av ElinMariaTherese

ElinMariaTherese
fre, 2024-12-20 - 18:39

Den första bekantskapen med min nya bästa vän var nyårsafton 2015. Jag skålade i bubbel, och kände ”fasen, det här var ju gott!”
Från att ”lyxa till det” med ett glas lite då och då så eskalerade det under dryga året tills att jag svepte 1-2 flaskor varje dag.

I lördags hade jag varit alkoholfri i en månad. Efter en trevlig och helt vanlig julfest hos bekanta, satt jag två vinflaskor senare nere på den lokala pizzerian och skrek och gapade.

Jag vill skriva min historia. Både för min egen skull, för att jag ska se svart på vitt hur ohälsosamt mitt beteende har varit, men även för att andra ska få vältra sig och känna igen sig i mina bottenhål. Jag kommer berätta om när jag var full på dotterns kalas, ramlade in i midsommarstången kl 13, slog av en tand och skrapade upp ansiktet när jag snubblade på en sten, eller när jag somnade i snön.
Jag kommer skriva om skammen jag kände när jag blåste 2,8 och fick be om skjuts till jobbet och hoppades att ingen skulle känna lukten. Jag vill berätta om hur jag väckte sonen på hans artonårsdag med en flaska champagne. För det var det enda som fanns kvar att docka efter två veckors dygnet-runt-supande första veckorna av semestern.
Alla minnesluckor, elakheter jag sagt och gjort och dumma beslut jag tagit.
Men inte idag. Idag ska jag tänka glada tankar.

ElinMariaTherese
fre, 2024-12-20 - 18:41

Idag är det dag sex.
Jag har hela veckan varit sugen på fredagsbubbel, efter förra helgens kalasfylla. Jag har försökt tänka att jag egentligen bara vill åt smaken, och kan dricka halva flaskan. Fast jag vet att jag vill svepa hela. Gå och lägga mig och smyga i mig en halv bib jag har gömt i tvättstugan. Halvslumra, beställa saker på internet och röka smakar ju extra gott!

I morse var suget borta, och jag är stolt som återigen är på dag sex! Visst har det poppat upp lite på eftermiddagen. Jag skulle ev bli ensam hemma, och på jobbet nämnde någon ordet charkbricka, som är en riktig trigger.

Höst2024
lör, 2024-12-21 - 06:28

@ElinMariaTherese Godmorgon och grattis till dina nyktra dagar. Dag 7 nu då! Härligt😀
Känner igen mig mycket i det du skriver händer dig när du druckit. Jag är på dag 56 nu efter min senaste karatefylla och det går upp och ner men mår så mycket bättre nu. Suget blir inte alls lika starkt efter ett par veckor så håll ut. Tyckte det var peppande med poddar som En beroendepodd och Beroendepodden. Ser fram emot att följa dig. Vi kan väl peppa varandra 🙂

ElinMariaTherese
lör, 2024-12-21 - 11:26

@Höst2024
Tack, och lycka till själv! Dag sju och 56, tänk vad viktiga dessa siffror är! Som att vinna värsta tävlingen varje dag, så känns det! Jag känner mig som att jag är både på dag 42 och 7, lite som en trappa uppåt, där det är lätt att halka ner lite ibland..

@Lonely Man, jag hittade forumet här för bara ett par dagar sen och det hjälper jättemycket att verkligen se att det finns fler som jag!

ElinMariaTherese
lör, 2024-12-21 - 12:02

17-35 år:

Runt 18-årsåldern öppnade sig kroglivet, vilket paradis!
Vid den tiden hade jag plötsligt fått ett bra utseende, efter att ha varit en grå mus i de yngre tonåren. Helt plötsligt fick jag uppmärksamhet från killar, det bjöds på drinkar och flörtades hej vilt, mitt självförtroende sköt i höjden.

Jag fyller år tidigt på året, så mina jämnåriga vänner hängde inte riktigt med i denna cirkus.
Varje onsdag, fredag och lördag träffade jag alltid på någon i ett större gäng som umgicks i kommunens enda storstad. Idag kommer jag knappt ihåg vad dessa människor heter, ännu mindre vad de gör idag, men då var de hela min värld!

Jag blev den söta och lite tokiga tjejen. Jag kom på att vi skulle skjuta raketer på hemmafester, balansera på broräcken, provocera fram slagsmål. Det hände alltid något när jag var med!

Träffade så mycket ytliga bekanta under den här tiden, kramar och ”heeeeej, hur är det med dig” var uppmärksamhet som fick mig att må bra. Jag träffade alltid killar och sov nästan alltid över hos någon, ofta med frivilligt eller ofrivilligt sex.

Dagen efter var det dags igen, var det vardag så tog jag bussen hem, eller till skolan, otroligt nöjd med min kväll! Jag tyckte jag hade kommit på det ultimata sättet att dricka. Fem sex drinkar tills jag kräks, dricka vatten och sen ännu mer dricka.

Den här tiden skulle kunna tillhöra vem som helst, jag tänker att det här är ett vanligt ungdoms-drickat-senario. När den här perioden tog slut träffade jag pappan till mina barn och jag såg på den här tiden som förbi, lite som en dröm jag varit i. Under flera år drack jag sällan. Jag höll mig till öl och eventuellt en skvätt sprit. Alltid under normalkonsumtionen och hade väl kunnat fortsätta så hela livet.

Men tiden gick och när jag var runt 35 träffade jag Jocke. Han drack minst en platta öl och starksprit varje vecka, och det var med honom jag skålade in nyåret 2015 med..

ElinMariaTherese
tis, 2024-12-31 - 01:28

När jag ser tillbaka på tonårsdrickandet ser jag obehandlad adhd. Alla kickar jag fick av drickandet, alla riskfyllda situationer jag satte mig i och bekräftelsen genom mina ytliga vänner. Jag tyckte om att starta bråk. Inte själv och högljudd, utan jag la ut trådar för att folk skulle bli osams. Jag stod bredvid och njöt av dopaminet som flödade när drama utspelade sig.

Jag provade även droger vid den här tiden, men kände påsen gång att det inte var nåt för mig. Inte för att det inte fungerade, utan tvärtom! Det var den bästa känslan jag haft i hela mitt liv. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det är lika bra att sluta på en gång, innan jag fastnar i missbruk. Varför tänkte jag inte likadant om alkohol, frågar jag mig nu.

När barnen var små drack jag nästan obefintligt, det behövdes liksom inte. När pappan och jag separerade snöade jag in på whiskeydrinkar den vintern. Det var bara små mängder, men en lyxig känsla på helgen att sippa på.

ElinMariaTherese
tis, 2024-12-31 - 01:32

2015
Jocke och jag träffades när jag var rätt skör efter en tragedi i min familj. Jag upplevde honom som stark och trygg, han skulle ta hand om mig och jag var förälskad upp över öronen.

Jag hade aldrig tidigare mött alkoholmissbruk, så jag förstod inte riktigt vad som hände. Jag skyller absolut inte mitt eget drickande, varken på honom eller min senare pojkvän Marcus, men de höll mig stadigt i handen på min väg ner för trappan.

Jag köpte öl åt Jocke och drack ihop med honom. Han hade haft en trasslig uppväxt, med en alkoholiserad mamma och blivit utsatt för misshandel av sin styvmamma. Jag tyckte synd om honom, det var klart han skulle få dricka för att må bättre!

När han fått i sig ett par öl blev det alltid starksprit. Jag hängde på, lite för att visa att jag också kunde.. Jag tålde knappast lika mycket som honom, och det dröjde inte länge förrän jag allt som oftast tillbringade en helgnatt på badrumsgolvet som snurrade runt mina spyor.

Det dröjde heller inte länge innan han blev förändrad, svartsjuk, elak och kontrollerande. Han la över sina problem på mig, tyckte att jag var den som hade störst alkoholproblem.

Det hela kom liksom smygande, men jag frågar som många andra: ”Varför gick du inte vid första slaget?”

Maud
tis, 2024-12-31 - 05:06

@ElinMariaTherese
Du gick inte vid första slaget för att slaget föregicks av krympande av dina gränser. Normaliserings processen. Utvecklande av medberoende.
Nedbrytningen sker successivt och sakta.
Många kvinnor med just ADHD fastnar lättare i dysfunktionella relationer pga låg självkänsla. Den låga självkänslan rår du liksom inte för.
Slå inte på dig själv, res dig o bygg dina nya gränser , ditt nya jag.

Kram o lycka till!

Molnet
tis, 2024-12-31 - 09:23

@ElinMariaTherese Vilken resa.Kan identifiera mig helt i dina ungdomsår.Va lika för mig.Fick höra att jag va söt.Fick uppmärksamhet från killar & partyt börja.Jag hade kul.Sen följde många år med småbarn,trygg man,måttligt drickande.Men redan då drack jag för mycket ibland.För att orka med livet,ta bort surret i huvudet & för att slappna av.Mina barn blev vuxna.Min man & själsfrände gick bort & jag tappa fotfästet.Träffa man som det va mycket alkohol,fest,partaj med.Hade roligt levde ny tonårstid & jag upptäckte att jag inte kunde hantera alkohol.Blev för mycket varje gång.Visade sig att mannen va narcissist med psykopatfasoner.Nedbrytningen av mig själv startade.Verkade va hans mål att få mig att känna mig totalt otrygg & värdelös.Han lyckades.Fick hjälp att bryta.Följde några år med mediciner, alkoholstop & antabusLäkare föreslog adhd-utredning men jag skrattade & sa nej det stämmer inte(noll insikt.Jag byggde upp mig själv sakta men säkert & lyckades upprätthålla ett normalt liv.Läkte men kände någonstans att något inte stämde.Noll koncentration,noll fokus,rastlöshet,oförmåga att planera osv.Blev långa listor som jag gjorde för att hantera livet att pricka av vid alla rutinsituationer(kbt).Och detta surr i huvudet som malde dygnet runt.Sen hände det som inte fick hända.Träffade ny charmig man.Han kasta bort alla mina mediciner.Skrattade åt mina rutiner.Listorna glömdes bort.Jag börja må dåligtVåga inte gå till läkare..Tog nytt impulsivt beslut.Ja jag testar alkoholintag pojkvännens förslag.Va trevligt med honom,god mat & vin.till en början.Sen startade helvetet.Jag fick inte sova.Han jobba kväll.kom hem sent efter pubrunda.Tjoa tjimma höll mig vaken.Jag Gick till jobbet .Blev sjukskrivningar.Mannen svek,ljög,lurade mig,stal pengar av mig.Ringde jobb & mina barn och beklagade sig om att det va fel på mig.Jag drack osv.Han slog sönder saker i lägenheten,bestämde hur jag skulle klä mig.Kastade mina kläder.Han va oerhört narcissistisk med psykopat stil(historien upprepades)Han vägra lämna mig & min lägenhet.Fick återigen hjälp att bli av med man som utnyttjar kvinna som inte hanterar sig själv.Fast det fattade jag inte då.Jag försökte sluta dricka.Det gick ett tag.Traumatiserad som jag var & sliten hittade jag alltid en lösning i alkohol för att hålla upp fasaden & ha en yta & fungera i stunden.Av & på med A.Så har jag hållit på i över 5 år.Resten hittar du på min sida.Nu har jag gjort en omstart & ska nu satsa allt på att tillfriskna under 2025.Jo vi är nog många kvinnor härinne på detta forumet som delar såna här upplevelser som ställt till det för oss i våra liv.Och att vi trodde att lösningen va alkohol i traumatiska sitsar & dåligt mående i oss själva.Men det ska gå att ändra på.Att få tbx ett bra mående & ett värdigt liv.Det är vi värda.Välkommen hit!

Vanten
tis, 2024-12-31 - 13:34

@ElinMariaTherese Ett kort svar här! Jag fastnade också i en sådan relation & blev helt nedbruten. Hade gröt i huvudet & kunde inte tänka klart. Vet du att det kan vara svårare att bryta en sådan relation än att sluta med jordens jävligaste droger. Normaliseringsprocessen osv. Det skapas ett traumaband som är otroligt starkt till sådana personer. Lägg ingen last på dig själv. Det finns en väldigt bra artikel (skriven 241130 & där en sakkunnig från kvinnofrid Unizon uttalar sig. Mordet skedde i Hässelby. Skriver detta om du vill googla fram den) kring en kvinna som till sist blev våldtagen & mördad (han friades för mordet) av sin man. Så klokt & fint beskrivet vad som händer osv. Jag har läst förundersökningen på Flashback & det är så tydligt vad som händer. Förhören med honom visar så tydligt hur .... dessa män kan vara (... pga vill inte skriva ngt som är förtal 🙈. Båda parter var alkoholiserade, men han ansåg att endast kvinnan var alkoholiserad & startade smearkampanjer mot henne. Jag grät så att jag hulkade & hulkade när jag läste både artikeln & förundersökningen. Detta trots att jag arbetat med målgruppen kvinnor & barn utsatta för våld i nära i över 20 år!