Den 17/2 drack jag för sista gången. I alla fall sista gången på väldigt lång tid om jag någonsin igen kommer att dricka alkohol. Jag tror inte det faktiskt…
Sedan dess har jag börjat ta tag i hälsan vad det gäller vikten och kosten också och nu börjar jag faktiskt känna att jag mår lite bättre, inte bara fysiskt utan jag börjar få tillbaka skärpa och initiativförmåga och känner mig inte lika patetisk och sorglig och trött längre. Det är många kilo kvar innan jag är tillbaka där jag var innan vin blev min vardagsdryck, och det är nog många veckor och månader kvar innan jag lyckats bryta den där vanemässiga ”jag tar ett glas vin- impulsen”, men jag känner faktiskt inget sug alls.
Det är nog nyhetens behag och hög motivation jag rider på såhär i början. Men jag har ändå kommit en bit på vägen nu. Såhär länge har jag inte varit nykter på flera år. Sorgligt att det skulle ta så lång tid att sätta ner foten.
Förra hösten blev jag medlem här. Då var också tanken att jag skulle lägga av, men maken (som också är alkoholist) bokade hotellrum en långhelg på vår bröllopsdag och övertalade mig att dricka för att fira och bla bla bla. Då hade jag varit nykter en dryg vecka och tänkte fortsätta vara nykter när vi kom hem, men det höll inte. Såklart.
Maken har druckit sitt vin som vanligt varje dag, och jag vet inte om det kommer hålla att leva nykter tillsammans med honom i längden men det är nästa problem. Först ska jag bli stadig i min nykterhet, sen får framtiden utvisa om vi ska leva ihop eller om jag lämnar honom med hans vinboxar eller om han lyckas dra ner på sitt drickande tillräckligt mycket för att det ska kännas meningsfullt att fortsätta i äktenskapet.
Som det är nu känns det som jag påbörjat ett viktigt och nödvändigt arbete med mitt eget liv. Jag önskar såklart han vill gå med mig, men jag har bestämt mig för att bryta med alkoholen även om det kostar mig min relation på sikt.
Jag har köpt en plånbok som jag tittat på i ett halvår men inte känt att jag kunde kosta på mig förrän nu.
Planen är att jag varje månad nu i ett år ska ta ut kontanter motsvarande vad jag lagt på alkohol varje månad och lägga i plånboken.
När det gått ett år kommer jag ha 18000 kr i kontanter att titta och känna på. Då kommer jag också ta det slutgiltiga beslutet om jag någonsin kommer våga dricka ett glas vin igen eller om jag har lagt av helt. Men ett år ska jag avstå helt i alla fall. Sen ska jag shoppa upp de där pengarna på exakt vilka onödiga grejer som helst. Kläder, prylar, frisör, fjällvandring, inte vet jag, men de ska vara bara till mig och jag ska inte ha dåligt samvete över att jag sätter sprätt på dem.
Håll gärna tummarna för mig att jag kan behålla beslutsamheten och tron på mig själv framöver. Jag vill så himla gärna bli fri från att dricka mig dimmig och frånvarande medan livet bara går och går utan att jag lever det på riktigt.

Välkommen! Så bra att sätta upp mål! Klokt att du tänker att du måste göra detta för din skull i första hand. Först ta tag i att bli alkoholfri och ta hand om sig själv för att må bättre. Sen får det andra komma. Lycka till! 💛

Bra kämpat av dig! Och en bra plan låter det som! Otroligt starkt känner jag också om du avstår trots att din man dricker. Den styrkan vet jag inte om jag hade hittat. Inte just nu i alla fall.

@Maud Tack! Jag håller på att försöka lista ut hur forumet fungerar just nu. Men jag tänker att jag ska stanna den här gången. Jag tror jag behöver det här sammanhanget att läsa och skriva med andra för det är inte många jag kan prata med ute i det riktiga livet. Det är bara mina vuxna barn jag varit hyfsat öppen mot om hur mycket jag druckit den senaste tiden. ”Alla andra” tror nog att jag är och alltid har varit en välfungerande vuxen…

@Blidenjagvillvara77 Tack. 🌷Det kommer att bli en känslomässig berg-och-dalbana, men om jag är nykter först och främst så kommer det finnas bättre chanser att ta tag i resten sen förhoppningsvis

@Gräsänkan Tack! 🌷 än är det faktiskt inga problem att avstå trots att han sitter där med sitt glas i soffan varje kväll. Jag har bett honom dra ner. Ber honom hålla sig till att dricka bara någon eller några gånger i veckan, men hittills har han druckit varje dag utom en sedan jag slutade. Just nu känns det bara ledsamt och ensamt att han inte ens vill försöka hjälpa mig, men samtidigt blir jag mer motiverad och nästan trotsig av hans nonchalanta attityd till vad jag försöker göra. Det är som att jag aldrig ens varit viktig, att vår relation och hälsa och gemensamma liv inte spelar så stor roll utan det är vinet han värderar högst.
Det gör ont, men jag ska ta mig ur det oavsett om jag tillslut måste lämna honom också.

@fossingen Hej 👋 Jag har befunnit mig precis där du är och gått igenom hela känsloregistret. Allt från att det var så bra innan, han är ju en fin människa egentligen etc etc Jag tror att mycket av det motstvånd och den nonchalans du möter är rädslan"för vem är du om ni inte dricker ihop"? Det är en sida av dig han inte känner. Man jag tycker du gör helt rätt. Vi kan bara välja åt oss själva och om du valt att avstå så kommer det att få konsekvenser. Det kommer att få goda konsekvenser för dig som du själv önskat medan din partner får oönskade konsekvenser som kommer att uppfattas som negativa eftersom han sitter på ett annat tåg än du. Fortsätt slåss för dig själv och det som är rätt för dig. Jag har din rygg ❤️