@B.Å Det låter inte det minsta töntigt, stämmer helt enligt mig, att resan sker inom oss.

Det är verkligen häftigt när man tillslut blir den som går före och kan förmedla erfarenheter. Jag var så imponerad av de som gick före mig, tyckte de var så lugna och stabila och smarta och livserfarna och jag älskade deras kloka ord som var helt nya för mig som detta med att lära känna sig själv och lyssna inåt och gå tillbaka till grundorsakerna till drickandet, tillit till processen, när fönstret öppnar sig, sin personliga botten och allt det där😁

Att de som går före mig fortfarande gör det är så fantastiskt, hur de känner till min resa och ser min utveckling och bekräftar mig i den, så försöker jag ge vidare i möjligaste mån. För mig var det nog första ca 1,5året som jag välkomnade nykomlingar mest, men för mig är det en process det med, nu har du och andra den stafettpinnen sedan har vi våra underbara som alltid fortsätter välkomna nykomlingar och det tycker jag är grymt hedervärt! Jag blev så ledsen när jag följt någon länge och den sedan bestämde sig för att dricka måttligt igen och sedan lämna forumet. Jag tycker det är fel av mig att bli besviken men jag blev det några gånger och sedan fick jag inse att det tog för mycket av min energi. Jag har heller inte lika mycket tid att lägga på forumet som tidigare men jag ger det jag kan och behöver tycka att jag duger och att det är okej. Kram❤️

@Himmelellerhelvette du duger verkligen som du är ❤️ jag är så tacksam för att du följer mig på min resa och jag blir så glad (och full av beundran) när jag får insyn i hur fint alla ni som går före mig stöttar och finns för varandra i andra delar av forumet.

Du är bra som du är, du duger och du är modig som delar med dig. Din styrka och mod är inspirerande för mig som precis börjat min resa, du är klok och omtänksam och så fin förebild ❤️ tack för att du finns här med oss 🤗

Dag 86

De senaste dagarna har varit svajiga. Jag har haft många tankar om alkohol och även om vad fan jag håller på med. Har tillåtit mig att analysera mina tankar och känslor, jag har varit förberedd på att detta skulle kunna hända nu när jag närmar mig the golden 90 days.

Är jag verkligen sjuk och alkoholiserad, kan det vara så att allt var ett missförstånd jag har ju ändå kunnat dricka måttligt under största delen av mitt liv, kan det varit så att jag utvecklade ett "tillfälligt beroende" och vad hade hänt om jag testade mig själv nu efter "ett längre uppehåll", varför förespråkas ens ett längre uppehåll på minst 3 månader när människor vill återgå till "måttligt drickande" om det nu är så att det inte går.

Förra veckan avslutades dessutom ett större projekt som tagit mycket energi och jag har varit del av, kan det vara så att känslan av lättnad över det har fått igång tankar om alkohol och hur jag förr i tiden var skicklig måttlighetskonsument, ja det tror jag verkligen....visst har jag alltid varit duktig på att hitta anledningar till att ta mig ett glas, det spelade verkligen ingen roll vilka känslor som uppstod i mig, alltid hittades det en anledning till att svänga förbi systemet och dricka lite till.

När jag skriver att jag varit svajig vill jag dock var tydlig med att jag har inte haft något sug efter alkohol, dvs smaken, ruset eller bedövningen...jag kommer alldeles för väl ihåg hur vidrigt det är att tappa kontrollen och vakna upp som ett vrak. Jag har inte heller gjort några planer på att experimentera med måttligt drickande. Mina nyktra morgnar, mitt nyfunna lugn och sprudlande hjärnaktivitet är inget jag vill riskera i ett sånt spel.

Men det har funnits tankar och jag vill komma ihåg att så har jag mått. Jag vet att det är djävulen som försöker komma med nya infallsvinklar och presentera alla möjliga alternativ för mig som lyckats vara så målmedveten och bestämd....jag har en teori som går ut på att varje gång jag lyckas hålla mig fokuserad och möta det svajiga blir jag starkare och mer målmedveten.

Jag har ett mål och det är att tillfriskna och nej det är inget missförstånd: jag vill inte dricka och jag gillar inte ens måttligt.

Snart når jag 90 dagars milstolpen vilket är kul det med, men mitt nästa delmål (som ska firas med fruktsallad) är trots allt dag 101 för att sedan övergå till ett delmål på 4 månader i nykterhet.

En dag i taget mina vänner, tack för att ni visar vägen och traskar denna grusiga väg tillsammans med mig ❤️

P.S läste över min text nu innan jag skulle trycka på "Spara" och hahaha!! "ett tillfälligt beroende" ja ni fattar hur sjukt det låter med tanke på hur man tidigare velat byta identitet pga missbruk och misär på elitnivå!

Tillägg:

Glömde skriva en sak. Såg en grej igår, en skylt som jag tycker är passande:

”Let it end
Let it hurt
Let i heal
Let it go”

Lite så känns det för mig.

Hejsan! @B.Å, Det var bra att du skrev om att det har varit lite svajigt i tänkandet kring alkohol. Har själv haft många tankar på sistone att kanske prova bara nån folköl... Behövde allt läsa din text. För vet ju hur det blir. Snart är man inne på bolaget igen, och sedan vet man inte hur det går med nåt liksom. Vill ju exempelvis inte ha så taskig mage som man hade när man drack en massa alkohol av olika slag. Tror att det kan vara höstkänslan som spökar, blir nog extra nedstämd den här tiden, men har ju tidigare inte tänkt så mycket på det när man var inne i det dimmiga alkoholträsket. De första tre månaderna som ny-nykter var det stundtals mer eller mindre panik blandat med sorg över att inte kunna berusa sig. Tycker att du är duktig som kämpar på. Snart 90 dagar alkoholfri, det är bra gjort. Tänker här att, nu biter vi ihop och ger alkoholdjävulen långfingret så att säga.

Ha det gott kompis!

Ja du @Flarran – att visa djävulen långfingret är det som gäller. En folköl är inget för oss eller våra stackars magar som börjar vänja sig vid chokladmjölk och att vi är snälla.

Heja oss och tack för att du tittade förbi 🤗

@B.Å Grattis till alla nyktra dagar du lyckats samla på dig.Bra jobbat.Förstår att Tankar kring drickande & bruk kan uppstå lite närsomhelst.Och mekanismen i knoppen har ju en förmåga att förtränga alla negativa konsekvenser som vi fick när vi drack.Lätt hänt att sätta lite rosa moln kring hur mysigt det var med lite A.Jättebra att bli påmind om hur lömsk A-Djävulen är när den gör sig påmind för att få oss att dricka igen.Tror att det är viktigt att resonera med sig själv när det uppstår.Punktera den känslan med att påminna sig om att det inte stannar vid 1 glas utan att det rullar på igen.Jag säger till mig själv:Att jag aldrig orkar med en abstinensperiod igen.Ever.Tror åxå att man får mysa till livet lite på alternativt sätt när dessa tankar uppstår.Gå på café’/Tända lite ljus,brygga gott te & äta någon god macka mysa med en film.Ja något som man själv tycker känns mysigt.Bra att du gav A ett rejält finger.Tror nog att det är realistiskt att förvänta sig att såna tankevurpor/sug/Längtan efter A kommer att uppstå lite då och då under denna resa mot tillfrisknande.

Tack snälla @B.Å ❤️

Ja visst är han lurig! Jag fick en snabb susning av honom häromdagen när jag bara kände att ALLT går emot mig! Så är det naturligtvis inte men när energinivån är tillräckligt låg och jag stött på en motgång som jag anser är den i mängden som får bägaren att rinna över, då passade han på! Jag kollade på en vinflaska men tänkte ”skulle jag vara så jävla dum att jag sveper dig kan jag lika gärna ta livet av mig för då förstör jag exakt allt!”
Låter hemskt men det är så illa jag anser alkohol vara för mig, ett återfall för mig tror jag hade lett till att jag aldrig någonsin tagit upp kampen igen för jag hade gått totalt in i beroendet, det tror jag stenhårt på därför skulle jag aldrig våga och jag blir aldrig nyfiken på ett glas annat än alkoholfritt för om jag ska dricka då är det för att jag inte ser någon annan utväg, lika destruktivt som att ta livet av mig. För alkohol för mig är ett långsamt självgod.

Andra gånger jag känt att han lockar på mig har jag lyssnat på poddar och ljudböcker såsom alkispodden eller ljudboken ”This naked mind”.

Bra att du är uppmärksam på hur han försöker nässla sig in. Kram❤️

@B.Å Dagarna tickar på! 86 st nu, wow!🥳. Jag tycker att det är jättebra att du reflekterar som du gör kring allt. Jag hade också mycket tankar om jag verkligen var alkoholberoende efter ett tags nykterhet. Det gick liksom inte ihop med mina tankar om mig själv som en förnuftig, klarsynt och målmedveten kvinna. Jag tillhörde inte de som riskerade att förstöra sitt liv pga alkohol. Ytan såg bra ut med mitt liv och inte kunde väl jag ha alkoholproblem och beroende! Då läste jag på mer om alkoholberoende och jag blev då rätt övertygad om att jag var alkoholberoende. Sen dimper det ned inlägg på forumet om de som provat sitt alkoholberoende och hur de fått börja på dag 1 igen. Då insåg jag att det kunde faktiskt ha varit jag och det övertygade mig om att jag är alkoholberoende och jag var lättad över att det inte var jag som gjorde ett test.

Men jag har denna gång varit så motiverad till att sluta och av att skörda alla positiva effekter jag får som nykter. Jag tycker är jag är rätt cool också för att jag kör stenhårt på att vara nykter😎. Idag, efter så lång tid som nykter, så är det inget jag direkt reflekterar över längre. Jag mer konstaterar att jag har ett latent alkoholberoende som skulle sparka igång alkoholdjävulen att rocka loss om jag skulle dricka alkohol. Jag har accepterat det fullt ut. Men jag sörjer det inte. Jag kan minnas tillbaka på stunder som var fina med alkohol men också på det övervägande stunderna som bestod av ångest, oro och skam. Idag kan jag mer i olika situationer tänka fy fan vad skönt att jag inte dricker alkohol! Det känns som en sådan lättnad och ger mig en uppfylld känsla av glädje och stolthet över mig själv😁.

Ha det så gott!❤️

Tack fina du för att du delar! Jag känner igen tankarna om att kanske kunna dricka måttligt. Men det konstiga är att jag inte kan komma på någon bra anledning till att dricka. Jag vet liksom inte vad det skulle ge mig mer än ångest och må fysiskt dåligt efter möjligen en kort stunds glädjepåslag. Ibland när tänker jag att det vore skönt att slippa mig själv en stund men det känns ju inte som en positiv anledning till att dricka. Så tills jag känner att det finns en vettig anledning får det vara.

@B.Å Alkoholdjävulen är en slug jäkel, angreppen kan komma från olika håll. Min husgud Annie Grace har skrivit en e-skrift som heter just ”can I moderate”. Den kan jag rekommendera. Du får googla.

Hon skriver bland annat att det då verkligen ska kvitta. Tänk dig att du är inställd på att på lördag ska du få dricka. Du är bortbjuden på fest, och då är det minsann okej att dricka vin. Sen blir festen inställd - och då kan du rycka på axlarna åt att det inte blev något drickande.

Ytterst få klarar det, och jag tror att har man väl passerat en gräns där man tänker på ”hur, när, hur mycket” så går det inte att backa. Möjligen om man idkar stenhård disciplin.

Jag upplevde det också relativt lätt att sluta dricka. För att jag verkligen hade bestämt mig. Och för att jag pluggade nyktra fakta stenhårt. Och fokuserade på fördelarna med nykterheten.

Jag är sen flera år tillbaka inte ett dugg orolig för återfall eftersom jag är mycket noga med att inte ta första glaset. Det första glaset bestämmer jag, sen bestämmer alkoholen.

Att slippa tänka på hur, när, hur mycket flera timmar varje vecka är nästan den största fördelen. Det frigör mycket tid och tankekraft till annat. Att vara mer chill är också nice, jag jagar inte upp mig över småsaker.

Det som tar allra längst tid är just att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol. Som står för det, både inåt och utåt. Och skiter i vad andra tycker om det.

Kram 🐘

@livima så känner jag med, det finns inget positivt för min del.

Dessutom tycker jag vin smakar surt och måttlig fylla är en svintråkig fylla och helt onödig.

Ska bli så skönt att komma ur fas 2 (jag vill inte dricka) och gå över till fas 3 (jag slipper dricka).

@Andrahalvlek ja! Den ska jag googla.

Och så ska jag skriva av mig när jag blivit lite mer stabil (i huvudet alltså).

Jag vet att jag inte kommer testa mina gränser för jag har så klar målbild och är helt övertygad om att jag behöver bara gå igenom några faser innan jag blir helt stabil. Att bli nykter tar tid och det är jag nästan glad för. Hade inte velat bli frisk över en natt och missa denna galna åktur, så mycket jag lär mig varje dag.

Lyssnade på nån alkoholläkare igår som fick mig att nästan att koka över. Han pratade om ”riskbruk” som att det vore en jobbig vårta bara. Och ”missbruk” får man visst inte säga längre - åh så provocerad jag blir. Det är blodigt allvar det här 🤯

@B.Å jag hoppas du snart kommer dit!
När jag fyllde tre månader var jag inte så glad som jag trodde. Jag tolkade det som att jag fortfarande var beroende. Jag visste att det var dags att ta farväl för gott och där fanns en sorg eller ja, i alla fall ngt deppigt över det.
Men jag bestämde mig för nästa mål iaf, tror det var sex månader. Vid sex månader har jag inget minne av något deppigt alls. Jag hade helt enkelt blivit hon som intedricker. Numera tänker jag inte på det överhuvudtaget ( förutom när jag skriver här).
Och jag vill absolut inte dricka, känns ungefär lika dumt som att röka. Inget lockande alls.
❤️.

Dag 87. Utan alkohol och i total nykterhet.

Hej hej.

Vill tacka alla som har varit omtänksamma och peppat när min hjärna plötsligt spårade och jag började analysera helt oviktiga ickeproblem.

För så har det varit. Istället för att bara vara nöjd med mitt beslut och glad över allt det fina det inneburit har jag svävat iväg och nästan tvingat mig själv att fundera på alla ”tänk om” som egentligen har inget med min nykterhet att göra. Min första riktiga dipp har jag haft, det ska jag vara ärlig med.

Har dock inte haft någon lust att ta mig varken ett eller tolv glas, jag har bara ifrågasatt mig själv…nästan som att det vore min sista chans att misslyckas innan jag når den där viktiga 90 dagars milstolpen. Eller nåt.

Nu kan jag säga så här: min hjärna är lugn nu.

Jag vet att jag aldrig mer kommer kunna dricka måttligt (fakta, jag har gått över den gränsen) och jag har vetat länge att jag vill inte dricka måttligt (känsla: det ger mig inget och jag tycker inte det är kul)

Sen har jag kommit på en till sak nu (efter min dipp då, eller vad man ska säga): hade något gett mig ett magiskt piller och sagt ”ta denna, den gör att du alltid kan dricka måttligt, du kommer dessutom tycka det är kul, varsågod kör och du är frisk nu” så hade jag tackat nej ändå.

Anledning: jag vill aldrig mer misshandla min kropp med alkohol, jag tänker inte utsätta min hjärna för nervgift. Jag vill inte misshandla mina organ, som jag gjort i alla år, jag tänker inte utsätta mig själv för det igen.

Så nu har a-djävulen fått lära sig det och jag hoppas den håller sig borta ett tag.

Hoppas ni andra också har en fin kväll. Så glad att ni finns här 🤗

En dag i taget nu – vi gör det så bra ❤️