Hej, precis gått med i detta forum för jag känner att jag behöver få bolla alla mina snurrande tankar med er som kanske är eller varit i samma situation. Min bror har varit alkoholist i närmare 20 år. Jag är mycket yngre och har växt upp med detta och den ständiga oron för ”hur full och otrevlig blir han den här gången”. Vi har haft bråk kring detta där jag fått nog, sagt vad jag tyckte och vi pratade inte på ett år ett tag. För några år sedan blev det för mycket för hans kropp och han fick bukspottkörtelinflammation och var nära att dö. Han höll sig nykter ca 2 år innan han trillade dit igen. Kroppen sa återigen ifrån och han fick åka in akut en andra gång men lyckades bli nykter igen. För mig, hur hemskt det kanske låter, var det det bästa som kunde hända att han fick denna inflammation. Äntligen kunde jag andas ut lite och slippa oron. Nu träffades vi i helgen och jag såg att han hade druckit ett litet glas alkohol. Vår äldre bror hade troligtvis gett honom det, jag tror inte att han vet/förstår hur illa det har varit med vår brorsa. Jag pratade med mina föräldrar och man om detta för min instinktiva känsla är att vi måste göra nåt…men de tänker att han vet vad han gör när han väljer att ta ett glas igen, han vet riskerna och det är ingen idé att säga något, han kommer bara bli arg och fortsätta dricka i smyg, så är det säkert. Man vill så gärna skaka tag i honom och få honom att fatta att han inte ska dricka men jag behöver också på något sätt släppa detta då jag inte orkar med att börja oroa mig igen och lägga ner tankar och energi på hans beroende. Så tacksam för era tankar och reflektioner!

User37399

Vilken tuff sits.. frågan är om din omsorg/koll ger någonting mer än att du blir orolig och utmattad? Vars tror
du om att backa, mindre kontakt?
Du kan inte ändra på honom eller de runt om som inte förstår, bara vara rädd om dig själv.

Tror alanon skulle vara bra för dig om du har möjlighet. Finns även anhörig program. Oron vi anhöriga får bära är förfärlig. Man måste inse sin maktlöshet, jag kan inte göranågot hur gärna jag än vill. Vi anhöriga kommer ofta med logiska argument, men missbruk handlar inte om logik utan enbart känslor. Ta hand om dig det är vad du kan påverka.

@gros19 tack, ska kika på det! Som du säger, för mig är lösningen logisk och självklar och man vill bara ruska tag i personen o få den att förstå, men precis som du skriver, man är maktlös