Hej, jag vänder mig hit för att jag känner ett behov av att kanske få höra andras åsikter kring min situationen jag nu står i.
Min sambo sen 7 år tillbaks, har en tidigare missbruksproblem med droger som 2019 gick över till alkoholen,
Det har varit väldigt mycket av och på mängdmässigt, han har haft stunder där han druckit mycket för att sen har kortare perioder med mindre alkohol med i bilden, dock ska de tilläggas att det nästan alltid handlat om att jag har tröttnat och satt ner foten.
Men trots att vi snart har en son på 2 år, så kvarstår ändå hans missbruksproblem då han aldrig sökt hjälp för sin situationen på det viset,
Han sökte i våras in till psykiatrin i vår hemkommun, och fick hjälp först i december 2024.
( ska tilläggas att han även har fått diabetes, där alkoholen förmodligen är den största bidragande faktorn) så gång på gång får han konsekvenser av sitt drickande, men väljer ändå att hålla fast vid det, även fast det nu är i mindre mängd så är de tillräckligt för att påverka honom.

För exakt en vecka sen fick han antidepressiva utskrivna och ångestdämpande av en läkare på psykiatrin, något vi hoppas på skulle kunna vara vändningen för honom, åtminstone antidepressiva med tiden,
Han sa då till mig och sin familj runtom att han skulle inte dricka mera nu under tiden han trappade upp och påbörjade medicinering.
Men nu exakt en vecka senare, så tyckte han att de var en bra idé att köra in och köpa en flaska vin, trots att han har sina antidepp och dessutom ångestdämpande där det står att man inte ska beblanda in alkohol,
Men fast jag ifrågasatte honom och blev förbannad så vände han istället på smeten och tycker att jag bestämmer och kontrollera hans liv.
Det hela slutade i att jag som för tillfället är sjuk i influensa, uppmärksammade även att vår son började bli hängig, och kontakta då 1177, i samma veva säger jag till sambon att inte dricka mer då vi kanske behöver åka in och kolla till vår son.
Trots detta, fyller han upp ett nytt glas vin och verkar inte förstå vad jag precis sa.
Så när jag fått klart ett vi behöver åka in för att kolla vår son, så kan inte sambon åka med för då inse han att han är ju för berusad för att sitta inne på en jourcentral, vilket han också var.
Men två glas in, antidepp och två tabletter ångestdämpande under dagen, plus diabetes på detta, så fick jag helt enkelt köra in själv med vår son till sjukhuset.
Och nu känner jag bara att botten är nådd, jag har så länge känt att jag velar med att stanna kvar eller inte, då jag hade hoppats på att han skulle göra en förändring nu när han började inne på psykiatrin, men som jag ser de nu så tror han att han kan fortsätta dricka alkohol.

Så nu känner jag bara finns de nån som kan relatera till min situation, eller har något gott att säga?
För som jag känner nu, så vill jag flytta isär, eller rättare sagt det måste ske. För de känns inte som han någonsin kommer vakna upp annars.

Va klok du är som tänker utifrån din och sonens bästa och att troligtvis kommer situationen inte ändras!
Är i typ liknade situation. Säger inte ens till för jag vet att han är vuxen och väljer sina egna val och jag vet oxå att de flesta gör inte en förändring tyvärr. Det är så hemskt att se när de sitter där med vinglaset dag ut dag in. Ibland tänket jag, varför ta de ens ett vinglas?! För ett beroende förtjänar inte ens det, det är inget vackert. Om du görstår vad jag menar.
Jag hoppas att du lyckas bryta upp och göra en förändring och jag hoppas att jag oxå kan det en dag💞

@tilty11 så bra att du kommit till insikten nu. Din son är bara två år och han kommer få växa upp i ett tryggt och stabilt hem om du lämnar nu, stannar du kommer sonens framtid antagligen inte se så ut. All styrka till dig🙏🏾
Hur gick det med sonen? Fick ni hjälp på sjukhuset?