Jag har alltid skrivit mycket, för att bearbeta och reflektera. Det har alltid gett mig lite ro att kunna sätta fina ord på fula eller svåra saker. Jag skrev för några dagar sedan en dikt om beroendet av alkohol, och viljan att bli kvitt det. Kanske inte uppskattas i ett forum för diskussioner och stöd, men tänkte att är det någonstans den skulle få igenkänning är det väl här. Så jag delar den med er iallafall!

Anden i flaskan - som gav mig allt jag ville ha, och sen tog det som var jag
Förbytte det med något annat
Och du dröjde dig kvar
Viskat till mig, manat - Jag trodde det var jag!
Så listig du har varit, det ska du alltså ha
Styrt och ställt i flera år - Ja, det du ber om ska du få

Nu gör jag mitt bästa, för att fösa ut
Skriva om det jag kan för ett bättre slut
Fylla igen dina gångar i mitt inre rum
De som gömda katakomber, där har du smugit runt
Vräka en gäst som gjort sig ovälkommen där
Det finns bara plats för mig och min själ - Anden har inget att göra här

Anden i flaskan - dig som jag litat på
Hur kunde du? I mitt mörker och mitt sår - bygga dig ett hem
Jag säger det inte för första gången, men jag säger det nu till dig:
Anden i flaskan - min gamle vän
Du vann många gånger, men aldrig igen