Varit tillsammans med en man några år, när vi träffades var han helt nykter från alkohol då han går på Sub behandling och slutat med narkotika för många år sen.
Sedan vi fick vårat barn har han börjat dricka allt mer.. Han dricker ensam i sängen hemma och sällan ute.
På några dagar kan det bli flera dunkar vin.. jag letar efter flaskor och kollar soprummet då jag vet vad han dricker så kan se om han slängt ngt..
Tar jag upp det blir han så fruktansvärt arg så det har jag slutat göra. Han sover mest hela dagarna och är irriterad och trött när han är nykter.
Visst har han väl ett problem? Vill höra någon säga det till mig!
Oroar mig för vårat barn som bara är 2 år, kan aldrig känna mig lugn när han är ensam med barnet då jag är orolig för han ska somna ifrån barnet vilket har hänt. Dessutom är jag rädd för att behöva lämna barnet varannan vecka med en person som lever så destruktivt och som inte går att prata med! Vad hade ni gjort?

Jag hade pratat med hans anhöriga och chef, så att han kan få hjälp om han är mottaglig. Jag hade också planerat att flytta ut. Barn ska inte behöva växa upp med en missbrukare.

Kan det vara så att han mår dåligt? Att han borde gå o prata med en kurator el. liknande?
Definitivt ingen ursäkt för att börja med alkohol igen. Men detta att han är så trött och sover mycket kan ju vara för att han mår dåligt.
Bara en liten tanke…

@greengirl Hej hej, Verkligen oroande det du berättar, jag förstår din oro verkligen. Du ser ju vad du ser och han behöver verkligen vara nykter när han tar hand om ert gemensamma barn.

En sak vill jag säga dig är att sluta leta efter flaskor, dunkar etc.... dom gömmer dom väl och hela tiden. Det blir en katt och råtta lek. Och du är den som drabbas värst.

Har hand ensam hand om ert barn själv veckovis? Har ni några fler personer som kan komma in och ta hand om barnet?

Kram från en äldre person som lever med en alkholist.

@Quila Tack för svar! Han har barnet när jag jobbar, annars är det jag som står för ansvaret.. Vi bor fortfarande ihop men är inte tillsammans.
Det går inte att kommunicera med honom då han bara blir arg och låser in sig..

@Quila Han går på psykiatrin regelbundet och jag har frågat om jag kan få följa med dit men de var tvär NEJ!
Han säger ju själv att han dricker för han mår dåligt över hur jag behandlat honom osv.. men dåligt mår han absolut!

Vilken tuff situation, @greengirl, och det är solklart utifrån din beskrivning att det här är ett stort problem. Att dricka så att en somnar ifrån sitt barn är absolut inte okej. När du jobbar och han har barnet, kan du lita på att han är nykter och kan ta det ansvaret på ett bra sätt? Och hur mår du i allt det här?

@Kristoffer Han har hållit sig från att dricka när han är ensam med barnet, mycket för han vet att jag inte tolererat det! Men istället ligger han bara i sängen och är deprimerad vilket jag också oroar mig för när jag är på jobbet! Känns inte som han kan ta ett bra ansvar för vårat barn i sitt tillstånd.
För övrigt så känner jag att jag inte kan flytta från honom då han kräver att ha barnet varannan vecka och vad händer den dagen han vet att jag inte kommer hem och ”kollar” honom?
Måste ju finnas andra som haft denna oro? Hur gör andra? Jag är helt förtvivlad över situationen:(
Har föreslagit att gå och prata med någon men han vägrar..

Så du litar på att han inte dricker när han är ensam med barnet, men du är ändå inte trygg med att han kan ta tillräckligt bra hand om ert barn. Det oroar såklart dig och det oroar även mig som läser, att ett så litet barn utsätts för sådana risker. Det är självklart du som beslutar om vad nästa steg ska vara. Men, om han vägrar ta steg för att förändra sin situation så kanske det är så att det är du som behöver ta steg för att skydda ditt barn, eftersom han inte har förmåga till det? Hur skulle du kunna göra det i så fall?

Det är många som behövt hantera dilemmat med att riskera delad vårdnad med någon som inte mår bra. Grunden är att man inte får ha vårdnaden om sitt barn om man inte kan ta hand om det, men eftersom det här är juridiska frågor som skiljer sig från fall till fall så rekommenderar vi alltid att rådgöra med de som är experter. Du kan ringa anonymt till Socialtjänsten (var noga med att börja samtalet med att säga att du vill vara anonym) och få bolla vad som faktiskt gäller i er situation. Vad tror du om det?

@Kristoffer Tack för svar.. Jag ska ringa det samtalet och prata med socialtjänsten. Antagligen kommer de väl föreslå samarbetsamtal men det kommer han vägra då jag föreslagit det redan.

Vill gärna höra hur man går vidare när socialtjänsten inte kan göra mer?
Har blivit en orosanmälan från polisen och från min terapeut. Men pappan till mitt barn svarar inte när de försöker nå honom och han kom inte på socialtjänstens möte, utan jag var där själv. Sen lades utredningen ner.
Problemet kvarstår med hans psykiska ohälsa och drickande så fort han inte är ensam med barnet. Enligt mig mår han sämre när han är nykter vilket jag tycker går ut över vårat barn som dessutom är så pass liten och inte kan prata för sig.
Han vägrar kommunicera med mig och jag går sönder av oro över vårat barn! Någon som har tips på hur jag kan komma vidare?