av Amanda_

Amanda_
ons, 2025-12-03 - 22:38

Hej!

Jag har nu varit alkoholfri i snart 8 månader. Tog ett beslut att sluta då jag i samband med långvarig hög stress började dricka vin varje kväll. Cin konsumtionen höll i sig och växte så till den grad att jag fick oroskänslor om det inte fanns något vin hemma och klockan visade att bolaget skulle stänga snart…
Stressen har lagt sig och jag har gjort förändringar som hjälpt mig. Nära 8månader som alkoholfri nu som sagt.

Frågan är: går det att dricka måttligt efter att ha haft lång period av dagligt intag av alkohol?
Någon som lyckats vara måttlig efter liknande dryckesvanor?

spoix90
tors, 2025-12-04 - 00:05

Välkommen! Riktigt starkt jobbat!
Är i exakt samma situation. Hurvida det fungerar eller ej att dricka måttligt är omöjligt att säga för vissa fungerar det för andra inte. Man får isåfall göra en avvägning om det är värt risken. Men visst går det. Men de flesta här säger att total avhållsamhet är enklare.
Här finns massor av kloka människor och du kommer få många olika svar!

Blenda
tors, 2025-12-04 - 09:32

@Amanda_ På många behandlingsrum finns en tom ram. Den väntar på fotot av den alkoholberoende person som lärt sig dricka måttligt igen, och den ramen kommer för alltid att förbli tom.
Med det sagt så är det långt ifrån säkert att du personligen utvecklat den typen av beroende bara för att du tidigare varit storkonsument. Det finns en skillnad här, och vad som gäller i ditt fall är omöjligt att veta.
Jag själv kommer aldrig att kunna dricka ”normalt” igen, jag ville så gärna, försökte men misslyckades gång på gång. Många vill inte ens chansa. Du måste själv avgöra vad som känns bäst för dig. Men jag tror att din långa nykterhet kommer att vara dig till gagn oavsett vilken väg du väljer. Varmt lycka till framöver.

Vitvargen
tors, 2025-12-04 - 11:18

@Amanda_ : mycket bra jobbat med 8 vita månader!

Jag har bara tre vita månader i bagaget och svarar från mina förutsättningar: jag bedömer att jag troligen aldrig kan gå tillbaka till något drickande som anses "måttligt". Visst, jag hade en vag förhoppning om detta i början men detta mål bleknade i takt med att de positiva effekterna av nykterhet ramlade in en efter en.

Jag har rannsakat mig själv noga om *varför* jag önskade att återgå till att "dricka som folk". Listan är inte lång, det handlar i stort sett om att det kan vara gott med ett glas gott vin till en god middag, känna litet avslappning och uppsluppenhet då och då, litet glatt skålande i goda vänners sällskap. En rosenskimrande idealbild nästan som reklamfilmer man ser på tv för diverse alkoholvarianter.

Grejen är - och här är jag brutalt ärlig mot mig själv - att jag egentligen drack vin inte för det var gott, utan för att på ett snabbt och enkelt sätt försätta mig i ett avtrubbat tillstånd där jag kunde zona ut från vardagens stress. Det betydde att ett-två glas blev en pava minst, högre dos ju längre tiden gick, och det blev inte då och då utan varenda kväll. Jag (vi) föredrog att sitta själva så vi kunde utöva denna rutin i lugn och ro utan någons inblandning, i sociala sammanhang höll vi ner konsumtionen för att fylla på efter hemgång till önskad berusningsnivå.

I vissa avseenden är vi ungefär som Skinners råttor, slavar under betingad respons. Kopplingar har etablerats i min hjärna som knappast låter sig utplånas av aldrig så många vita månader. Mönstret "stress på jobbet" (ersätt med dagsaktuella triggers) > dricka alkohol för att mota bort och zona ut. Jaså hjälpte inte en pava? Men ta litet till, alkomätaren säger att du kan köra i morgon bitti enligt beräkningarna (helt sant, jag skaffade en synnerligen exakt och avancerad alkomätare och använde den ungefär så här...).

Min hjärna blev duktig med tiden på att filtrera bort obehagliga effekter av denna vana; konsekvenser på sömnmönster, mående på morgnar, långsiktigt tärande på relationer och jobbprestation, på kroppens olika organ, på förmåga att intressera sig för saker jag tidigare brann för. Alla dessa negativa konsekvenser sopades under mattan inför kvällens vinstund, inget fick störa.
-
Detta är vad jag har kommit fram till, du kanske kommer till andra slutsatser om du analyserar din situation Amanda. En del personer kommer fram till att det kan vara värt att testa och se, helt ok men jag kommer förmodligen aldrig att ta det steget. Jag har för mycket att förlora, alldeles för litet att vinna.

Thompa_68
tors, 2025-12-04 - 12:06

@Amanda_ Du har fått flera kloka svar, det är ett härligt forum vi har! Jag vill bara dela min erfarenhet, med många nyktra perioder under en lång tidsperiod, en del korta och en del långa på upp till ett år. Efter samtliga har jag återgått till ett okontrollerat drickande. Det kan ha tagit dagar, veckor eller månader, men till slut var jag tillbaka på ruta 1 och kunde vare sig styra när jag drack eller hur mycket. Det tog mig väldigt lång tid att helt inse och acceptera att jag inte kan dricka kontrollerat, och nu är jag i den förhoppningsvis sista nyktra perioden sedan drygt en månad.

Jag har bevisligen passerat point of no return för länge sedan, där hjärnan ändrats irreversibelt och jag utvecklat alkoholism. Inget dramatiskt med det, jag klarar helt enkelt inte att dricka alkohol. För att säkert veta det krävs ju empiriska bevis, som egentligen inte är att rekommendera att skaffa men kanske till slut är nödvändiga. Jag önskar jag hade sagt följande till mig själv under någon av alla mina nyktra perioder: om jag behöver inleda en ny nykter period efter denna så måste jag inse att alkohol inte är något för mig längre!

Sedan är ju också frågan varför man känner att man vill återuppta konsumtionen av alkohol igen efter att ha klarat sig utan den. Som @Vitvargen så bra beskriver det är listan över positiva effekter med alkohol rätt kort och det blir lätt en romantisering av alkohol. Men vill man ändå dricka kontrollerat så kanske en metod är att vara nykter en längre period och därefter bestämma sig för att om man behöver en ny nykter period så är det ett tydligt tecken på att man inte klarar att dricka kontrollerat. Risken är förstås att man under tiden går långt i destruktiv alkoholkonsumtion och kanske inte ens själv klarar eller orkar ta sig tillbaka till nykterhet, eller att livsändrade negativa saker hinner hända under tiden. Det är en ekvation och balansgång man själv får ställa upp och lösa.

Jag vet att jag trivs förträffligt i min varaktiga nykterhet och äntligen förmår fokusera på det positiva i den och de möjligheter den ger. Visst kan jag sakna känslan av det första glaset och salongsberusningen, men jag vet vad det leder till och dit vill jag aldrig mer återvända. Jag lever livet mer äkta och innerligt nu.

Amanda_
tors, 2025-12-04 - 18:51

Stort tack för era reflektioner och delade erfarenheter. Instämmer i att fördelarna med att vara nykter vida överstiger de med att ta ett glas.