av has

Ullabulla
tis, 2024-10-15 - 22:35

Sen kom jag idag fatt i en känsla som jag kan koka ner till:
Jag har alltför stor kontaktyta utåt.
Som om jag vore inlindad I flugfångartejp.
Där (hoppas) väntar jag på att något ska fastna. Som jag får tugga i mig eller engagera mig i.
Däremot inåt är det få eller inga kopplingar.
Detta såklart när jag är i återfall/ obalans.
Så är det för mig.
Kanske också för någon annan.

has
ons, 2024-10-16 - 13:54

@Ullabulla känner så väl igen det du beskriver! Stort fokus utåt, en liten tråd inåt. Och ofta ignoreras det inre oavsett vad det försöker kommunicera eftersom jag behöver ta hand om något ”viktigare”.

Så intressant att vi som är lite av proffs på att ta ansvar, ändå är så dåliga på att ta ansvar för oss själva❤️

Ullabulla
ons, 2024-11-20 - 19:39

Återigen en ny känsla,bra tråd det här.
Jag har äntligen börjat landa i min egen kropp.
Känner så stor skillnad nu då det är jag och min lilla hund och mitt arbete.
Tripp trapp trull som funkar.
Sen kan den där känslan komma över mig ibland.
En sorts stress som liksom knyter ihop alla nervtrådar framme i bröstet.
En beredskap.
Jag måste vara alert.
På vad vet jag inte.
Just den känslan har nog följt mig hela livet.
En sorts,om jag slappnar av så kommer det att gå åt h-vete.
Och nu istället en frid.
En sorts, jaha och vad var problemet.
Mer här och nu och en sorts acceptans inför vad som ställs i min väg.
Skönt..