Jag har varit tillsammans med min kille i 6 månader. Vi är båda över 40.
Han har inte varit nykter en enda dag sen vi träffades. Han dricker en sjuttis sprit varje dag. Han har aldrig varit dum mot mig. Men jag mår sjukt dåligt av att han gör så här. Vi kan inte ha ett normalt förhållande. Jag kan aldrig visa upp honom för mina nära å kära. Han kan aldrig komma hem till mig eftersom jag ej tillåter att han kommer full å träffar mina barn. Om vi ska ses så måste jag till honom. Vi har som sagt ”bara” varit ihop 6 månader, men vi har aldrig sex heller eftersom han inte kan prestera när han är full eller är bakis. Det är så sjukt tröttsamt. Det är så sjukt jobbigt. Jag är ju kär i honom å vill hans bästa. Han vill aldrig prata om det. Han blir irriterad när jag tar upp det. Jag mår dåligt å lider av ångest pga bipolaritet, å det blir inte bättre av detta.
Ville bara skriva av mig lite…

Vännen, med all respekt - det låter som en djupt osund relation. Du mår inte bra av den, och han är sjuk och behöver vård. Livet är kort, det ska vara bättre än så där!

Jag vet det. Han vägrar söka hjälp för han är tvärsäker på att han inte får nån hjälp. Jag levde tidigare i en hemsk relation i 18 år, å jag vet att jag förtjänar bättre. Men det är svårt när man är kär.

@Emus håller med @ Åsa M, djupt osund. Kärlek är menat att vara lätt och vacker. Hur ser det ut med din kärlek till dig själv?
Lämna honom och vänta in att han slutar dricka, om ett år kan ni vara tillsammans igen om ni fortfarande vill det. Sätt dig själv och dina barn först🧡

@Emus Åh instämmer med övriga talare, inte sunt alls. Och jag vet att du vet ❤️ din ångest och mående kommer eskalera till det sämre, här måste du tänka på dig själv! Du kan inte rädda honom, jag har själv försökt "vårda" en partner till bättre mående, men det går bara om personen själv vill och han verkar inte vilja mötas eller prata om detta. Jag förstår att du är kär, och kärlek är inte logisk. Men bryt ❤️ kram till dig

Hej @Emus!
Välkommen hit! Vad bra att du sätter ord på din situation. Du är väldigt medveten om hur den här relationen inte blir bra för dig, men även om det är en förutsättning för att kunna komma ifrån så kan det trots det vara svårt att ta steget. Vad skulle du behöva just nu? Förra gången när en dålig relation bröts, vad gjorde du då? Finns det något att ta med från den gången?