av Sattva

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Sattva
lör, 2024-09-14 - 18:19

Tack fina ni för era kommentarer!❤️

Geggan, jag vet inte riktigt vad som hände i dynamiken mellan mig o terapeuten faktiskt. Det bara kändes så fel.

Terapeuten var inte alls otrevlig, men jag såg på henne/ kände att hon var irriterad på nåt sätt. Det kan ju vara så att hon känt länge att hon borde avsluta mig, och trodde nog från förra tillfället att jag skulle vara på en annan plats nu än jag är. Men jag ser det som att jag ändå blivit otroligt hjälpt framåt av henne. Inte nu i veckan, men tidigare. Jag har absolut ingen agg.

Tack Se klart, känner igen mig i det du skriver. Jag trodde nog på nåt sätt att dottern skulle se att jag ändå nånstans offrat något. Det är inte tacksamhet jag tänker, utan mer "Mamma, jag fattar att detta inte har varit lätt". Eller nåt. Bli sedd i att mitt liv har drastiskt förändrats. När jag uttryckte något liknande hos terapeuten blev hon nästan arg på mig kändes det som. Att det var förbjudna känslor.

Andra Halvlek, ja så ser jag vår relation just nu också. Han mår väldigt mycket bättre, och jag ser heller ingen anledning att inte undersöka vart detta distansförhållande leder till. Jag tror ärligt talat att det blir svårt i längden, men här o nu funkar det. Förra helgen kändes det som i gamla tider mellan oss. Okomplicerat.

Tack för att ni finns!
Ps. Idag har jag o dottern haft en fin dag tillsammans. Vi har varit på kyrkogården o gjort fint vid gravarna hos min pappa o hans släkt. Bra samtal med en vuxen dotter. ❤️🌸🌸🌸

vår2022
sön, 2024-09-15 - 08:22

@Sattva Min dotter och jag hade en hel del konflikter när hon var i tonåren. Jag fick ta emot mycket bråk, skrik och anklagelser från henne. Det var mycket dörrar som slängdes igen och att jag inte fattar något och att det är mitt fel. Separerade från hennes pappa och det blev nya familjekonstellationer med min nya man. Hon var också mitt i sitt egna identitetssökande och kompisarna var det viktigaste. Hon var som ett barn ibland och vuxnare ibland. Senast i helgen kom hon över och vi pratade om livet, hur det varit och är, hon är idag 30+. Hon sade att det var alltid mig hon kunde bråka med, att hon behövde få ut sitt och ventilera, att det ofta inte handlade om mig, även om det kunde verka så. Jag var hennes trygga punkt och som alltid fanns där, oavsett vad. Att inom henne var det kaos med allt som hon tampades med för att gå mot vuxenvärlden. Jag minns att hon kunde göra mig ledsen och jag också ibland tänkte att hon var känslokall, egoistisk och tankar om vad har jag gjort för fel, har hon inte fått det hon behövt. Idag med perspektiv, förstår jag att hon behövde mig som hon gjorde och att hon hade fullt upp med sig själv och inte kunde ta så mycket hänsyn till mig i det och hon hade heller inte riktigt utvecklat den förmågan fullt ut. Konsekvenshjärnan är ju inte fullt utvecklad förrens vid 25 års ålder. Hon litade på att jag klarade mig själv och jag var hennes trygghet där hon fick både lämpa av sig bördor och tanka energi. Det var slitigt och många gånger otacksamt, men jag är glad att jag stod pall!

Jag minns när hon fyllde 25 och jag skämtade med henne och sade ”Puh! Nu har äntligen dina hjärnhalvor vuxit ihop!”😂. Vi har en jättefin och nära relation idag och hon kan som äldre på ett helt annat sätt, sätta sig in i och förstå även hur det var för mig. Så hålla ut, stå kvar och ta inte ordagrant fasta på allt din dotter säger, ibland in i ena örat och ut i andra. Det kan finnas en hel del egen frustration i det egna livet som behöver kommer ut till den tryggaste personen för henne, du❤️.

Ha en fin söndag!🌞❤️

Sattva
sön, 2024-09-15 - 11:15

@vår2022 Tack att du delar! Du beskriver det jag upplever. Jag försöker verkligen stå pall. Dottern har ingen aning om hur sänkt jag blir, jag vill inte lägga skuld på henne. Det var väl här terapeuten tappade mig nu senast. Jag uttryckte hur det kändes o mina "hemliga" känslor kring det. Såklart jag inte uttrycker dem till dottern. Men jag kände mig skuldbelagd att jag kände vad jag kände. Så det hjälper mig att läsa det du skriver!

När hon åkte på sin långresa hade hon skrivit ett jättefint brev till mig, där hon just uttryckte att jag är hennes stora trygghet i livet. Det är nog jag som inte riktigt har förstått att det också i vårat fall innebär att ta emot allt möjligt som hon själv inte kan härbärgera än.
Men det kommer🌸🌸🌸🌸

vår2022
sön, 2024-09-15 - 12:16

@Sattva Ja, det kommer😁. Jag förstår att du kände skuld av det du kände och uttryckte till terapeuten, som inte kunde bekräfta att det, att det är ok att känna så och inte konstigt. Klart det kan framkalla sådana känslor i dessa situationer. Och det är ok att känna sig arg också. Det är mänskligt. Det hjälpte mig att tänka om min dotter att hennes tonårshjärna kokade, känslorna svallade och ofta var i kris. Sen sade jag också tex att jag blir ledsen när du säger så, om det gick över gränsen, att vi får prata senare och att jag inte riktigt förstår och att hon behöver hjälpa mig att förstå, för jag vill förstå. Och om hon upplevde något som väldigt orättvist eller så kring vad jag gjort, så bad jag om ursäkt, att det inte var menat så, även om jag egentligen kanske inte gjort så mycket fel, men det viktigaste var att bekräfta hennes känslor kring det. Det upplevde jag som viktigt för henne, att jag bad om ursäkt, då kunde hon också lättare göra det. Och att verkligen välja vilken strid man vill ta, jag tog mest de som det kunde uppstå en fara i, typ med alkohol och så.

Ha det gott!❤️

Sattva
sön, 2024-09-15 - 12:27

@vår2022 Tack igen Vår! Det är ganska precis så som jag gör, som du beskriver. Ibland kan det kännas helt avigt att be om ursäkt för saker som ur mitt perspektiv är helt rimliga saker (och egentligen inte behöver ursäktas), men jag har förstått det senaste 1-2 åren att det är dotterns upplevelse som liksom får gälla, här o nu iallafall. Djupt i mig känns det orättvist att det är på mina axlar så mycket (fasiken vad lätt hennes pappa har det, som träffar henne ibland o då får en massa cred). Och ja, jag är ibland arg inom mig.
Inget av detta bekräftade terapeuten. Jag är nog arg o besviken på henne också när jag känner efter...

vår2022
sön, 2024-09-15 - 12:44

@Sattva Alltså, skriver jag bara vad jag nu kom att tänka på i allt. Tänker på projicering. Terapeuten fick dig att känna skuld, liksom din dotter. Du undrade var du gör för fel, lade skuld på dig själv. Du är lite besviken på att du ska få ta allt med din dotter och kan nu också känna dig arg och besviken på terapeuten och ditt ex. Det är nu som att du tillåter dig själv känna det du känner och att det är ok. Du bekräftar dig själv. Du bär ett stor last i detta, själv. Man får vara arg på sin skitjobbiga unge och känna skitkänslor kring det. Det kan hjälpa kring att ta bort skulden som du känner. Du gör ett bra jobb! Det är skitjobbigt emellanåt och du blir slut. Så ser livet ut just, att känna en acceptans kring det. Bra att hitta egna andhål där du kan återhämta dig och det är så bra att du har din yoga. Lite av mina snabba tankar😁

aeromagnus
sön, 2024-09-15 - 12:56

Det är jobbigt detta med att efter så lång tid ändå på något sätt känna sig straffad trots att man gort bo eller vad man nu ska säga. Terapeuten kanske inte är riktigt objektiv. Tiden brukar läka sår.

Sattva
mån, 2024-09-16 - 07:58

@vår2022 Tack igen för dina tankar! Det äe empowerment i det du skriver, stärker mig! Tack!
@aeromagnus Ja faktiskt, det känns så ibland; hur länge ska jag "göra bot". Men jag försöker tänka att det får ta den tid det tar.

Jag är iallafall starkare idag än förra veckan, det är skönt. Haft en bra helg. Igår bara hemmafix. Skön promenad i solen. Mötte en gammal bekant, hade fint samtal om livet en stund.
Det är faktiskt något som är positivt med separationen, jag är mer tillgänglig för andra. Jag o maken har varit väldigt mycket "vi" på fritiden. Det blir mer spontanprat med folk jag känner, inte bara "hej", och så gå vidare.
Ha en fin vecka alla🌸🌸🌸

vår2022
tis, 2024-09-17 - 08:42

@Sattva Vad bra att det stärker dig. Precis som du skriver, det handlar om empowerment, att ta tillbaka makten i sitt liv, egenmakten att stärka sig själv i sina känslor och acceptans i att känna som man gör, att det är ok. Att äga sin egna berättelse om sig själv. Känslor är som ett brev på posten, de bara dimper ned och man känner det man känner. Sen kan man leta efter vägar och verktyg för att kunna hantera dessa känslor och undersöka vad de består av och var de härstammar ifrån. Lära känna och förstå sig själv bättre. Det är en spännande resan om man nyfiket närmar sig och undersöker den, livets resa😁.

Ha det gott!❤️

Sattva
lör, 2024-09-21 - 09:26

Godmorgon alla!
Återigen, tack alla fina själar för er närvaro här i min lite tunna sällan-tråd! ❤️

Mår helt ok! Trött, lite avflackad/ blase på nåt sätt. Men förstår också att det är vägen till helande och läkning. Utöver dessa saker jag o dottern jobbar med, som får ta den tid det tar, är det ju lugnt i mitt liv. Jag har varit så på spänn så länge, mitt anknytningssystem har varit så aktivt att parera makens reaktioner/ projektioner. Nu när jag inte har det omkring mig längre blir det märkligt lugnt. Det slog mig härom morgonen påväg till jobbet, när jag tänkte på något med dottern o hur jag skulle bemöta det. Kunde höra min makes kritiska röst säga vad jag borde göra. Och tänkte istället "Han är inte här, jag hanterar detta precis som jag själv vill". Och det gjorde jag, o det blev bra. Utan att jag behövde känna mig klämd mellan honom o min inre kompass.

Jag har också släppt mycket av oron kring det praktiska med hemmet. Jag löser det när o om det uppstår. Ekonomin kan jag inte göra mer än att sälja o flytta om det visar sig inte gå. Kan vara skönt att flytta dessutom. Var sak får ha sin tid., det är inte här o nu i vilket fall. Ev om ett år eller så.

Något annat jag lagt märke till, som jag tolkar som läkning, är att jag inte längre är så lockad att åka på tyst retreat. Jag längtade så starkt för några månader sedan. Det var nog den inre vilan jag längtade efter.

Idag ska jag träffa en av mina närmsta vänner, jag har nog skrivit om henne tidigare. Det är helande o läkning verkligen.

Kram!🌸🌸🌸

vår2022
lör, 2024-09-21 - 09:49

@Sattva God morgon! Att vara lite blasé är nog bra. Tänker att hjärnan får vila och slippa att vara på tårna hela tiden. Att man skärmar av sig lite och återhämtar sig. En slags hjärnvila. Fint att du också har mer självtillit kring dina handlingar med din dotter, då bottnar det bättre hos dig själv. Också skönt att du kan släppa mer kring det praktiska och mer ta det mer när det behöver tas. Intressant att tyst retreat inte lockar lika mycket längre. Kanske får du mer den inre vilan du behöver nu och inte behöver åka bort för att söka den?

Ha en fin och givande träff med din vän❤️

Sisyfos
tis, 2024-09-24 - 07:02

Fattar att det är jättejobbigt med relationen med dottern. Samtidigt så skrev hon ett jättefint brev. Jag tänker att det räcker. Tänker på en vän till mig som nån gång i 20-årsåldern när vi diskuterade stormiga relationer med mammor berättade att hon fick sig en liten tankeställare när hon bland alla tjat och anklagelser hävde ur sig ”måste du andas” (mamman hade en lungsjukdom så hon pep).
Jag tänker att du har fått så bra råd från Vår. Det är synd att din terapeut inte kunde hantera dig alls. De brukar ju vara mästare ibland på att inte ha åsikter (eller dölja dem väl) och låta en resonera sig fram själv. Tänker att du behöver få ”pysa ut” och att det är viktigt just nu. Kanske kommer ni nån gång att kunna prata om det, kanske får du qred för att du valde dottern (från henne). Jag har skrivit det förr men jag är så djupt imponerad av dig såhär på distans. Du beskriver olika situationer så nyanserat. Det är i stort sett aldrig ensidigt och jag tror att det är en styrka hos dig. Dessutom har du haft en väldigt lång turbulent period med många mycket svåra beslut och stora förändringar. Bli ditt eget största fan i det här, det räcker rätt långt. I mina ögon verkar du så klok. Kramar!

Sattva
lör, 2024-09-28 - 09:32

Lördag och kikar in här!
Är fortfarande väldigt trött och blase. Lite nedstämd. Det är ofantligt tomt i vardagen utan maken o hunden. Jag är mycket bara jag när jag kommer hem. Har denna veckan balanserat mellan "självsnäll" och "inaktivitet" i att inte ha yogat som jag brukar varje morgon. Jag vet ju att det är en hårfin gräns. Att sluta göra det man vet att man mår bra av leder nedåt. Och samtidigt är det i mitt fall inte konstigt att må som jag gör tänker jag.
Så jag ska göra något bra för mig själv idag, åka till ikea o köpa nya överdrag till soffor, nya gardiner, nya plädar. Jag har tänkt på det länge o det blir mer färg i vardagsrummet.
@Sisyfos tack för ditt fina inlägg! Det är viktigt för mig att i möjligaste mån vara nyanserad. Vi människor är komplexa, och det finns så många lager av medvetna och omedvetna saker som påverkar oss i våra relationer.
Och tack detsamma Sisyfos, jag uppskattar din närvaro här på forumet. Klok och ickedömande!

Ha en fin lördag alla!🌸🍃🌸

Himmelellerhelvette
tors, 2024-10-10 - 09:34

Hej fina @Sattva! Idag är det torsdag, har du kommit igång med yogan? Ibland kan vi behöva ge oss en vecka att bara göra ingenting men sedan behöver vi upp på hästen igen. Så som din yoga har jag min träning. Ibland är jag bara trött och nedstämd och då tänker jag att jag kan ge mig själv en vecka, Max 10dagar till vila men sedan behöver jag sätta igång igen för hjärnan blir mer och mer deppig om jag tar bort träningen för länge och jag kan tänka mig att yogan fungerar på det viset för dig❤️ Ta hand om dig! Inte alls konstigt att du känner som du gör, du går igenom en omställning som är rejäl! Stor kram❤️

Sattva
lör, 2024-10-12 - 06:34

Godmorgon!
Tittar in som hastigast. Ska iväg på en yogagrej här snart.
@Himmelellerhelvette tack för din påtitt hos mig!❣️ Jo, jag yogar, men mindre. Från att yoga 5 ggr i veckan till kanske 3 har det varit nu några veckor. Å andra sidan har den yogan som blivit av varit helt underbar för kropp och själ.

Är så trött o less på livet höll jag på att säga, men så farligt är det inte. Men allt är ganska platt just nu. Jag är fysiskt o mentalt trött. Lite nedstämd. Ensam utan maken. Men jag vet samtidigt att det inte alltid kommer att vara såhär.

Sökte nytt jobb i veckan, blev kallad på intervju direkt. En verksamhet jag länge varit nyfiken på o som jag tänkt "ska jag nån gång byta tjänst är det dit". Men så besviken jag blev! Arbetsuppgifterna och metoderna är typ demsamma jag redan har o använder sedan många år, och trivs med. Jag trodde att denna specialistnivå skulle jobba med andra metoder osv. Chefen ville ha referenser, men jag tackade nej att gå vidare. Skrev vad jag baserade mitt beslut på. Fick svar att de verkligen skulle behöva min kompetens o att jag är välkommen igen om jag ändrar mig.
Det var fint att få bekräftelse på att det jag gör på mitt jobb håller hög kvalitet. Och att jag håller hög kvalitet😅. Jag tyckte själv att intervjun var lite si o så. De vet just inget om mig som person. Jag frågade massor om hur de jobbar, eftersom det var vad jag ville veta. Och sedan fick jag ingen bra magkänsla med den jag skulle ha som närmsta kollega. Så beslutet att tacka nej känns rätt.
🌸🌷❣️

vår2022
sön, 2024-10-13 - 20:32

@Sattva Fint att du fick bekräftelse på att du håller hög kvalitetsnivå på ditt arbete😁. Det är inte så ofta man får höra sådant tyvärr. Magkänsla brukar vara bra att gå på och leda till rätt beslut.

Precis, det kommer inte alltid att kännas så som det gör nu för dig. Det är grått, platt och blasé emellanåt och det har skett en stor förändring i ditt liv. Den förändringen känns då den betytt så mycket för dig och det tar sin tid innan allt fallit på plats igen. Såg på senaste ”Så mycket bättre” och de flesta sångerna handlar om kärlekssorg och att det inte riktigt blev som man önskat. Hur smärtsamt det är men att man ändå måste gå vidare och acceptera. Kram❤️

Varafrisk
sön, 2024-10-13 - 22:45

@Sattva Med tanke på de råd som jag har fått av dig under min sjukskrivning så förstår jag att det arbete du gör håller hög kvalitet🙏🏻 Även om det inte blev som du tänkt dig så fick du ändå ngt med dig tänker jag …framför allt bekräftelse❤️

Tänker att du är i en sorgeprocess som behövs gå igenom för att komma ut på andra sidan även om det är tungt😔Det är ok! Det vänder en dag!

Ha en fin vecka🍁Kram🥰

Se klart
mån, 2024-10-14 - 07:23

Godmorgon @sattva
Kanske kikar du in först till helgen men ville bara säga hej och tänker på det du redan vet- att du ju gått igenom en otrolig förändring, grunden för ditt liv har omformats även om man kan se det som att grunden är densamma så är ju detta med skilsmässa en stoooor omställning och sorgligt! Jag skulle för allt i livet inte vara gift med min exman, det är många många år sedan vi skilde oss. Men jag funderar än idag vad det var som ”drev” eller åtminstone pushade mig in i den relationen. Hur det hänger ihop med min upppväxt. Vad jag gick med mig och vilka brister som behövde fyllas på. Och hur man då kan ta beslut och göra val som egentligen inte bygger på växande utan snarare att tillgodose behov man skulle fått för länge sedan.
Ja, bara några tankar kring hur man nystar in de där trådarna.
Fint att söka jobb och inse att det inte var något för dig. Jag gjorde en liknande resa förra året men landade som du i att det inte var rätt just då.
Tänker på dig och snart ses vi dessutom förhoppningsvis! Kram 🤗