av Jonas82

Jonas82
mån, 2025-04-07 - 21:47

@Amanda L tack för att du följer med mig in i min tråd!

Du sätter verkligen ord på saker som jag känner igen i mig själv. Jag har i vissa situationer samma utmaningar. Det är nackdelar att ta i beaktande, alkohol hämmar ens utveckling på flera sätt.

Mitt sätt att leva har skapat en stor oro, bland annat i min familj, jag har de senaste dagarna tänkt i dessa banor, att jag ska vara en trygg person, är jag det för mig själv kommer jag också vara det för andra.

Det glädjer mig verkligen att du har tagit dig förbi en del av de här hindren du nämner, att du delar med dig ger hopp om framtiden.

Jag ska jobba vidare med min lista, tack för hjälpen!

Jonas82
lör, 2025-04-12 - 20:34

Statusuppdatering

Vill skriva ett inlägg, det är lördag och jag tänkte att en gång i veckan ska jag vart fall skriva. Det ger mig möjligheten att reflektera över hur det går.

Har suttit en stund med mobilen och idag känner jag mig helt tom.

Jag mår bra, inget sug idag. Igår ville en vän träffas på stan, ta några bäss, sa han.

Jag svarade att jag gärna ses och snackar lite skit, äta en bit. Men jag kommer inte dricka något sa jag. Det rann sedan ut i sanden, han hörde inte av sig.

Det gjorde mig inget, han ville ha en dryckeskamrat och det kunde jag inte erbjuda. Jag kan ändå förstå hans känsla.

Jag blev hemma istället, drack ett glas påskmust, snarare tre glas om jag ska vara helt ärlig.

Denna vecka har jag kommit ut och sprungit två gånger, varit på gymmet. Ströläst i lite skrifter och påbörjat en bok. En vän som är tatuerare ringde och sa att han hade en tid över, tog fyra timmars lunch och tatuerade mig. Jag har varit på ännu en nykter middagsbjudning, det gick fint. Min känsla är att kroppen (och knoppen) mår ganska bra. Jag orkar mer och mer, får lust till mer.

Jag jobbar vidare med listan, har inte pratat med nr 18 än idag. Min far var en på listan denna vecka. Han förstår precis, han sa bara bra Jonas (han är alkoholist halfhighfunk). Även min chef var på listan. Hen sållar sig till den majoritet av personer på listan som börjar berätta om sina egna (förefallande osunda) vanor med alkohol.

Jag talade också med en mkt gammal vän, som jag druckit med länge. I detta samtal kunde jag inte förmå mig att säga att det var för alltid. Jag sa mkt obekvämt ”på obestämd tid”. (vi har bägge tagit vita månader ibland, jag lät honom tolka det så). Jag funderar fortfarande på varför jag sa så. Kanske är jag rädd att han ska försvinna ur mitt liv, eller kanske var det alkoholdjävulen som avslöjade att en del av mig fortfarande vill dricka och att säga ”för alltid” till honom är för absolut?

Har ni några tankar?

Jag har satt en parantes på honom på listan, vi har inte pratat klart.

När jag nu kommer igång med skrivandet ikväll slår det mig att den senaste tiden kanske har varit den mest harmoniska, kärleksfulla och roligaste med familjen på länge. Det händer positiva grejer.

Det känns rätt.

Andrahalvlek
lör, 2025-04-12 - 21:50

@Jonas82 De som verkligen vill dig väl kommer att stötta och peppa till hundra procent. Dryckesvänner kommer att fejda ut. Fortsätt föreslå andra aktiviteter, skapa nya aktivare sätt att umgås med vänner. De som är riktiga vänner blir kvar.

Jag brukade säga att jag är alkoholfri inom överskådlig framtid. Det gäller än, fem år senare.

Du jobbar på jättebra! Och livet belönar dig tillbaka ❤️

Kram 🐘

vår2022
sön, 2025-04-13 - 09:06

@Jonas82 Så fint att höra att den senaste tiden kanske har varit den mest harmoniska, kärleksfulla och roligaste med familjen på länge😁. Så klart hänger det ihop med din nykterhet, tänk så gott det gör dig! Jag är imponerad över din lista över personer du ska ska prata med, dina samtal och reflektioner över dessa. Och att du ska gå tillbaka till din gamla vän då du inte riktigt upplevde det som sant och ärligt. Jag tänker att man ibland inte kan säga allt på en gång för att man ”tror” sig veta vad den andre vill höra och vill anpassa sig till det. Ett mönster jag ofta hade tidigare för att jag ville vara andra till lags. Det som sker är att man kör över sig själv och sin egna vilja. Visst, man kanske önskar att man kunde dricka, men i den verkliga världen så kan man inte det utan att fara illa själv. Du är så modigt som ska ta ett nytt samtal med honom. Du vill inte köra över dig själv utan vara sann och ärlig mot dig själv och även honom. Det är autentiskt och det är sann vänskap att vara ärliga mot varandra. Hur han tar det återstå att se, men om du berättar för honom om ditt beslut och anledningen till det så borde han vilja ditt bästa och att du ska må bra. Ibland tar det även tid för vänner att acceptera en förändring, om de är riktiga vänner.

Fortsätt som du gör, var ärlig och sann mot dig själv, var dig själv och autentisk, då blir det bra och du kommer att må bra! Ha det gott!❤️

Jonas82
sön, 2025-04-13 - 19:36

@vår2022 ja när du säger det så känns det att det ligger en del i rädslan att han skulle bli besviken. Jag ska verkligen följa upp den diskussionen och utgå från mina behov. Tack för dina rader, uppskattas!

Må väl!

Jonas82
mån, 2025-04-21 - 21:01

Summan av lasterna är total.

Eller, som någon vis man (förmodligen fransman) en gång sa: “Jag frossar, alltså finns jag.” Påskveckan var ett ymnighetshorn av läsk, godis, chips och mat. Det var alltså inte bara påskäggen som fylldes till bredden, också något emotionellt svart hål….

Jag avstod dock alkohol. Jag korkade upp vin till gästerna med den nyktra alkoholistens stoiskhet. En liten tanke eller två fladdrade förbi, tro mig, kan också kört ner halva näsan i vinflaskan när ingen såg också, sniff sniff. På torsdag blir det middag, på fredag galej och jag har bestämt för att följa med på bägge. Det går kanske att vara nykter i värld som helst vill att man dricker som ”vanligt folk” (vingelstadie).

I lördags svängde jag förbi några gamla vänner. En snabb visit, mest för att säga att jag existerar fortfarande. Lite skämtsam ton om den nyktra alkoholisten, men jag tror att poletten har trillat ner hos dem. Med ett lätt klirr om inte annat.

Ryggont också, jodå. Fick en opiat av grannen. Dumt. Den smakade lite för bra. Min hjärna, den ville (men gjorde inte) be om en till lite senare på kvällen. Det är fascinerande hur känsligt ett belöningssystem kan vara.

Så vad kan man trycka i sig utan att förlora livsglädje, leverfunktion eller moralisk resning? Tips mottages med öppna armar!

Listan då. Den där listan över människor jag berättat för. 26 stycken hittills. Några får hela den osminkade sanningen, andra får en mer inlindad version. Målet är ca 40 personer. Linjen (att passera) har blivit både tjockare och viktigare, vilket ju är hela poängen. Det här är beteendeförändring på riktigt hoppas jag, eller större fall ner i avgrunden. Men jag väljer att tro på det. Jag vill, jag kan, jag ska.

Men jo, en viss förlustkänsla har knackat på i veckan. Den där lite melankoliska skepnaden som viskar: Minns du hur jäkla gött det var förr? Jag försöker att påminna mig om hur det slutade. Jag vill inte dit igen. Jag vet vad det kostar och jag vet vad jag vill vinna.

En vän på listan – en glad, sprallig kollega – tappade lite fattningen när jag berättade. Det kändes som ett farväl, som att vår gamla grej inte längre finns kvar. Men dagen efter låg det en liten lapp på mitt skrivbord. En uppmuntran. En nyckel till ett nytt slags vänskap. Det värmde.

Idag har jag snidat ett kors i trä. Ett kristuskors, passande nog helgen till ära. Jag har en gammal tro, den är kanske på väg tillbaka. Vi får se hur det blir med det. Men korset kändes rätt i händerna.

Det var mina tankar för dagen. Vacklande, vingliga – men nyktra..

må väl!

Andrahalvlek
mån, 2025-04-21 - 21:52

@Jonas82 Grymt bra jobbat! Du går från klarhet till klarhet. Att berätta för folk så här tidigt i nykterheten är både modigt och klokt. Och kompisens lapp var en fin invit. Du får hitta på något kul ni kan göra ihop.

Kram 🐘

zalkin
mån, 2025-04-21 - 23:05

@Jonas82 Bra jobbat! Du är mycket modig som initierat och genomför interventionen själv, brukar ju vara tvärtom, att familj, kollegor och vänner samlas för att prata en till rätta. Ja, det finns hopp i korset, Vi får leva på halmstrået om att alla tårar en dag ska torkas! Fint att smida ett kors just denna dag med tanke på budet från Rom, fridens liljor!

vår2022
ons, 2025-04-23 - 21:05

@Jonas82 Kanske handlar det inte om att trycka i sig något utan mer att förhålla sig till något. Vi är så vana vid att man genom att trycka i sig något blir tillfreds, men det varar oftast bara en stund och så är man tillbaka i utgångsläget. Klart man behöver smärtstillande om så behövs som Alvedon, men tänker på alkohol, mat, socker, droger, emotionellt svart hål mm.

Intressant med korset du smidig. Jag brukar tänka att man måste dö på korset för att sedan återuppstå, som Jesus gjorde. Alltså att bryta ihop när man inte lever i samklang med sig själv, när det gått åt skogen och sedan ta sig samman, resa sig och ta nya tag. Jag tror på modet att våga bryta samman och sedan inta ett annat förhållningssätt till sig själv. Att det är i sig själv som man får leta och hitta vad som är viktigt i livet och handlar därefter. Bli en del av något som vi upplever som meningsfullt för både oss själva och andra. Då tror jag att man kan känna ett lugn och harmoni.

Du har så intressant reflektioner och tankar och du jobbar på så otroligt bra! Kram❤️

Se klart
sön, 2025-04-27 - 10:13

@jonas bra jobbat genom påsk och att dela med dig till andra.
När jag testade mina ”3 vita månader” 2020 så var mitt mål en vinstinn påsk- rödvin och lamm, Skagen och bubbel på trappan för att skåla in våren. Jag bestämde mig innan dess för att fortsätta vara nykter ytterligare tre månader och den påsken blev inte alls livets bästa utan stressig och fransig, hade så dålig koll på vad jag behövde för att hantera dessa stressiga folkstinna högtider.
Du frågar om vad du ska trycka i dig, och jag tänker på något vis att det är tvärtom. (Då vill jag säga att jag fortfarande trycker i mig glass eller sött, så behovet försvinner kanske inte, men möjligen är det iaf en sorts tankeövning att tänka tvärtom)
När alkoholen försvinner kan man se det som att havet drar sig tillbaka och botten blir synlig, stranden blir bred, ett annat utforskande blir synligt.
För mig har tro och religion blivit viktigare på insidan. Jag har haft tid ork och möjlighet att utforska de tankarna, systemen av tankar. Jag har fått uppleva tillit till livet, att något annat bär, att jag får vila och livet pågår. Jag har lärt mig om min egen ömtålighet- fortsätter att lära mig. Om en del av ens personlighet legat fast mot den kalla jorden och de andra delarna stått i sol är det inte konstigt att det blommar på de kapabla grenarna. Men jag har lärt mig att det väldigt kapabla inte kan ersätta behov av att vara just sårbara och lite sköra. Det här människolivet till och det tog mig lång tid att begripa, jag gör det inte än.
Kanske handlar det om att erövra frihet? Att vara nykter är åtminstone för mig en stark känsla av just det. Ingen äger mig. Jag klarar av mina dalar och jag kan bestiga högre toppar numera.
Att dricka på det viset jag gjorde och de flesta forummedlemmar erfarit är att försöka balansera på en lina och ändå inte kunna ta ett enda kliv framåt. Alkoholen konserverar (och skadar!) hjärnan, som ju egentligen är så utvecklingsbar. Alkoholen lovar något varje gång vi häller upp det där glaset, men erbjuder exakt samma lösning om och om igen. Såklart att vi tröttnar.
Om det var en partner skulle vi lämna och söka oss vidare.
Önskar dig en fin vecka!

Jonas82
sön, 2025-04-27 - 20:25

@Se klart tack för dina fina reflektioner och din berättelse.

Det som du beskriver så fint, ”att havet drar sig tillbaka”, jag är verkligen där nu, ett enormt område öppnar sig att röra sig på, utforska. Samtidigt är det är också enorm livsförändring, nu försöker jag att hitta tillbaka till mig själv och en del av det är att sätta ord på det, stort tack igen för dina kloka ord. 🙏🏻

Jonas82
mån, 2025-04-28 - 22:51

Det var en tidig torsdagsmorgon (27 mars 2025) när jag låg bakfull, ångestfylld och endast med fragment av minnesbilder från kvällen innan. Bilder som jag gärna varit utan.

Min fru låg och höll om mig när jag berättade om olika tillfällen där jag tidigare undanhållit henne sanningen. Vid flera tillfällen grät jag, ångesten var överväldigande och jag ville inte leva längre. I samma stund visste jag att något behövde förändras, på riktigt.

Istället för att gå till jobbet låg jag kvar i sängen hela förmiddagen, stirrade upp i taket. Jag minns hur en tung skam låg över mig.

Jag tog mig till duschen runt lunchtid, försökte komma i fas. Min psykiska ohälsa var så illa att min fru fick ordna så att någon passade vårt yngsta barn när hon for till jobbet på eftermiddagen. Det var en jobbig dag, och det finns mer att teckna ner om det dygnet, före och efter, det gör jag kanske senare.

Så enleddes denna dag, uppbrottet, insiktens dag, min nya vandring, mot ett enklare men samtidigt mer innehållsrikt liv.

Min älskade fru stöttade mig, och det har hon gjort sedan dess, så som hon alltid gjort de snart 25 år vi varit tillsammans. Hon har inte ställt ultimatum, försökt trycka till mig med mina fel, bara varit en lugn och trygg livskamrat.

På inrådan av en fin människa här på forumet skaffade jag appen ”Nomo”. Den visar idag 31 dagar.

Idag ringde jag en mkt klok vän på listan. Vi har tidigare haft en klientrelation (min psykolog) som ömsesidigt övergick till en vänskap. Han blev väldigt intresserad av min berättelse och vi pratade länge. Kändes otroligt bra. Han ville göra höra mer, över en kaffe.

Jag har varit på två stora festligheter sedan jag skrev sist, jag har tagit bilen dit och hem. Jag noterar att jag faktiskt kan vara ett roligt sällskap, jag är helt klart mer fokuserad på det goda samtalet och har helt plötsligt bedriften att lyssna. Jag hade det riktigt trevligt. Citronlemonad med is är en trevlig drink om någon undrar, ett tips.

Jag noterar också att det alltid är uppmärksamhet vid bordet när man beställer alkoholfritt. Lite bekymrade och medlidande blickar från bordsgrannarna. När jag nu befinner mig i en reflekterande fas blir detta beteende märkligt, det säger något om normer och helt ärligt så gör det mig förbannad och än mer motiverad.

Jag vet att denna resa är långt från över, jag vet också att många andra har det betydligt tuffare, vilket andras berättelser här på bloggen bekräftar.

Men det som började med en ångestfylld morgon för mig har lett till mitt kanske livs viktigaste beslut.

Godnatt🫶

zalkin
mån, 2025-04-28 - 23:38

@Jonas82 Fint att läsa. Ångesten har ofta en god avsikt, berättar tydligt att vi behöver förändra ngt, omdefiniera oss, hitta en ny väg. Den kan vi inte ljuga för, fly ifrån utan möta med nya beslut, insikter och perspektiv. Otroligt bra jobbat 1 månad, utmaningarna fortsätter komma men avtar i styrka successivt.