@nykteristen24 Härligt att höra att du mår så mycket bättre utan alkohol, att du har närmare till dina känslor, sover bättre och troligen gör det dig också lyckligare😁. Härligt också att du hittat lyckan i löpningen, det är verkligen lyckopiller för kropp och knopp.

Det är intressant att man fortfarande funderar på om man skulle kunna dricka alkohol efter en tid fast det just är alkoholen som är det som gör livet svårt, eller hur? Att man i tankarna kan vara villig att ta den risken som det innebär om man tar ett glas. Som att man som allergiker blir svårt sjuk om man tar något man inte tål, men ändå vill prova i falla att det inte stämmer. Jag är fascinerad av alkoholens påverkan på vår hjärna och hur stark påverkan ett beroende har på oss. Min erfarenhet är att det är nästintill omöjligt att kunna dricka ”normalt” eller alls, om man hamnat i ett alkoholberoende och själv skulle jag inte riskera att hamna på ruta 1 igen, någonsin.

Den romantiserade biten är just romantiserad och den är även en fejk. Vi som har alkoholproblem kanske romantiserar den än mer just för att den oftast blir allt annat än romantisk och för att vi inte kan hantera alkohol. Men vi har en tendens till att glömma den så oromantiska biten efter ett tags nykterhet. Sen romantiseras alkohol av samhället och det påverkar ju också såklart. Lite spännande egentligen att borra i vad som är romantiskt med alkohol? Att vi flummar till i sinnet? Känner oss modiga, blir sociala och pratar med alla? Alla blir lite vackrare när man är påverkad? Man blir själv vackrare, bättre och intressantare? Hämningar släpper och man dansar som sjunger så bra? Man är fri och har inga bekymmer? När jag läser det jag skrivit så är det inte så romantiskt längre. Man blir en annan person än den man egentligen är när man dricker och vad är det som är romantiskt i det? Nä, det är tusen gånger mer romantiskt att vara närvarande, i kontakt med sina känslor, mer hälsosam, ingen fylleångest och autentisk. Jag har omvärderat vad som är romantiskt sedan jag blev nykter😁

Ha det så gott!❤️

@vår2022 Tror att någon beskrev missbruk som jakten på den perfekta fyllan. Romantisk kväll på uteserveringen eller picknick vid solnedgång. Livet och kärleken leker typ ❤️ Hur ofta var det så? Av flera tusen fyllor? Kan inte komma på en enda 🤣 Möjligen någon. Pucko är vad man är som alkis.

Kram 🐘

Ni har ju så rätt. Men som ni säger, ja den perfekta fyllan. En trevlig middag. Det är väl det jag kommer sakna och saknar just nu. Saknaden är inte särskilt stor men tankarna är ändå där om att någon gång i framtiden kanske det går bra. Jag är ju fortfarande ung. Samtidigt så vill jag inte hamna här igen och det är ju alkoholen som ställt till mycket för mig i livet. Jag kan tycka att missbruket är komplicerad. Är det endast alkoholens fel? Jag vet inte, med allt trauma jag upplevt i mitt liv är det inte konstigt att jag mått dåligt först delen av livet. Har alkoholen förvärrat det många gånger? Gud ja. Är jag beroende av alkoholen eller har jag försökt självmedicinera för att må bättre, försökt hitta en utväg? Jag ser väl just nu att jag missbrukat alkohol men vet inte om jag är beroende. Alkoholen har ju givit mig ett sämre mående många dagar.
Spelar det någon roll just nu? Nja inte direkt. Är väl mer kanske hur jag ser på mig själv. Just nu tänker jag att jag ska motivera mig att vara nykter ett år. I nuläget känns det lite övermäktigt att säga att jag ska vara nykter resten av livet, det är ju 70-80 år till, om jag har tur.

Det känns skönt att säga att jag satsar på ett år i nuläget, då behöver jag inte fundera nästkommande månader på om jag ska dricka eller inte. Men jag behöver inte heller grubbla alltför mycket på framtiden. Löpningen underlättar mycket, både för själen men också inbillar jag mig att det är en god motivation till att inte dricka.

@nykteristen24 Men du, du kommer upptäcka att den trevliga middagen blir ännu trevligare som nykter! Då kan du fokusera på människorna, samtalen. Jag skrattar mycket mer och hjärtligare som nykter, min timing är bättre, jag blir nästan euforiskt lycklig av att umgås med andra. Det är en befrielse att slippa alkohol i sådana sammanhang. Förr hade jag stenkoll på mitt vinglas, tänkte på nästa glas innan jag ens hade druckit ur osv. Så mycket hjärnkapacitet spilld.

Och det spelar ingen roll om jag skriver detta - du måste själv uppleva det för att fatta. Så tveka inte inför sammankomster när du känner dig stabil i nykterheten. Sen bör det förstås inte vara fylleslag, för det finns inget tråkigare än fulla människor när man själv är nykter. Som någon sa: ”När de drar samma story tredje gången går jag hem.”

Kram 🐘

@nykteristen24 Låter som en bra idé att satsa på ett år och sedan göra en utvärdering. En dag eller en månad i taget. Det som är bra att du är ung och du har framtiden för dig och att du som ung tar tag i detta. Alkohol kan verkligen ställa till det mycket och även om du inte hamnat i ett beroende, så är risken stor för att man gör det ju längre man håller på upp i åren och dricker på ett skadligt sätt.

Det är verkligen inte konstigt om man mår dåligt av att ha blivit utsatt för trauman, men som du säger förvärrar alkoholen det och är en absolut ingen hjälp eller lösning för att ta itu och med sitt mående och liv med. Tvärtom är det destruktivt och trasar än mer. Genom att vara nykter så finns det förutsättningarna för att kunna jobba med sig själv och hantera det som gör livet svårt.

Du låter som en ung och klok person. Vad fint att du är mån om dig själv och tar hand om dig själv och att du ger dig en chans till att få må bättre. Sköt om dig❤️

Hej, inte läst hela din tråd @nykteristen24 men hejar på här från hörnet ”nykter 4,5 år” med Forummetoden.
Det är lätt att kollra bort sig i alla möjliga resonemang som på något sätt ska landa i ”det var nog inte så farligt” men jag tror att det finns godas skäl att ta en rejäl paus om man kommit så långt att man börjar skriva här.
Ett år är en jättebra tid för att få chans att läka och växa. Det, ihop med ”idag dricker jag inte” funkade bra för mig.
När jag började sluta dricka var det enbart för att bevisa för mig själv hur enkelt det var och för att slippa det som jag upplevde som det värsta scenariot: att inte få dricka alls nånsin.
Så tänk inte på för alltid om det är en jobbig tanke. Ta det pö om pö och se till att ta vara på alla små (och stora) fördelar som kommer med att inte dricka. Sköna morgnar, bättre relationer, mer ork och klarsyn. Frihet!
Hejar på dig!

@Se klart tack! Ska försöka tänka på det. Ja hittills är det ju nästan enbart fördelar, mår ooootroligt mycket bättre. Enda är väl möjligtvis att jag drar mig lite för att umgås med människor i sammanhang där det förekommer alkohol. Är inte beredd än på att ”förklara” mig. Tänker att det kommer kännas mer och mer naturligt. Men just såhär i början känns det dels som en onödig trigger men också vet jag inte riktigt vad jag ska säga när frågan kommer på tal. Att jag tränar inför ett maraton kanske haha. Äsch får bli ett senare problem. Ikväll har jag grillat och tagit en iskall Coca-cola, satt inte så fel det heller.

Många tycker det är svårt att mingla och vara så social i början. En bra grej är att i huvudet öva på att tacka nej så att man inte blir överrumplad. Du vet, nån har satt ett glas i handen innan man kommit in på festen…
Ett annat sätt är att skippa en del sociala grejer i början, helt enkelt för att vara rädd om och snäll med sig själv, kraft och energi går åt till att jobba med hjärnan, tanka pch beteenden. Man måste inte tacka ja till något- har jag lärt mig på senare (nyktra) år.
Du får testa dig fram, så roligt att det går så bra, heja heja!

Ps. I USA pratar man om sober curious, att man håller upp eller slutar för att man helt enkelt är nyfiken. Den inställningen är ju både bra och funkar som fullgod förklaring om ngn skulle fråga!

@Se klart tack för dina tips och råd. Tror jag ska avvakta med dem sociala tillställningarna nu i början och försöka vara snäll mot mig själv. Att det är ok att tacka nej. Smart! Det ska jag ta med mig.

Det är okej, mer än okej. Tänk om du stukat benet och inte känner för fest med två kryckor som är skaviga och jobbiga att ha med sig- lätt att tacka nej då och skulle jag säga- mkt likt den första tiden nykter.der klingat av och blir enkelt igen och så småningom. Men just i början måste man inte tårta sig själv och sedan gnugga in ordentligt?
Hej dig!

Känner mig lite vilsen. Är väl kanske att jag tappat bort mig själv lite. Mår bättre än på länge, känner inget sug längre av att dricka för drickandets skull. Känner inte av den där rastlösheten eller ångesten jag tidigare har velat dämpa med alkohol. Just nu känner jag bara att jag inte passar in. I sociala sammanhang så känns det som att jag är uttittad och utpekad för att jag är nykter. Inbillat med största sannolikhet men känslan är där. Upplever att det enda det pratas om är att man ska ta ett glas vin efter jobbet, hur gott det ska bli med en kall öl, vilken drink man ska göra. Varenda tv serie dricks det i friskt. Just nu känns det som att alkoholen är med överallt och ingenstans. Nu känner jag en längtan efter att också ta det där glaset men stanna där, inte dricka något mer utan bara hänga runt med en öl för synens skull haha. Försöker klura ut vem jag är i allt det här. Identifierar mig inte med mitt missbruk men just nu känns det som det enda jag är, en missbrukare. Är ju fortfarande tidigt, hoppas det här bara är temporärt och lägger sig med alla dessa tankar och känslor. Mår generellt bättre men har toppar och dalar och framförallt kvällstid cirkulerar tankarna mkt kring alkoholen och framtiden osv

Senaste dagarna har tankarna varit lite mer positiva. Istället för att tänka på dem få positiva delarna med alkohol. Mest socialt då. Har jag tänkt på hur skönt det är att slippa den fruktansvärda ångesten när man blivit för full eller när man druckit flera dagar irad. Ångesten över att ha gjort sambon ledsen/besviken. Har tagit del av en del livshistorier på jobbet som påmint mig om hur alkoholen kan förstöra för barnen. Har inga egna barn ännu men vill ju verkligen inte att när jag själv blir pappa att dem ska ha det som jag hade. Som jag skrev tidigare har det varit mycket funderingar på om jag i framtiden kommer kunna ta ett glas, är jag beroende av alkohol eller har jag självmedicinerat mitt dåliga mående med alkohol. Spelar det egentligen någon roll? Vågar jag riskera att hamna på botten igen för att jag var tvungen att testa en sista gång om jag klarar av att dricka. Nej just nu känns det inte värt det. Har fortfarande inte kommit till punkten att jag öppet vill säga som det är till bekanta eller ytliga vänner. Så jag undviker sociala tillställningar ett tag till där alkoholen är i stort fokus.

@nykteristen24 känner igen mej så väl!
Blir ibland väldigt provocerad av allt drickande ÖVERALLT!
Nästa allt handlar om när, hur o vad som ska drickas….
Försöker tänka att jag inte vill dricka (mer än att jag inte kan)!
Inget glas är så gott att det är värt den hemska ångesten !!!!

Vi hjälps åt och peppar varandra!
Fortsätt skriv o läs här!
😍

@TessanTuss men verkligen, har verkligen inte tänkt på det förens jag blev nykter. Som du säger, det är ju verkligen inte värt det. Vet ju hur extremt dåligt jag mått i perioder vilket till 90% har varit orsakat av konsumtion av alkohol! Inte värt det. Heja oss!

@nykteristen24 Det är svårt i början i vissa situationer. Som nynykter har man inga vanor stt ta till på fester och liknande. Själv har jag inte märkt att någon bryr sig om vad jag dricker eller inte dricker.
Själv har jag roligare än förr, jag kan lyssna på ett annat sätt och är mer närvarande. När det blir tråkigt går jag hem.
Och vaknar pigg och nykter.
Och utan ångest.
När du vant dig tror jag det funkar bättre!
Och bättre fundera på vilka nya, och roliga intressen du kan odla nu när du sluppit ur alkoholens grepp…?!
Bra att du kommit hit, vi hjälper varandra, så fortsätt skriv och läs mycket här.❤️🙏🏻

@Amanda L jag hoppas jag kommer över den här punkten om ett tag. Tror det är som du säger att det är svårast i början. Sen blir det väl mer och mer naturligt. Får hålla i och hålla ut helt enkelt.