Inser väl mer och mer att jag inte kan dricka lite eller måttligt.
Jag har passerat en del dåliga gränser för mig som jag inte trodde jag skulle passera. Som inte är mitt sanna jag.
Även om jag sätter upp gränser så håller jag ändå till dem.
Tar gärna emot stöd tacksamt.

@mtb-cyklist, du har viljan och du skriver här. Det är en riktigt bra start. Har du testat att ta en dag i taget och känna känslan att vakna utan att vara bakis? Det låter lite naivt, jag vet, men det funkar för mig och för fler här i forumet. Så sätt inga långa mål, de tar sån tid att nå. En dag går fort och vips har du fått ihop ett gäng nyktra dagar. Kram på dig och kämpa på! 🤗

@mtb-cyklist Bra att du kommit en bit ytterligare i vägen mot insikt och acceptans! Min bistra erfarenhet är att man inte kan lyckas med varaktig nykterhet utan just dessa två nyckelfaktorer. Att ärligt för sig själv erkänna att man inte själv styr vare sig över när man dricker eller hur mycket är jobbigt men enligt mig absolut nödvändigt för att komma vidare. Sedan är det bra att ta en dag i taget och inte noja över att man tvingas ge upp något, känna saknad och sorg och förbanna sitt öde att man inte kan dricka som "alla andra". Det är bara en offerkofta som blockerar vägen till ett annat liv. Fokusera istället på det du kan göra utan alkohol och den glädje och nytta det ger. Till exempel träning verkar vara något du kan bottna i. Gör listan längre med sådant du tycker om och mår bra av.

@mtb-cyklist Foliehutten och Thompa har skrivit mycket klokt redan. Jag tror att man känner när det är dags att sluta dricka, man når en punkt när man känner att nu får det vara nog. Före den punkten kunde jag alltid resonera med mig själv, komma på riktigt bra och övertygande argument för att dricka. Jag satt också alla typer av regler "du får bara dricka 3.5or", "du får bara dricka fram till kl 19", "din första enhet ska räcka 45 min" etc. etc. För mig fungerade inga regler, så fort alkoholen kom in i kroppen så stod regelboken i flammor. Men så en dag vaknade jag och kände genuint att nu får det vara nog. Det var en ny känsla, inte bara den vanliga bakis känslan av att "jag ska aldrig mer dricka alkohol". I och med det så kastade jag alla offerkoftor och accepterade att jag inte kan dricka måttligt. Jag hoppas att du nått den gränsen där du slutar köpslå med dig själv och ger dig chansen till ditt bästa jag och din bästa framtid genom att avstå alkohol.

Åh, wow får ta mig tusan tårar i ögonen över alla fina kommentarer,stöd, tips och pepp! ♥️
Det har blivit alldeles för många saker som jag nu frångatt mitt sanna jag och börjat slarva med.
Och det handlar inte om socialtdrickande utan om ensamdrickande.