av has

has
ons, 2025-03-26 - 10:10

Ett boktips till er som lever med en nykter alkoholist: Livet med en nykter alkoholist, att börja om på nytt.
utgiven av al-anon

Har sträckläst!

Kärringen
ons, 2025-03-26 - 16:56

@has när jag började livsstegen via kyrkan då rasade mitt liv. Jag insåg att jag redan från barnsben lagt mig till med mitt medberoende, det var alltså hela min personlighet att försöka passa in, att krumbukta mig för att bli omtyckt att lösa andras problem istället för mina egna. Jag rasade ...
Men nu jobbar jag hårt på att sätta gränser, att lyssna in vad vill jag, behöver jag detta mm. Jag ska inte ha något förhållande innan jag läkt, om jag läka när man passerat 50, oavsett vilket så försöker jag lära känna mig själv från grunden.
Stor kram

has
ons, 2025-03-26 - 18:24

Tack @Åsa M❣️ @Kärringen, först - vad fint att höra ifrån dig 🤗 Låter tufft, och samtidigt välgörande? Jag har jobbat med mitt medberoende i 20 års tid och trodde att ”jag var klar”. Känns oerhört frustrerande emellanåt att känna som att man är tillbaka på ruta 1, även om jag förstår intellektuellt att det inte är så.

Tror att jag har förståelsen för det, har lyckats bryta många utåtriktade mönster (reagera, kontroll) men den sista biten, den känslomässiga är fortfarande svår.

När min man drack kunde jag till exempel känna att jag ville kontrollera om han hade gömt alkohol, men valde att agera annorlunda och låta det vara.

Svårare med det som händer inuti, vet inte om det är för luddigt eller om det går att förstå vad jag menar?

Om min man gör något som jag känner mig besviken eller sårad av, så får jag oftast inte fatt i det i stunden utan behöver dra mig undan och känna efter innan jag kan agera och berätta det för honom.

Tyvärr resulterar det i gräl eftersom han känner sig kritiserad.

Samtidigt som jag tänker att det nog är det bästa jag kan göra, istället för att ”tappa det” i stunden utan kontakten inåt.

Vilket ibland får mig att fundera på om jag verkligen ”gör fel” (som min man tycker eftersom han upplever att jag aldrig är nöjd med honom, trots att jag väldigt mycket oftare säger positiva saker till honom) eller om det bara är så att han inte kan ta emot.

Som medberoende är det ju så lätt att ta över ansvar och tänka att det är en själv som ”är fel”.

Jag tror det blir bra med programmet för mig, säkert finns det mer som behöver (som du skriver) raseras innan det kan byggas upp på nytt. Och framförallt behöver jag hitta tillbaka till mig själv. Igen.

Ta hand om dig❣️ Kram

Kärringen
tors, 2025-03-27 - 12:19

@has Du fixar detta och kommer vara starkare efter! Det är jag övertygad om.
Självomhändertagande skrev tidigare att hon umgås numer med folk som bär sig själva, jag tycker det är en talande mening. Vi medberoende kanske behöver hela människor som vi inte behöver fixa,då kanske vi kan bli helt läkta?! Bara en tanke
Stor kram

Åsa M
tors, 2025-03-27 - 12:57

Tror det är precis så. Vi dras till folk som "behöver" vår hjälp för vi kan liksom inte bara SLUTA.
Det är nog en kombination. Vi behöver umgås med "hela" människor och vi behöver lära oss att BLI hela människor själva.

Åsa M
fre, 2025-03-28 - 08:08

Absolut, det är det. Men iobbar man med sig själv och sina negativa mönster så kan man minska dem och bli mer välfungerande. Det är ju för sin egen skull som man ska fundera på att göra det, inte för någon annans.