Ja det var väldigt länge sedan, men när jag läser den här texten jag skrev ner till mig själv så känns den tyvärr lika sann än idag.. jag döpte den till Krogen där jag tillbringar allt för många kvällar..
Känner saknad över livet det som har brunnit upp
Det jag tog för givet har jag nu gett upp
Sitter nu på krogen sitter här varje kväll
Dricker för att glömma dricker och blir full
Det blir aldrig som det varit kommer aldrig bli som förr
Tittar runt omkring mig söker mig en vän
Men alla har försvunnit för länge länge sen
Vill ju bara prata säga några ord
Hitta nån i mängden går från bord till bord
Hör musiken spela börjar dansa med mig själv
Dricker ännu mera dricker för mig själv
Dom tänker stänga krogen klockan har slagit två
Måste hemåt vandra måste börja gå
Har sällskap hem i natten det är flaskan och det är jag
Ragglar upp för trappen vaknar först nästa dag
Undrar var jag varit undrar vem är jag?
Tack ni som orkat läst igenom det hela ,varför jag delat med mig av den är inte för att man måste tycka något om den,utan att den handlar tyvärr om en stor del av mitt vuxna liv och leverne
Kämpa på alla där hemma och ute/ kramar