Min son har missbrukat alkohol och droger i ca 15 år. Han är nu 35 år. Han och hans tjej flyttade norrut för ett år sedan och där jobbar han hemifrån. Kändes inte bra att veta att han är ensam om dagarna. Nu har det eskalerat han är full och gör bort sig överallt. Hon slängde ut honom för en vecka sedan. Han har inget socialt nätverk där, bor lite överallt bla på hotel men nu klivit portad därifrån pga sitt beteende ( väldigt onykter) igår hämtade polisen honom från stan då han inte kunde ta hand om dig själv. Han kördes till psykiatrin. Känns hemskt! Jag är så ledsen. Ringde honom men han vill inte ha hjälp från nån. Vad ska jag göra? Han kommer att dö om han inte tar emot hjälp.

@Såledsenså vilken tuff situation 💔

Jag hoppas någon kan ge dig kloka svar här. Min erfarenhet säger mig att det inte går att hjälpa någon med beroende om den inte själv har kommit till insikt och vill ha hjälp.

Samtidigt går mitt föräldrahjärta sönder när jag läser om din son och förstår att det måste vara fruktansvärt att ”släppa taget” om sitt barn, oavsett ålder.

Jag har som sagt inga råd att ge, men vill skicka värme och styrka till dig❣️ Om du själv inte redan har kontakt med någon inom beroendevården, eller har ringt och pratat med Alkoholhjälpen så tänker jag att det kanske kan vara ett första steg i att börja bena i allt det svåra.

Oron för ett barn som missbrukar är något av det mest smärtsamma och ofta tyvärr även skamfyllda man kan uppleva som förälder. Precis som du säger missbruk leder till döden förr eller senare och man är maktlös. Inte lätt att acceptera men ändå befriande (låter kanske motsägelsefullt) för man gör allt för att hitta lösningar och inget funkar.
Som jag ser det kan du göra en orosanmälan till socialförvaltningen där din son bor. Kan göras anonymt om du vill. I bästa fall anmäler läkaren på psykiatrin. Jag hade nog kontaktat psykiatrin och bett dom göra en anmälan.

Det allra viktigaste är att du får hjälp att hantera situationen. Alanon tex, anhörigprogram som kommunen brukar erbjuda. Själv var jag på en anhörigvecka vilket förändrade mycket. Vet inte hur jag skulle överlevt utan den hjälpen. Min son är i samma ålder som din och har väl missbrukat lika länge. Han är drogfri idag efter att han fått flera hjärninfarkter med mycket stora hjärnskador som följd.
Dock inte missbruket som är orsaken. Oron jag upplevde när min son var aktiv i missbruk glömmer jag nog aldrig. Finns inte ord för hur plågsamt det var.
Ta hand om dig!

Vilken jobbig situation, det här är väl varje förälders mardröm. Jag kan inte ge några råd annat än att ta emot all hjälp ni kan få. Önskar dig styrka och ork.