Hej!
Jag är ganska ny här, eller bara läst trådar för pepp men aldrig skrivit själv men jag har många gånger försökt sluta dricka alkohol men upplevt att det varit svårt och nästan omöjligt och gjort halvdana försök.

Jag började dricka alkohol rätt "sent", vid 22 men rätt snabbt blev jag fast, då var det roligt och jag reflekterade aldrig över att jag skulle ha problem, inte förrän på dom senare åren. Jag har haft lite uppehåll här och där men för cirka 3 år sedan spårade det ur och särskilt nu det senaste året. Jag har upplevt att jag känner mig dålig och misslyckad och alkoholen blir som en medicin, jag är egentligen en helt vanlig 30-årig tjej men ändå känner jag att jag behöver alkoholen som en tröst.
Dock har jag verkligen bestämt mig för att sluta, jag har varit nykter i 32 dagar nu, har sjukskrivit mig och börjat äta och motionera. Jag tror att jag kan klara det nu, jag har aldrig riktigt bestämt mig innan då jag helt enkelt inte velat sluta men nu är jag så trött på det.

Jag skriver egentligen för att jag vill bolla och kanske ge varandra råd och pepp med någon i liknande situation :)

@Lana Del Rey Hej 👋🏼 Välkommen. De flesta här erkänner att de har ett problematiskt förhållande till alkohol - eller har haft. Det finns alltid stöd och goda råd här. Pepp.

Superstarkt av dig att sluta och hålla upp. Skriv i alkoholprogrammet och gör självhjälpsprogrammet. Läs artiklar & lyssna på poddar. Du fixar det här 🩵

@Lana Del Rey bravo att du har klarat den första månaden. Du kan ju det här. Fortsätt med det du gör för det fungerar för dig. Var aktiv i forumet, ställ frågor och kommentera andra utifrån dina erfarenheter så hjälper du andra med sina utmaningar.

Tack för svar! Och pepp! 🙂

Känns ovant att ens skriva detta såhär, även om man är anonym, då jag aldrig berättat för någon i min närhet om mina problem och ingen skulle nog misstänka hur jag hållt på under alla år. Jag har heller inte sökt hjälp utan försöker på egen hand. Så det tycker jag är skönt, att man har stöd såhär med andra då jag ofta känner mig väldigt ensam med mina problem.

Jag vill bara uppdatera lite, kanske mest för mig själv. Jag har fått tillbaka mina provsvar, jag har haft såna katastroftankar och ångest inför detta. Att min kropp säkert mår jättedåligt. Jag fick tillbaka helt normala svar, förutom lite lågt i vitaminer, har börjat äta mycket bättre, innan åt jag knappt så inte så konstigt att kroppen saknar vitaminer. Känns som en befrielse och jag vill fortsätta att ta hand om kroppen, har varit så ledsen för vad jag gjort mot min stackars kropp. Men detta hjälper att kunna släppa detta. Jag tycker mycket är jobbigt just nu med min ångest men hoppas att det också ska lägga sig lite snart.
Ta hand om er!

@Lana Del Rey Gud så skönt med fina provsvar! Jag förstår verkligen vilken lättnad det måste vara. 🌺

Tänker på alla gånger jag funderat eller "skämtat" med kompisar om "min stackars lever" men aldrig att jag frivilligt skulle ta prover - för vad skulle jag göra om det var illa?

@Natilia Tack snälla du, det var en enorm lättnad! 🌸

Förstår dig verkligen! Jag vågade inte heller på länge och mådde så dåligt och målade upp det allra värsta och allt skulle såklart drabba mig, jag är bra på sånt 😅 Men du, kroppen klarar mycket, den vill läka. Men man måste vara redo själv, lätt för mig att säga som gjort det och fått okej resultat, att då säga till någon annan att bara göra det, funkar ju inte. Men så var det för mig tillslut, jag bara gjorde det. Man får göra det man orkar just nu, en sak i taget 🙂

@Lady175 Förstår att du är orolig och rädd, det är okej och mänskligt! Man kan alltid börja om, varje dag är en ny dag och man kämpar på i sin egen takt. I början tänkte jag att det var omöjligt men det är klart att det är möjligt! Men i början känns det inte så ❤️