av oroligsjäl

oroligsjäl
tis, 2024-11-05 - 17:51

Hej,
Har hållit det här allt för länge för mig själv men måste få ut det.

Sambo sen många år där sambo har psykisk ohälsa och dricker kopiösa mängder. Oftast dricker hen ute på krogen själv men ibland hemma. Hen blir otroligt destruktiv när hen dricker, skickar meddelande på messenger till mig andra, med mycket hat och ilska. Hen har sms till arbetskollegor på fyllan, vet dock inte vad hen skriver. Har varit flera tillfällen där drickandet får allvarliga konsekvenser, polisen tagit hen, blivit körd till psykakuten, blivit av med åtskilliga saker som mobil, plånbok m.m. Blivit åtalad/fälld för skadegörelse. Jag som partner får höra ständigt hur dålig jag är, hur missnöjd hen är med mig när hen är full. Att hen ska flytta, hen hatar allt/alla, inklusive samhället. Nykter, fortfarande orolig själ, ångest, en del ilska men mycket mer dämpad, inte elak. Har svårt frigöra mig, vill många gånger separera men viker mig när hen är nykter. Hen dricker inte varje dag men vid skov 3-4 dagar i rad. Skoven har börjat komma oftare. Är otroligt slutkörd av det här, blir apatisk varje gång det sker och mår väldigt dåligt.

Ledsen, allt jag skriver här blir statiskt, kanske osammanhängande men tycker det är svårt att förmedla det här. Har egentligen ingen att prata med om det här och är en smula desperat, behöver kräkas ur mig allt elände. :(

Åsa M
ons, 2024-11-06 - 07:25

Det är en hemsk kombination med psykisk ohälsa och alkohol. Det luriga är att även om de är nyktra så är de fortfarande psykisk sjuka. Han behöver vård och du behöver komma därifrån. Kan du fundera på huden plan för att genomföra en separation kan se ut? Det här läget är varken bra för honom eller för dig.

Jenny
tors, 2024-11-07 - 17:10

@oroligsjäl vad mycket jobbigt du har behövt vara med om i relation till din partner. Oavsett vad man tampas med är det aldrig okej att utsätta någon för våld, varken fysiskt eller psykiskt. Det måste ha varit tungt att bära runt på själv. Så modigt av dig att öppna upp och berätta! Här finns många kloka personer att dela sina upplevelser med.

Jag tror många anhöriga kan känna igen sig i det du beskriver, hur mycket kraft det tar och hur svårt det kan vara att sätta gränser i ett sånt läge. Du skriver att du inte mår bra och har tankar på att lämna. Vad skulle du behöva för stöd just nu för att komma framåt i dina funderingar? Vad känns som ett rimligt steg för dig just nu?