av Thompa_68

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 07:57

@Gåbert Tack för din omtanke! Jag fick faktiskt fina meddelande senare på kvällen igår, det värmde gott. Svarade min yngste som var först och förklarade att jag nu satsar på nykterheten och vill göra allt i nuet och framtiden för att vara en god människa och pappa förstås. Det var skönt, ska prata med min äldste om samma sak. Inget kan göras ogjort, men allt kan man lära sig av.

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 08:09

@xyz23 Tack för omtanken! Jag vet inte skillnaden mellan att ha söner eller döttrar, men för mig är det viktigt att ha kontakt och känna att jag får vara en del av deras liv. Jag har nog gjort mycket för att vara närvarande och engagerad i deras liv, har minst lika bra koll på hur deras skolgång och fritidsintressen varit som min fru, men mitt bruk av alkohol har gjort att de fått se mig i mindre smickrande situationer. Det var väldigt skönt att få meddelanden av dem igår och jag känner att det finns en grund att stå på, från vilken jag kan bli en ännu bättre pappa som nykter i deras vuxna liv. Något har jag ändå gjort rätt, och vad som är gjort i övrigt kan inte göras ogjort. Onwards and upwards! :-)

Stort tack för filmtipset!

Andrahalvlek
mån, 2025-11-10 - 09:38

@Thompa_68 Klokt och fint att prata med sönerna ❤️ Min äldsta dotter svarade mig ”Så bra, jag tycker bäst om dig som nykter” och gav mig det bredaste leendet. Hon har nog varit irriterad på mitt drickande många gånger, även om jag hoppas att hon inte lidit av det massor. Min yngsta dotter har en utvecklingsstörning så henne kunde jag inte prata med på samma sätt. Men hon är supernoga att det alltid finns alkoholfri öl till mig ❤️

Kram 🐘

Thompa_68
mån, 2025-11-10 - 11:55

Idag hade jag ett kort videomöte med beroendemottagningen som jag hade kontakt med för några veckor sedan efter mitt sista återfall som var riktigt jobbigt. Då kände jag att var på botten och behövde använda alla medel för att vända situationen, och att kontakt med beroendemottagningen skulle vara ett sådant. Det jag inte räknade med var att någon del av min hjärna insåg att det nu fick räcka och faktiskt besegrade den av alkohol kidnappade delen så till den grad att jag inledde en hittills lyckosam nykterhet. Därför blev det aldrig av att skatta mitt beroende via formulär, och till sist fick jag istället ett inbokat videomöte.

Det var en barsk sjuksköterska som nog inte hade den bästa måndagsmorgonen, särskilt som tekniken också strulade. Därför var det extra skönt att få meddela att jag skrev ut mig mig själv. Missförstå mig rätt, jag tror verkligen beroendemottagningar kan vara en väldigt stor hjälp för många som brottas med beroende, och jag har själv haft hjälp av dem tidigare. Men det är fint att känna att jag kommit till en vändpunkt av egen kraft och håller i nykterheten.

Det gör mig också mycket gott och underlättar att ha detta forum att få skriva av mig i och lyssna på andras berättelser och kloka tankar. Jag önskar alla en bra dag, och att vi idag lovar att inte dricka alkohol utan istället går nyfikna på livet och tar emot de möjligheter som finns. Hur morgondagen blir vet vi inte, så bäst att leva här och nu. Jag är tacksam för er alla!

xyz23
mån, 2025-11-10 - 13:05

@Thompa_68 Hej Thompa, det är intressant att läsa vad du skriver, och jag känner igen mig själv. Inte kan jag säga att beroendemottagningen hjälpte mig så mycket heller, jag var mest rädd att de skulle anmäla mig till TS om körkortet - jag känner mig inte helt säker än. Isf vore mitt liv som jag känner det slut. Nog sådde den kognitiva frön ändå. Jag har svept nätet under flera år för att hämta så mycket info som möjligt om mitt beroende. I den situationen jag är nu är det min samlade kognitiva insikt som gjort att jag står på ungefär tre månaders helvitt.

Jag har gått igenom en pärs nyligen här på AH. Den gör att jag känner mig olustigt osäker på mig själv och läser genom mina kommentarer både en och två - nog tre - gånger extra innan jag trycker på Spara. Jag har tänkt på min senaste till dig hela natten nog, somnade vid 05-snåret :))), och vill förtydliga vad jag menade med pojkar och flickor. Jag är ju själv "pojke"; inte ringde jag så mycket hem om det inte var trassel. Inte hade jag koll på fars dag om mamma inte påminde mig, eller vice versa med pappa. Men visst älskade jag mina föräldrar himla mycket för det. Så klart. Vi var verkligen en enhet som ställde upp för varandra. Dina pojkar älskar dig också. Men det vet du såklart. Så menade jag.

Ha det bäst.