av fossingen

fossingen
ons, 2025-03-12 - 10:35

@LAO Det gick bra! Eller, jag gick dit i alla fall, och tog in atmosfären, lyssnade och insåg att jag har en intensiv längtan efter att själv också en dag kunna få känna mig någorlunda trygg i nykterheten.
För varje dag som går så ser jag mer och mer skit inom mig som jag förstår att jag kommer behöva ta hand om. Bara att sortera det och få koll på hur mycket som döljer sig i hörnen i min personlighet känns asjobbigt, men det är nog också nödvändigt för det som är fint och bra och det som är ”jag” finns ju också där någonstans och jag är skyldig mig själv att börja städa snart. Det lär ju ta några år eller decennier 🥹

fossingen
tors, 2025-03-13 - 15:32

24 dagar utan alkohol ligger bakom mig nu. Jag trodde det skulle bli lättare och lättare, men för mig var de första två veckorna inte så jobbiga. Det är som att det kommer ifatt mig nu…
Jag har fortfarande inte berättat för någon som inte redan vet. Till mina allra närmaste, mina vuxna barn, mina föräldrar och min bror, har jag inte förnekat att jag dricker för mycket, men heller aldrig berättat exakt hur jävla illa det var.
Min mamma och pappa har jag ganska dålig kontakt med nu för tiden. Mamma har gått med en obehandlad depression i många år och istället för att söka hjälp för sitt mående har hon medicinerat med starksprit. Hon är antingen arg och spydig, ledsen och lättkränkt eller full. Oftast allt samtidigt, men jag har backat ifrån både henne och pappa trots att hjärtat går sönder framförallt när jag ser hur pappa mår i situationen. Ingen av dem vet att jag lagt av att dricka. Jag har inte kraft just nu att spela vuxen och stabil i relationen till mina föräldrar och jag känner mig som en svikare och ett as som inte hör av mig till dem längre för jag vet hur isolerade de är och hur pappa verkligen skulle behöva sällskap av någon annan än min mamma just nu. Men det går inte att åka dit utan att bli trugad med alkohol och jag är rädd att mamma skulle ta det som en personlig förolämpning att jag vill vara nykter. Hon får alltid allt att handla om hur synd det är om henne och jag orkar inte just nu. Orkar inte ta emot hennes självömkan och hennes dåliga mående. Kan inte berätta för dem hur jag mår just nu heller för de har sin egen skit att hantera.
Hela eftermiddagen igår gick jag och funderade på hur skönt det skulle vara att bara hälla vin på mina känslor som jag brukar. Jag hamnar typ i samma självömkan som jag ser hos mamma, och jag tycker synd om mig själv för att jag inte kan dricka som en alkis och ändå bli frisk.
Jag tycker synd om mig själv för att min man med en axelryckning dricker wisky på kvällen och starköl till lunch och helt obrydd om konsekvenserna för honom själv och vår relation bara ”unnar sig” och lämnar mig med ansvaret över att behöva ta beslut om hur framtiden ska bli för oss båda.
Jag tycker synd om mig själv att jag varit och är en sån idiot att jag inte fattar hur skevt jag levt och gjort något åt det för länge sen.
Jag är trött och besviken på vem jag blivit och vart jag hamnat och det är riktigt tungt just nu.
Rätt åt mig kanske. Jag vet inte…
Jag längtar tills jag kommit så långt att livet utan alkohol börjar kännas som vardag och jag kan börja förstå i vilken ordning jag bör ta tag i mina relationer, mina problem och kanske till och med göra planer för framtiden.

Carisie
tors, 2025-03-13 - 16:23

@fossingen Hej 👋🏼 Jag tror att allt har sin tid och att alla tar olika lång tid på sig att landa. Gällande dina föräldrar har jag en något liknande situation så när jag kände mig stark nog i mitt beslut att bli en "normaldrickare" (vilket jag aldrig blev - råkade hamna på nyktran istället - så sa jag till min mamma att jag slutat dricka och att jag inte ville träffa dem om de skulle dricka när jag var där. Jag sa också att jag inte ställde något krav på att de skulle bli nyktra för att jag var nykter för tillfället. Jag minns mest att jag fick en mamma konstiga frågor om jag skulle vara tråkig och nykter resten av livet nu etc etc så jag upprepade budskapet - om de kunde låta bli att dricka och låta bli att bjuda mig så är ju allt fine. Men det var inte fine - jag var en tråkmåns. Så jag sa okej - vi hörs. Efter tid har de kontaktat mig och det dracks inte när jag var där... men efter tid och min egen nyfunna karaktär så tar de en öl eller dricker vin till maten men frågar inte mig. Jag har sagt att jag inte dricker men om jag ångrar mig så ska jag själv be om ett glas - de behöver inte truga mig vilket de respekterar.

Gällande din tid så går det upp och ner. Jag hade värsta dippen efter typ 4 månader med en känsla av tomhet/meningslöshet/tristess som i "blev det inte roligare än såhär". Sökte då svar här och fick svaren att "alla" känt så oftast efter 3-4 månader. Men vi är ju alla olika - Har du gjort självhjälpsprogrammet? Det är riktigt bra och har gjort att jag kunnat reda i min egen sörja.

Den tid du längtar efter kommer att komma 100% om du bara orkar hålla ut! Ta aldrig första glaset. Berätta för fler. Du kommer garanterat att bli förvånad hur många som själva tycker de har ett problematiskt förhållande till alkohol.

Om du inte lyssnat på "en beroendepodd" så gör det 🙏🏼 Rekommenderar avsnitt 68 med min husgud Markus Enochsson och även om hans missbruk var tyngre så har hans livshistoria nåt att lära andra. Även avsnitten med My Skarsgård och Hanna Hellquist är lyssningsvärda.

Jag hoppas du finner råg och väg 🩵

Se klart
tors, 2025-03-13 - 16:53

Hej @fossingen
Först och främst är det faktiskt grymt jobbat med 24 dagar, också för att dag 1 sällan sker av en slump, så du har gjort ett jättejobb.
Jag vill verkligen tipsa om den för många här okända egenskapen Tålamod. Och Tillit.
För mig med tex forumet en del av mitt ”tillitsbygge”, att bara försöka liksom hålla sig i bordskanten när underlaget svajade. Tillit till det vi ofta skriver om här; att oavsett hur det känns just nu, så blir det bättre över tid. Det är sant till 100%. Med alkohol blir det sämre över tid, det är också sant till 100%.
Jag önskar dig att ta en dag i taget, och detta viktiga, att många av de saker som ska tas itu med, blir så oändligt mycket lättare med nykterheten i bagaget.
Heja dig!

Amanda L
tors, 2025-03-13 - 17:00

@fossingen Första steget till att bli frisk är att inse att man är sjuk. Och du verkar så stark på det viset. Du har fått syn på en massa problem som jag gissar att du tidigare flytt från.
Det är tufft, och jag förstår verkligen att det kan kännas tungt. I synnerhet om du inte har stöd från familjen.
En liten fundering om du oroar dig för din pappa, du kan inte ringa till honom och berätta vad du går igenom och varför du inte orkar hälsa på just nu?
Kanske skulle det ge både dig och honom lite ro i hjärtat?
Jag hoppas du orkar kämpa på iaf. Det kommer att bli mycket lättare att lösa alla problem när du blir säkrare i din nykterhet.
Ja, kanske kan du då också forma livet som du vill ha det.
Jag är nykter sen två år och allt är verkligen så mkt bättre…
kram och lycka till! ♥️🙏🏻♥️

Amanda L
tors, 2025-03-13 - 17:08

PS Glömde det gamla mantrat att”lita på processen ”. Det du och genomgår är en process som dag för dag tar osslängre och längre från beroendet men också förändrar oss själva. Detta pågår hela tiden (om vi inte dricker) och det går sakta eller fort. Ibland kan det kännas som att inget händer, men det gör det. När du tittar bakåt eller läser ditt första inlägg så kommer du att se.
Så lita på processen, det kommer att klarna, du kommer att förändras och du kommer att bli starkare.♥️

JHL
tors, 2025-03-13 - 17:10

@fossingen du har nått en punkt där du själv säger att en förändring behövs och det är definitivt inte rätt åt dig att du är där du är. Det är även alltid bättre sent än aldrig att göra nödvändiga förändringar. Angående dina nära relationer så behöver man ibland vara krass och sätta sig själv i första rummet jfr syrgasmasker på flygplan. Om inte du har syre hur ska du kunna hjälpa andra att få det? Jag läser i svaren du fått och där finns det många bra råd att beakta. Något som man kan göra när det är svårt att hålla näsan över vattenlinjen är att börja sortera in saker och ting i vad man kan påverka/inte kan påverka, vad dom ligger i närtid (ditt välmående)/vad som ligger lite längre fram. I teorin så kan du börja få en mer överblickbar situation.

Jag hoppas och tror verkligen på dig och efter regn kommer sol, så är det alltid.

fossingen
tis, 2025-04-01 - 23:13

Jag vill tacka för era kommentarer och ge en liten uppdatering om läget. Jag har börjat gå på möten regelbundet och håller mig nykter. Det börjar infinna sig någon slags ny vardag och tankarna på alkohol kommer inte lika ofta längre. Det är som att dimman långsamt lättar och jag kan se på saker och situationer på ett klarare sätt för första gången på många år. Som att uppleva livet på riktigt igen, och jag har inte ens fattat att jag gått miste om så mycket där ute i verkligheten.
Just nu känns allt ganska okej även om jag inte alls kommit till att reda upp all skit som behöver tas omhand, men jag har börjat sortera och någon slags process är inledd i alla fall.
Jag har tänkt att jag skulle svara ett var och en, men får inte riktigt till det. Jag blir sittande i forumet och läser och tänker, men vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än tack…