av Hönan Agda

Hönan Agda
sön, 2025-09-21 - 11:38

Jag är rätt ny här. Gick med för 3 månader sedan men har bara varit alkoholfri i 5 dagar. Då kom en arbetskompis (och vän) hem till mig efter att jag inte dykt upp på jobbet. Jag berättade utan omsvep för henne att jag tog till alkohol vid ångest och tristess och inte kunde sluta innan jag däckade eller spriten var slut. Jag hade redan pratat med andra vänner en vecka tidigare så jag hade redan börjat förbereda mig för att på allvar söka hjälp. Det är en lång historia, men jag ringde min vuxna son och berättade att det hänt igen. Han blev jättebesviken så klart och sa att han nog inte ville att vi skulle ha kontakt innan jag på allvar sökt hjälp. Jag förstår honom till fullo. Han är klok och vi är väldigt tajta. Jag har dessutom 2 barnbarn som jag älskar till max. Jag sökte hjälp på beroende redan för 3 veckor sen och var lovad snabb respons från vc för att starta behandling med antabus, men då det inte hänt något bad jag min arbetskompis att köra mig till beroende igen för att få hjälp att stöta på. Jag har en särbo som är ett fint stöd men han är nog lite medberoende så han har inte klippt med mig trots detta. Har gjort så här av och till i jobbiga perioder ca 10 år. Jag vill aldrig dricka mer i hela mitt liv, men jag vet inget annat sätt att smita undan när det blir jobbigt. Nu har jag jätteångest för eftersom jag var frånvarande från jobbet flera dagar i veckan så måste jag kontakta min chef och berätta hur det ligger till. Jag skäms som en hund och vill absolut inte berätta, samtidigt som jag känner att det är min plikt. Hur ska jag göra? Jag vet inte hur jag ska göra? Jag vill inte att alla på jobbet ska veta hur usel människa jag är. Har någon något råd?

eling
sön, 2025-09-21 - 12:13

@Hönan Agda hejsan! Vill bara säga att du inte är en usel människa för att du har alkoholproblem! Det definierar inte dig! Dessutom, bra att du tar tag i det, det är ju det vi kan göra, ta ansvar och göra något åt problemet! Jag har ingen egen erfarenhet av detta med arbetsgivare. Men jag tänker mig att om du berättar för din chef så har väl hen någon slags tystnadsplikt och går inte runt och berättar det för alla andra. Arbetsgivaren har ett ansvar att erbjuda hjälp och stöd.
Lycka till ❤️

JHL
sön, 2025-09-21 - 14:06

@Hönan Agda
Hej och välkommen. Som @eling säger så är du inte en usel människa och det är jättebra att du tar tag i detta.

Min erfarenhet av att ha anställda med alkoholproblem är att det finns färdiga processer som dras igång. Dessa brukar innefatta:
- Anonymitet från arbetsgivarens sida. Din chef eller annan i organisationen, typ HR, får inte läcka detta till andra. Normalt inte ens i ledningsgrupp däremot kommer din chef meddela sin chef om att en process har dragits igång för dig. Dels av rent medmänsklig samt arbetsmässig info då din chef kommer att bli involverad och givetvis pga kostnader som behöver attesteras. Allt detta är 100% standardförfarande.
- Provtagning och läkarutlåtande kommer att ske. Normalt sett så görs detta av en privat aktör och inte Landstinget
- En rehabiliteringsplan kommer att upprättas. Du och förhoppningsvis en 3:dje part (någon specialist som ditt företag har avtal med) sätter upp en plan på att och samt hur du ska bli och hålla dig nykter. Det kan vara medicinsk, samtalsterapi mm som hjälp.
- Ett rehabiliteringsavtal kommer att upprättas. Avtalet säger att du förbinder dig att följa rehabiliteringsplanen.
- Dokumentation kommer att upprättas, dvs hur det går för dig, deltar du i processen osv.
- Efter rehabilitering så kommer utvärdering att ske där bland annat vidare åtgärder utvärderas.
- Under rehabprocessen kommer man säkert att ta några prover på dig.

Ovan är standard men kan säkert kännas läskigt men i det stora hela vill din arbetsgivare dit bästa och se detta som ett stöd och hjälp.

Lycka till, detta kan vara en vändpunkt och om några månader är du en av forumets success stories. Var aktiv i forumet under processen (om du tror att det kommer att hjälpa).

Hönan Agda
sön, 2025-09-21 - 16:40

@JHL Måste jag berätta på jobbet? Jag har ju tagit tag i detta själv och provtagning och insättning på antabus är planerad. Dessutom ska jag få samtalskontakt akut. Är det min feghet som pratar nu? Denna tanke kom efter vad min särbo tyckte. Jag litar på HR’s konfidentionalitet till 2% och jag vet att ledningsgruppen där han sitter med snackar skit om alla anställda. Det känns som om de viktigaste vet och det finns en plan. Jag är nog rädd för att bli stämplad…

JHL
sön, 2025-09-21 - 17:43

@Hönan Agda nej du behöver inte berätta något för arbetsgivaren. Förlåt men jag trodde att du bestämt dig och skulle berätta för arbetsgivaren. Även om korttidsfrånvaro är en signal till arbetsgivaren att det finns en underliggande beroendeproblematik så finns det ju andra orsaker.

Gör det som du tycker är bäst och hjälper dig att vara nykter.

JHL
sön, 2025-09-21 - 17:47

@Hönan Agda jag glömde att säga att jag har inte meddelat min arbetsgivare om min problematik eftersom jag sköter nykterhetsarbetet själv och blev inte påkommen/spårade ur i jobbrelaterat sammanhang.