av Miomi

Miomi
tis, 2024-11-05 - 11:14

Min vuxna son kraschade för några år sedan i sitt narkotikamissbruk. Han har nu varit ren i cirka 2 år med ett par återfall.
Jag valde att betala hans räkningar i ca ett år, han fick sedan bo hemma gratis i ett år.
Under tiden han bodde här använde han våra grejer som om det var hans egna. Tog mat som vi skulle ha till middag ur kylskåpet. "Lånade" mannens hygienprodukter utan att lämna tillbaks. Rummet han bodde i var kaos när han flyttade ut. Han lagade ofta mat utan att städa efter sig. Städade varken sitt rum eller toaletten.
Vi bet ihop för det är lite så vi gör i den här familjen.
När han flyttade hjälpte vi honom med allt. Jag handlade en del åt honom och skrev även på ett samlingslån så att han skulle få ett samlingslån.
Nu har han jobb och lägenhet och har även sökt in på högskolan.
Mission completed typ...
Saken är att han uppför sig totalt respektlöst och nonchalant mot både oss och sina syskon. Lånar pengar och ber om tjänster men visar inte minsta tacksamhet. Inte ens ett grattis-sms på syskonens födelsedagar. Ibland är det ok att umgås med honom men ibland är han bara provocerande och jobbig.
Han hör bara av sig när han behöver något.
Helt ärligt så ger den här relationen absolut ingenting! Både jag och hans syster har kommit fram till att vi nöjer oss med småsmulor. Skulle han någon gång komma ihåg vår födelsedag så blir vi jätteglada!
Så här ska det inte vara! Han har visserligen ADHD men jag börjar känna att det mer handlar om otrevlig personlighet och egoism.
Jag orkar inte ha den här relationen som är så totalt ensidig, och inte resten av familjen heller.
Är det någon här som valt att bryta med ett barn och varför i så fall? Har det känts lättare/svårare efteråt?