gjort helt rätt❤️ Fast det känns så svårt💔 En dag i taget…

Tröttiz
sön, 2024-06-23 - 18:31

@An.Me
Hej. 💜
Om kunskap, det finns ju i olika kanaler. Något jag själv såg på var Lerin, och här t ex "Lerin på Lofoten". Kanske än finns kvar på SVT play. 🤔

Genom kunskap så förstår man ju bättre svårigheterna, och man hjälper på det viset den anhöriga och sig själv.

Kram.
🌹

MonKan
tors, 2024-06-27 - 16:35

Efter 25 års förhållande har jag nu kastat ut L! Orkar inte gömma, glömma och förlåta längre - jag vill leva, leva ett normalt liv. Allt exploderade (igen) på vår semestervecka i G. Hittade spritflaskor överallt i lägenheten, i skor, vid toan, papperskorgen men inget var hans. Han orkade ingenting så jag kom ut en dag från lägenheten (hade bara en nyckel och den lämnade han inte)
men han har inga problem ..nej nej
Orkar jag i hamn med detta? Har gjort detta 2 gånger förut och fallit tillbaka efter smek och löften (falska)
Hjälp!

User37399
tors, 2024-06-27 - 16:42

@MonKan
Oj så tufft, men också starkt av dig.
Av alla möjliga saker så var det en som hjälpte mig extra att stå vid mitt beslut..

Det jag skrivit om vad som hänt, sms under fyllan ja tom en videosnutt.

Det tog mig tillbaka, annars var det lätt att se det som något overkligt - hade det verkligen hänt, han är ju så fin nu..