Jag har precis genomfört en intervention för min pappa tillsammans med min familj. Det gick bra hoppas jag. Det kändes som att vi nådde fram. Men nu kommer styrkeprovet. Kommer det att hålla? Är vi viktigare än alkoholen? Jag är tyvärr van vid att det blir bättre ett tag och att det sedan blir det samma eller värre.
Det värsta är inte att jag oroar mig över mig själv. Jag kan stänga av mina känslor. Men min lillasyster har nått sin gräns. Jag är rädd för att hon inte mår bra av att fortsätta som vi gör. Jag har försökt skydda henne då samtidigt så har våra föräldrar haft en intensiv konflikt. Men det håller inte längre.
Jag vågar inte hoppas på att det ska hålla. Jag orkar inte med besvikelsen en gång till. Samtidigt så vill jag inte ge upp.