@thompa90 Hej 👋🏼
Jag har druckit måttligt en eller två dagar i veckan men någonstans på vägen med slentrianmässigt drickande tagit ett extra glas eller två - smugit i mig ett tredje - valt drycken med högst alkoholhalt- blivit full och ramlat ner i fyllediket och inte klivit ur på ett par dagar. Kanske 1-2ggr/år men det är för ofta.

Jag bara slutade! Fyllde i alkoholkalendern och berättade för de närmast mig som stöttar mig till 100%. Jag har druckit måttligt nu ett tag utan sug eller lust efter rus. Hållit min budget. Men hela tiden har jag sagt att mitt snedsteg som föranledde min närvaro här var mitt sista. Annars stänger jag dörren till alkohol för alltid.
🩵

Hej på er alla underbara kämpande människor.
Jag är åter efter min sommarsemester som enbart har varit en enda lång berusning. Jag har haft NOLL kontroll över mitt drickande. Jag har smugit, hällt i mig allt i min väg. Nu står jag inför en fråga som jag inte kan besvara. Varför dricker jag? Varför varför varför?!
Det är som om jag blir besatt, som om en demon intar min kropp och själ och jag har inget motstånd. Jag ställer mig frågan: varför ska jag bli nykter? Svaret är givande. Jag kommer dö annars. Inte idag eller imorgon men säkert när jag fyller 50 så kommer min kropp att ge upp. Tårarna kan inte sluta rinna, jag vill inte.. Jag vill vara stark, jag vill att min hjärna ska vara hel. Jag har märkt att jag har blivit avskärmad, kall emellanåt. Jag orkar inte hålla uppe fasaden längre. Jag vill att min man ska krama om mig, fråga mig hur jag mår, avslöja mig.. Men ingenting händer. Jag är ensam i det här. Jag behöver göra något.
Jag såg att någon skrev om självhjälpen här, jag ska se om det är något som kan hjälpa mig.
Denna vackra värld jag lever i, varför ska jag förstöra allt med detta berusande medel? Hjälp mig, jag måste ha hjälp.

@Awoa Hej 👋🏼 Du kan få en kram av mig så länge 🤗
Vet din man verkligen inte? Min man visste - men sa inget. Jag kraschade både två och fem gånger innan jag adresserade problemet på riktigt. Han visste. Han visste däremot inte hur han skulle ta upp det. De gånger det "bara blivit för mycket" slog jag ju ifrån mig och var nykter ett tag för att sedan så sakteliga börja slentriandricka igen -> utför.

Den här gången har jag adresserar problemet och varit helt transparent- berättat om AH. Gjort självhjälpsprogrammet (1 avsnitt/v). Jag har jobbat på mig och upptäckt hur mycket bättre jag mår när jag är nykter. Jag befinner mig förvisso under måttligt men jag har varken varit full eller bakis på snart fem månader och det känns SÅ skönt!

Alla är vi olika och måste finna vår egen väg till välmående. När jag började att skriva här hade jag inte en tanke på att stänga dörren till alkohol - men den tanken växer på mig och jag vet att jag nu skulle kunna stänga den dörren för gott. Lycka till! Skriv gärna hur det går. Kram.
🩵

@Awoa hej kompis. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har haft en semesterperiod som bestått av för mycket alkohol. Jag har inte druckit så jag däckar men jag har upptäckt mitt mönster och det går inte mer än 2-3 dagar innan jag dricker till ett rus. Jag känner också att jag tappar kontrollen över mig själv. Jag kan inte sluta vid 1 öl och jag kan inte vara nykter fredag lördag för då vet jag att det är OK o dricka.

@Awoa jag hoppas du hittar en väg ut! Jag tror att ett total stopp är bäst. Men jag vet att det är svårt, jag klarar det ju inte..

Kan ta exempel o se om du känner igen dig. Jag häller upp en öl när vi står o lagar mat, min fru tror så klart att det är den ölen jag dricker. Men så fort hon går på toa eller nåt annat så sveper jag den och håller upp en till och när hon är tillbaka så låtsas jag att det är samma. Jag kan också ha en liten ”stash” i källaren så när jag säger att jag måste kolla till värmepannan så sveper jag en öl där nere fort som attans så det inte ska märkas. Så när vi väl sätter oss i soffan så tror hon att det fortfarande är samma öl i glaset som jag hade förut när vi lagade mat men i själva verket så kan de va 3e eller 4e jag är inne på. Vid det laget har jag ofta ett rus för brukar dricka typ 6%are och göra det snabbt så det slår till. Så för mig är jag nöjd där i soffan med mitt rus och i mitt huvud anar hon inget problem. Jag gjorde exakt det här igår…

Dagen efter är inte hemsk men jag blir så slö o trött.

Jag vet att det här är ett problem för jag börjar tappa kontrollen. Tex så har ölen i källaren bytts ut till starksprit ibland för att få ett bättre rus snabbare.

Ja du fattar det är mest ruset jag bryr mig om tyvärr, något jag vill klara mig utan men är det enda jag tänker på!

Ja jag vet helt ärligt inte vägen ut men inser också att slutar jag inte kommer jag dö, i förtid, med ångest över mitt liv.

Mitt enda hopp är en dag i taget, och det börjar nu. Men jag har sagt det så många gånger förut .. jag tappar hoppet men hoppet är det enda jag har! Trött på den här skiten nu. Man mår skitbra 10% och piss 90%. Jag vill må bra hela tiden!!

@thompa90 åh, jag har också varit så förälskad i det där ruset och gjort som du - dragit i mig ur förråden som jag har haft runtom i hus/trädgård för att smussla med hur mycket jag verkligen dricker. Och på slutet också tyckt att starksprit är ju bättre med högre alkoholhalt så ruset kommer fortare - galet!
Är på dag 6 - nu tar vi tag och låter AH-gänget här stötta oss - men jobbet behöver vi göra själva!
Idag ska jag inte dricka alkohol.

@Kirskål tack för att du delat med dig, 6 dagar - starkt! Det är galet att man håller på så! Det inser jag men hjärnan är konstig..

Jag ska inte heller dricka idag, men svårast blir imorgon eftersom dagen efter brukar alltid gå bra för mig det kommer mer dag 2-3 det riktiga suget.

Jag har laddat ner ljudboken ”skål ta mig fan” som pepp för att kämpa. Den verkar bra!

Hur gör ni för att hantera stora känslor? Ett tag har min fru sagt att känslorna svalnat, men det har varit lite fram och tillbaka den senaste tiden. Ibland säger hon att allt är jättebra och ibland säger hon att vi nog svalnat i vår förälskelse. Jag har anat att det är nåt mer.. igår berättade hon att hon har känslor för en annan kille som hon vill utforska men hon vill inte lämna mig. Hon vill alltså göra det medans vi är i relation. Hon vill ha ett öppet förhållande för att få den nykära känslan på annat håll för den har inte vi kvar, vilket kanske är naturligt efter 15 år tillsammans..

Jag vet inte vad jag känner. Det känns som enda sättet att ha henne kvar att låta henne gå utanför gränserna om det baseras på ömsesidig tillit. Men det är mycket ångest inblandat. Kanske främst att jag riktar det mot mig själv. Varför räcker jag inte till, vad har jag gjort fel, varför är jag sån som jag är.

Hur som helst vet jag att alkoholen inte är lösningen och jag ska vara nykter idag. En dag i taget.

@thompa90 Du har berättat att du inte riktigt vet varför du dricker och att livet runt omkring är bra. Jag tänker att du dricker för att du är alkoholberoende. Hjärnan har blivit alkoholberoende och den har blivit inlärd till det och gjort det till en vana och rutin att dricka. Uppehåll håller några dagar och sedan kommer abstinensen efter alkohol. Ett alkoholberoende. Då är det största fokuset i livet på alkohol, när, var och hur ska det intas och förbrukas. Ofta finns det underliggande problem som gör att man vill döva och komma bort från allt en stund.

När man dricker så är det svårt att få tag på sina äkta känslor och de begravs och bedövas återkommande. Kanske känner man igen ”problemet” som stress, tristess eller annat, men skrapar man mer på djupet så står det ofta för något annat. Kanske ser inte livet riktigt ut som man önskar, kanske får man inte sina behov tillgodosedda, kanske finns det ett missnöje, kanske blir man inte sedd, kanske kör man över sina önskningar och gör allt för andra. Man dricker för att slippa ta itu med skav inuti för man borde vara nöjd och glad med det man har. Det handlar bara om stress och tristess. Det blir bättre. Man mörkar problem för sig själv och mörkar även sitt drickande. Kanske är man inte van att jobba med sina innersta känslor och var man ska börja.

Jag tänker att bli nykter många gånger försvåras av alla nakna känslor som kommer upp, utan bedövning och alkoholfilter. Sedan också den inlärda beroende alkoholhjärnan som skriker efter bedövning/alkohol pga abstinens och när känslorna blir lite jobbiga. Stress kommer när man måste mobilisera resurser för att kunna hantera olika typer av krav och då slår triggers och alkoholhjärnan till att vilja dricka för att dämpa stress. Det blir en ond cirkel, och hjärnan blir också stressad av all alkohol och skriker samtidigt efter mer för att dämpa stressen. Då kommer också lätt ångesten som en reaktion på stress och med starka känslor av oro.

En lösning för att komma ur denna onda cirkel är att vara nykter en längre tid. Låta hjärnan få återhämta sig från alkoholen och komma i balans igen. Stress och ångest dämpas. Man kan tänka klarare och få kontakt med sina innersta känslor och behov. Bättre förstå hur man mår innerst inne för man kan inte fly från det, bara dämpa och självskada sig med alkohol, men aldrig komma ur och lösa något. Det kan vara en jobbig process men enda vägen ut är vägen in, i sig själv. Men det är också en spännande process om man nyfiket undersöker sig själv, vem man är och hur man mår. Som nykter mår man mycket bättre och kan även hantera livet och motgångar bättre.

Då kommer du också bättre kunna känna vad du egentligen känner, vad du har för behov, var din gräns går och fokusera på dig själv och hur du vill att ditt liv ska se ut och vad det ska innehålla. Inte anpassa dig efter andras behov utan efter dina egna behov.

Som du säger alkoholen är inte lösningen, tvärtom! Kämpa på nu, en dag i taget!❤️

@vår2022 tack för ditt fina svar. Det stärker! Det stämmer det du säger att jag är alkoholberoende. Jag tänker hela tiden på att dricka och gör det om och om igen även fast jag inte vill. Jag är problemdrickare för att jag kan inte styra när och hur mycket jag dricker.

Jag har aldrig varit en känslomänniska utan alltid bara känt att det mesta känns bara ”bra”. Allt är lite lätt gråmulet och jag tuffar på genom livet utan toppar och dalar. Ofta gör jag det som andra mår bra av först och bryr mig inte så mycket om mig själv. Det är inte så att jag väljer bort mina känslor det känns bara som att jag inte har några.

Dag 3 idag och det är helt ärligt skitsvårt. Tänker i princip hela tiden på hur enkelt det hade vart att få till en kall öl ikväll om jag vill. Försöker upprepa som ett mantra att jag ska inte göra det för då dör jag, då försvinner det lilla av mig som finns kvar. Jag skulle bli en levande alkoholzombie.

Dag 3 och jag ska inte dricka idag heller.

@thompa90 Om du är nykter en längre tid kanske dina djupare känslor får en möjlighet att titta fram. Man blir lite avtrubbad av alkohol och det blir inga större nyanser i känslorna. När jag drack blev mina känslor lätt förvrängda och färgade av min ångest och oro, men det var inte äkta.

Mitt bästa verktyg var att fokusera på positiva saker med nykterheten. Hur skönt det var att vakna nykter på morgonen utan ångest och oro. Hur snäll jag var mot mig själv och min hjärna som lät den får återhämta sig utan alkohol. Hur mycket bättre jag mådde fysiskt och psykiskt. Hur mycket fräschare jag kände mig och att jag blev mer tillgänglig för mina barn och familj. Hur skönt det var att slippa smyga och smussla. Det gav positiva känslor och både styrka och motivation att vara nykter. När man har mer negativa tankar som att varför man inte kan dricka som andra, varför man fastnat i skiten mm, så skapas negativa känslor och det skapar även mer sug. Tankens makt är verkligen stor och hur vi kan påverka våra känslor beroende på om våra tankar är positiva eller negativa. Det jag gjorde var att flytta fokus från negativa tankar till positiva, typ motsatsen i tankarna.

Kämpa på nu! Den första veckan är jobbig, men det blir bättre och lättar upp. Tänk positiv och var stolt över dig själv och över hur duktig och stark du är som är nykter!💪❤️