av isaja

isaja
sön, 2024-11-17 - 19:26

Hej. Är en kvinna på 21 år gammal, hamnat fel i livet men brinner väldigt starkt för att räta till mig. Haft tidigare drogproblem och bott ensam sen jag var 16 år. Också varit hemlös som ung (inget jag skäms över eftersom det inte var något jag hade kontroll över, och man bör inte klandra barn) Bor nu med min sambo men är extremt stressad. Jobbar och betalar hyra själv. Problem med extrem otrohet ifrån hans sida. Det har dödat mig, verkligen, på en helt annan nivå, han är dubbelt så gammal som mig och vi har varit tillsammans i 2,5 års tid, sen jag var 19. Har i cirka 1,5 år druckit en flaska vin varje dag. Är bakis på jobbet och mår så sjukt dåligt. Gömmer alkohol i skogen. Så att min sambo inte ska se. Är full varje dag. Jag vill sluta men ser inget stopp på detta. Vart ska jag vända mig. Nästan så att jag gett upp i alkoholen, vill inte längre. Ibland känner jag att den får ta mig som jag är/: men kanske har nån gnista livslust kvar för mina djur som jag håller så himla kärt, kanske därför jag skriver här, arbetar med hundar och det är det jag brinner för, jag tror inte det flesta skulle tro att jag har problem med alkohol för jag ses nog som en väldigt ”snäll” person kanske fel uttryck men ni kanske fattar, jag vill alla väl men krigar med saker inombords som tar över, vill inte känna dem och det hjälper alkoholen med. Är rädd för hur min framtid kommer se ut för jag kan inte sluta.. vet inte om jag ens vill sluta eller bara ge upp. Jag är inte så hemsk så min familj antyder, är en städad ren tjej som haft en tuff uppväxt men som tar hand om saker som jag inte ens borde ta hand om i min ålder, städar upp efter föräldrar osv, hjälper syskon och lever ett städat liv förutom alkoholen..det är min gömda sida dethär vinet och spriten. Men vet inte hur jag klarar mig annars med all press. Behöver verkligen hjälp :/
tack.

Solrosfrö_
sön, 2024-11-17 - 20:23

@isaja Hej. Att du har gått in och skrivit här är bara det ett bra första steg. Det visar på att du har hopp om ett bättre liv och egentligen inte vill ge upp, och det är jätteviktigt. Jag kom själv precis in i forumet, men har sett att det finns mycket råd och hjälp här med hur man kan ta sig vidare.

Jag är också en 21-årig kvinna och känner igen mig i mycket i din berättelse, flytta hemifrån ung och hamna fel, jobbiga relationer och ta ansvar som man inte egentligen borde behöva. Jag vet hur jävla stressigt och tungt det kan vara.

Det är flera olika saker som tynger dig, som du behöver reda ut var för sig, men att sluta dricka så som du gör måste få komma först. Tänk på dig själv och din hälsa, det andra får komma i andra hand och det kommer att ordna sig❤️

Det finns nog många vägar man kan ta för att få hjälp, och det finns andra här i forumet som har bättre koll på dem än vad jag har. Jag själv visste inte heller vart man skulle gå eller vad man skulle säga, när jag ville söka hjälp. Jag vände mig till en kurator på ungdomsmottagningen först, för jag hade varit där förut och visste att de kunde hjälpa en att ta kontakt med vården eller beroendecentrum om man ville det. När man druckit mycket varje dag kan det vara farligt att sluta helt direkt. Det går ju att försöka trappa ner själv men det säkraste är nog att komma i kontakt med en läkare som får bedöma om och hur man behöver avgiftas. Det finns olika journummer man kan ringa anonymt också, då kan du berätta om situationen och få råd om vad ditt nästa steg borde vara. Det kanske är läskigt att ringa, men tänk på att de jobbar med det och är där för att hjälpa såna som oss. Det finns på denhär sidan, om du går in på meny - stöd - ring till oss. Den har öppet 11-19 imorgon, passa på att ringa, du har inget att förlora på det!

Du är inte ensam. Det finns mycket stöd att få som man inte har någon aning om innan. Det är inte försent, vi har hela livet framför oss! Men man måste ta hjälpen själv, ingen kommer göra det åt en. Och det känns svårt och läskigt men det är värt det, jag lovar.

Kram

Adde
ons, 2024-11-20 - 10:02

Välkommen hit isaja !
Det är stort steg du tagit genom att be om hjälp här ! Jag vet ju själv hur jobbigt det var att visa upp sig som beroende ! Precis som Solrosfrö_ skriver här ovanför så : " Men man måste ta hjälpen själv, ingen kommer göra det åt en. Och det känns svårt och läskigt men det är värt det, jag lovar." Exakt så är det och nu är du på ditt första steg !
Jag är inte direkt positiv till läkare eftersom de allra flesta har dille på att skriva ut kemiska preparat som bara gör det värre. För min egen del har AA varit mitt stöd och hjälp från första början och numera finns det även digitala möten fast att få en varm kram i verkliga livet är ju oslagbart ! Det finns kvinnomöten på många platser, googla AA.
Lycka till och skriv av dig här, det hjälper mycket mer än man kan tro.

isaja
tis, 2024-12-10 - 20:03

@Kristoffer
Hej, jag tror uag har gett upp, jag är ledsen men jag vet inte hur man gör för att ta sig ur detta. Jag korkar nog inte, efter 21 år av total kaos, mycket jag inte kan ansvara över men jag är ju trots allt vuxen nu men har svårt att släppa allt som hänt mig. Det är så hemskt, jag känner mig ensam kanske att jag ska skriva in mig på aa möten men vad hjälper det om man inte vill egentligen, ni får lycka till, finds hopp i världen, ta vara på det

LAO
tis, 2024-12-10 - 20:40

@isaja du är alldeles för värdefull för att ge upp. Bara genom ditt sätt att skriva om djuren förstår jag att du har ett gott hjärta.
Sök hjälp❤️ Jag kontaktade beroendemottagningen i min kommun och har fått fin hjälp.
Andas, skriv här, orka❤️

Kristoffer
ons, 2024-12-11 - 10:37

@isaja Tack för att du skriver och berättar hur du mår. Du är verkligen inte ensam om att inte veta hur man ska göra för att komma vidare när man har ett tungt bagage och har hamnat i ett destruktivt mönster med alkohol. Precis som andra har skrivit här finns det massor av olika vägar till att få de verktyg man behöver för att lyckas. Du har en drivkraft i dig att må bättre, det märks i det du skriver och den kommer att leda dig framåt. Du skriver att du funderat på att skriva in dig på AA. Kan du prova att gå på ett möte och se hur det känns? Vi vet att man måste prova sig fram för att hitta rätt väg, men första steget är ofta att bryta ensamheten och våga prata. Du är modig som har vågat här, det talar för att du kommer att våga i fler sammanhang. Fortsätt skriva här, du är inte ensam.

isaja
lör, 2024-12-14 - 01:06

@Kristoffer jag vet inte hur man tar sig ut denna relationen, han är dubbelt så gammal som mig, inget jobb, tillför inget hemma, kommer hem efter att ha jobbat 8 timmar till ett hus fullt av kaos. Min barndoms hund som är 14 år inte fått gå ut och kissat, inte fått vatten, fast att jag påminner exakt varje dag flera gånger om dagen, och han säger att han gjort, andas ut en sekund och sen jävlogt förbannad när jag kommer hem och det inte stämmer, men det får man väll inte vara i detta hushållet, Kommer hem och han är påverkad, vet han skriver med pr*stituerade när han är så. Går inte att prata med honom, går inte att ignorera för då blir det bara värre. Måste sätta på mig en fasad, för att slippa den psykiska terrorn. Har en klump i magen varje dag jag ska hem. mina vänner, familj har sagt upp kontakten pågrund av att han gett sig på de också med psykisk terror, jag vill bara väl, mina djur är det finaste jag har har finns inget annat för mig, finns inget hopp med denna människa ändå stannar jag, aldrig haft någon familj, i varken stöd eller pengar. Han klagar på hur jag pratar, hur jag går. Har försökt allt. Ingen förstår så länge man inte är i det. Är fortfarande ung, önskar jag kunde ha min mamma nära mig som stöd, men har ingen. Jag har alltid varit en överlevare men hur överlever man för ett helt hushåll samtidigt när man knappt vill leva själv. Jag är inte hemsk tro inte att jag är någon som inte bryr mig om mina djur eller mitt hem. Städar varje dag, gör allt som behöver göras, oavsett hur jag mår eller hur saker är så gör jag det som behövs för dem, pluggade djurvård i gymnasiet. brinner verkligen för det, försöker planera framåt innan jag går hemifrån till jobbet så att han ska ha mindre att göra, Men han ljuger för mig. Han har brutit ner mig så att jag känner att jag inte klarar mig ensam. Vet att många använder ordet narcissist men han är det påriktigt och det är skämmande, om inte psykopat, han är dömd för se* köp och massa andra gejer, Legat vaken på nätterna och lyssnat på honom pratat med andra kvinnor vill inte säga något för då går han på person attack och många gånger också fysiskt. Jag vill bara vara mig själv, vill bara vara glad och Vill bara vara ett med mina djur. Kan inte må bra utan alkohol och all stress, eller jo såklart man mår bättre men ja jag vet inte, Är verkligen vilse. Önskar jag kunde ha min mamma bredvid mig inatt men hon har aldrig funnits för mig. Behöver henne verkligen, bara en kram och få va liten igen, hur gick allt så fel?

Ni är så fina som skriver, förstår inte men tack, som jag sa finns hopp i livet

isaja
lör, 2024-12-14 - 01:10

@isaja förlåt borde inte handla om relationer här kanske bara alkohol, ursäkta, fastnade i en sak att skriva.Trodde inte jag skulle få några svar. Tack så hemskt mycket, det betyder faktiskt ganska mycket för mig när jag går in och kollar ibland.
Tack

Vanten
lör, 2024-12-14 - 01:35

@isaja Du måste försöka att lämna honom. Kontakta socialtjänsten för råd & stöd? Du är ung & har alla möjligheter att få en fin & ljus framtid. Men en sak i taget. Tror du inte att du & dina älskade djur skulle ha det så mycket bättre utan honom? Han gör dig ju illa. Du kan träffa någon som älskar dig, som ger dig lugn & trygghet! Var rädd om dig ♥️!

Jenny
tis, 2024-12-17 - 10:59

@isaja Du behöver inte be om ursäkt. Hur man dricker hör ofta ihop med hur man har det i livet, och man kan behöva söka stöd på flera plan för att kunna göra en förändring. Du är verkligen i en svår situation där den du lever med behandlar dig på ett sätt som verkligen inte är okej. När man utsätts för det du beskriver, så är det inte alls konstigt att känna sig maktlös och låst, men det finns hjälp att få! Någon här nämnde socialtjänsten, vad tror du om det? Du kanske redan känner till det, men det finns också möjlighet att ringa kvinnofridslinjen på 020-50 50 50. Vad tror du skulle kunna vara ett första steg för dig just nu?