@Thompa_68 Kul att jag inspirerat dig! Jag tillåter mig ju vissa undantag. I december: julafton och juldagen, då jag verkligen njöt av äldsta dotterns bakverk och julgodis. I måttliga mängder. Och kring lucia åt jag lussebullar ihop med min yngsta dotter vid två tillfällen. I övrigt visar väggkalendern att jag har haft 24 sockerfria dagar och gjort 10 löprundor under december. Idag blir det ännu en sockerfri dag och en 11:e löprunda, tjoho!

Gottnyttårkram 🐘

@Andrahalvlek och @vår2022
Det smärtar mig att säga följande: grannen var här nyss ikväll för att vi skulle kolla grejor på huset, vi är två som bor här, och jag hade knäppt lite starkt för förste gang på ett tag, och det knäppte till och jag höll på att somna, vet icke när jag var så in i benen trött. Hoppades att min partner skulle fatta och avsluta möte, fast det sket hen i fast jag redan hade gjort mitt och skrivit mitt protokoll och vi hade slutt. Det hade jag.

så synd att vi icke har PM här, för ville bara adressera er. Ingen ann.

Så jag bad om ursäkt och gick o lade mej. Somnade som en stor gråsten. Jag är så himla lessen, hade lika gärna somnat in för gott. Är man dö så är man o ingen nöd går på en. Tror jag. Hoppas jag, fast folk tror på spökelser.

Fast jag har varit himla schysst med grannen, det har jag - gjort saker som ingen annan männske skulle gjort. Hen trodde jag var sjuk uppenbarligen och blev orolig, och jag får inte skriva ett text o ursäkta mej, säger min partner. Varför inte, jag står för vad jag gjort. Man måste stå för saker man gjort, speciellt mot folk man tycker om. Driter annars i vad männskor tycker om mej. Det är så ryggradslöst att skriva här som i en dagbok, ojojoj idag drack jag si, och ojojoj i dag drack jag så. Oj vad synd det är med mej. Lika bra att sluta här på AH iså fall.

Fast jag skriver icke i Det vidare liv, trots att jag har 100 dagar vita innen jul. Jag vill inte skryta med lånta fjädrar. Jag är ju icke hemme än.

Nåväl, min snälla granne hade frågat om jag var sjuk och blivit orolig. Är ju fortfarande förkyld som en gris, bara en liten gris denne gång. Jag vet att hen gillar mej, för vi är nära och jag har varit jävligt schysst mot hen, mot hen och hens dotrer, både kamratligt och ekonomiskt, det vet jag. ska mycke till innan hen tycker att jag är en miserabel storsup.

Ja ja, gjort är gjort och du vår2022 har lärt mig att ge fan i att gråta över det förflutne. Jag lovar att inte börja gråta mot er axel i tid o otid, men just nu har jag ingen annans axel att gråta mot. admin vill icke att man ska skriva här berust, men just nu är jag drittnykter och klockan är bara elva, så jag kommer inte att vara bakfull imôra, och jag har redan köpt alkofritt för nyåre. Jag klara inte att vara bakfull.

Tack systrar, förlåt att jag är så svag... Hade ju redan önskat er gott nytt o allt, gråt gråt.

Heja mig - not so much.

@Suey Ingen fara, det händer då och då. Misstag kan alla göra, det viktiga är att man lär sig något av misstagen så man slipper göra om dem. Vad tror du ledde fram till drickandet ikväll? Trötthet? Vad det gäller grannen kan han få tro att du var sjuk, det var du ju faktiskt. Alkoholism är en sjukdom vi kan tillfriskna från, men så fort vi dricker blir vi sjuka igen.

Det värsta med återfall är att man tappar tilltron till sig själv. Därför blir det svårare och svårare att sluta för varje gång man tar ett återfall. Man tappar tron på att man klarar av att sluta dricka och förbli nykter. Så peppa din självkänsla och slå näven i bordet. Nu får det vara nog!

Gottnyttårkram 🐘

@Andrahalvlek Tack min vän. Jag har massor av antabus kvar, jag tror inte jag klarar mig utan, och ett par tabletter blockerar all alkohol i drygt en vecka. Just ingen belastning på levern på det sättet. Tar direkt i morgon då allt är borta i blodet. Det har blivit bättre o bättre nog trots allt.

Kram

@Suey Det låter klokt och bra. Men även om du tar antabus måste du göra resan med dig själv. Identifiera vad som skaver under den blöta, tunga filten alkohol. Att dricka på starka känslor är ett symtom: vi måste hitta orsakerna och åtgärda dem.

Gottnyttårkram 🐘

Jag minns nyårsafton 2019. Jag skulle fira med båda döttrarna och deras pappa. Jag hade varit medlem här på forumet sen oktober 2019. Jag hade infört regler och begränsningar: inte dricka mån-tor, inte dricka mer än två glas per kväll osv. Beslutet att inte dricka alls stod i pipeline och väntade.

Det gick åt helvete flera gånger den hösten, jag drack för mycket och blev riktigt berusad, bland annat på min 50-årsfest som min äldsta dotter överraskade mig med. Den gången blev jag så onykter att jag inte minns hur jag kom i säng, vaknade nästa morgon liggande i min egen rödvinsspya i sängen. Där och då ville jag bara försvinna. Raderas från jordens yta.

Åter till nyårsafton 2019. Vi åt jättegod mat, spelade något brädspel ihop, åt god efterrätt, tittade lite på tv, kollade in fyrkverkerier. Tror jag. Jag vaknade upp nästa morgon i yngsta dotterns säng och hade en gigantisk minneslucka. Minns inte hur jag kom i säng. Jag våndades massor över att gå ner till frukosten, ville bara försvinna från jordens yta.

Min äldsta dotter psykologen räds inte att tala klarspråk, milt uttryckt. Jag var beredd på sura och irriterade blickar/miner och rätt så hårda ord. Fick nada. Hon skrattade kärleksfullt åt mig ”jobbigt idag?” Inget mer. Tydligen hade jag inte gjort bort mig totalt. Tydligen hade jag gjort hyfsat väl ifrån mig ändå, hon verkade inte arg alls.

Det är två minnesluckor jag minns från den hösten. Tydligen hade jag gått, stått, pratat och fungerat ungefär som förväntat, men jag kom inte ihåg ett skit. Jag hade en liknande minneslucka bortrest i Gbg en helg våren innan. Träffade gamla vänner på restaurang, bodde på hotell, och när jag vaknade upp på hotellrummet nästa morgon hade jag inte ett minne av hur jag tog mig dit. Jag kunde fan ha blivit våldtagen och rånad, vaknat upp i Stockholm. Så kändes det.

Minnesluckorna blev mitt wakeupcall på riktigt. Hur fan kunde jag ”fungera” utan att minnas ett skit? Skitläskigt. Sen tog det ytterligare några veckor innan jag fick nog på riktigt. Den 9 februari år 2020 är min första nykterhetsdag på riktigt. Min andra födelsedag. Då slutade jag sörja den tid som varit, då valde jag att se framåt. Ett av de tre bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.

År 2025 har för mig varit ett bra år. Bäst av allt är att jag har mått bra. På jobbet och i min vardag. Jag hoppas att år 2026 blir ett lika bra år. Kanske kommer jag till skott och flyttar till ett hus. Den som lever får se.

Gott nytt år alla fina och kloka forumvänner!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack för att du delar! Visst är det en både märklig och skrämmande situation när man är så berusad att man inte kommer ihåg vad man sagt och gjort, men ändå uppenbarligen stått, gått och kunnat konversera. Jag har varit med om det så många gånger och det borde ju verkligen ha fungerat som en väckningssignal, men tyvärr räckte det inte till för att få mig att fatta beslutet om uthållig nykterhet. Det blev lite av tvärtom, hjärnan var tillfredsställd med att jag kunde fungera, om än på sparlåga, i berusat tillstånd, så att alkohol fortsatt kunde konsumeras.

Jag identifierar också min nykterhetsdag som min andra födelsedag, kanske ännu mer värd att fira då den inte tillkommit av en slump, utan min medverkan, utan uppstått på grund av ett medvetet, välgrundat och ytterst gott beslut. Vad som fått mig att denna gång känna att nykterheten är på obestämd tid vet jag fortfarande inte, och det svaret söker jag. Inte för att bara tillfredsställa min egen nyfikenhet utan också för att kanske kunna ge bättre support till medmänniskor i alkoholens klor. Men vad som krävs för att hålla i nykterheten står väldigt klart, både genom mina egna erfarenheter och reflektioner, och från många i detta forum:
- Släng offerkoftan, sluta tycka synd om mig själv och slå mig själv i skallen med förbannelser om hur dålig människa jag är.
- Fyll tillvaron med positiva upplevelser, njut av en tillvaro med sinnen och förmågor i bästa form.
- Identifiera och använd de möjligheter som nykterheten ger.
- När det blir tufft, se på tillvaron som ett träningsläger, du tränar på att vara nykter och klarar delmål för delmål. En dag i taget räcker långt.
- Ta tag i utmaningar och problem på ett strukturerat sätt, ät elefanten en skiva i taget
- Dela och ta del av tankar och reflektioner med andra som har erfarenhet och kunskaper om alkohol och dess destruktiva sidor, till exempel genom detta eminenta forum.
- Ta en dag i taget, det blir snabbt en avsevärd tid du kan blicka tillbaka mot med stolthet, men var ödmjuk inför fortsättningen och håll fokus på här och nu.

@Andrahalvlek Jo jo, såklart, men jag såg det så svart tidigare. Lyssnar på Grace bok nu, och laddade ner han whassisname's också.

Om att glömma och minnesluckor. Jag har sällan blivit så ångestladdad som då jag sett i telefonlistan att jag ringt nån gök kvällen innan, det har hänt - huh. Man kan ju inte riktigt ringa o fråga vad man sagt, inga smajlis avsedda efter den texten...