Godmorgon! Ännu ett tips till de som behöver det är att lyssna på insomningssagor (sleep stories) eller insomningsljud ( favoriten är åskstorm, regn på löv eller vågor mot strand). Det har hjälpt mig i perioder när hjärnan bara maler och maler istället för att somna. Jag använde appen Calm innan (råkade av misstag köpa premium ett år, finns en del gratis med men inte lika mkt stories).
Finns säkert fler gratis på spotify eller YT osv… Brukar sätta timer på 30-40 min som jag aldrig märker att det tar slut.

@Jempa123 Tack för omtanken! Jag har svårt att ta mig till sängen förrän en bra bit efter midnatt, känns som denna tid fortfarande är min egen, där jag kan fundera och slappna av. Förr hade jag druckit mig berusad, blivit gråtmild till något Youtube-klipp, somnat i fåtöljen och med riktigt dåligt samvete gått och lagt mig tidigt på morgonen. Jag får trösta mig med att det åtminstone nu är mycket bättre, jag är nykter, sitter inte och ältar gammal skit eller tycker synd om mig, men har svårt att komma från vanan att sitta uppe.

Väl i säng somnar jag rätt snart, efter kanske 10 minuter koll på nyhetsflödet. Men timmarna blir för få och starten på morgonen för stressad av att jag vaknar sent.

@Thompa_68, jag har haft liknande mönster som du under mycket lång tid. Många decennier, sedan studietiden. Kvällsmänniska, nattsuddare och gillar att spendera en stor del av min egentid väldigt sent. Konsekvens blir bla att jag kommer upp sent och har svårt att hinna med på morgonen som du nämner. En annan konsekvens är att jag inte gärna vill störa eller bli störd med fysisk närhet efter jag gått och lagt mig vilket är ett väldigt tråkigt mönster, jag är stressad av att somna så fort det bara går och då somnar jag givetvis ännu sämre.

Min bättre hälft är precis tvärt om här, uppe extremt tidigt och kör sina morgonrutiner och egenvård etc, lägger sig även tidigt som regel kring 22. Jag hade alltså många bra skäl att bryta denna onda cirkel och hamna mer i synk med henne och mig själv även på natten.

Det jag kommit fram till fungerar är vad som nämnts tidigare även av andra: avslappnande musik eller snarare abstrakta ljudlandskap som är utformade för ändamålet. "Sagor", berättelser, poddar osv funkar inte för mig eftersom jag blir för intresserad av innehållet, hjärnans tolkningsmaskin får inte vila. Här fungerar jag och frugan helt olika, hon älskar sina godnattpoddar.

Precis detta är vad min nyinstallerade träningsapp (Zepp life i mitt fall) gav mig som en oväntad extrafunktion: personanpassade ljudlandskap som körs tills man somnar eller hela natten om man vill. För mig funkar det bäst att köra hela natten, jag väcks om det slutar precis när jag håller på att somna. Nu lägger jag mig vid 23 eller strax därefter, ser faktiskt fram emot att bara få slockna oavsett hur mycket jobb och dilemman jag har efter mig på jobbet. Stiger upp vid 7 oavsett om jag fått sova ordentligt eller ej, oavsett appens sömnpoäng hur den nu räknas ut.

Appens sömncoach ger bra tips, tex om man inte somnar inom en kvart. Men jag somnar konstigt nog nästan direkt av dessa komplexa ljudlandskap med alla sina vågor, havsbrus, trygga djupbaspulser efter avslappningsnivå (andning, hjärtslag påverkar), krispiga småljud typ regndroppar, abstrakta syntljud, exotiska instrument etc. Ett jädra hopkop och nästan litet intressant att höra vad den snickrat ihop den här gången! Undantagsvis testar den grejer jag inte gillar att höra när jag ska sova men går snabbt att byta till nästa "låt" via smartklockan, eller att den byter på egen hand efter vad den avläser från armbandet.

Inte minst viktigt: sover typiskt natten igenom efter bara någon dags tillvänjning till detta nya. Fick en utvärdering av senaste veckans sömn, mycket intressant att fånga statistik över tid och se hur det successivt förbättrats men bekräftar bara det positiva man känner i kroppen av mer regelbundna sömnmönster och högre sömnkvalitet.

Lycka till Thompa_68, det går att ändra på dessa gamla invanda mönster om man ger sig fan på det, man får prova sig fram till vilka knep som funkar precis som med våra nykterhetsprojekt! Finns viljan så hittas en väg.

@Jempa123 Ja, brist på sömn eller låg sömnkvalitet påverkar en verkligen, det kan kännas som jag vaknar med baksmälla efter en dålig natt. Kroppen behöver ju regenerera sig ordentligt, även för att dra full nytta av träning och kost, så det är verkligen något jag måste få bättre styr på. Det känns också som att mina sena vanor skulle kunna bli en fallgrop för alkoholfriheten förr eller senare, lite för mycket ensamtid när ingen annan är vaken. Sätter som första mål att vara i säng senast midnatt varje dag.

@Jempa123 Förresten, du kanske kan få hjälp av din vårdcentral att hitta något som gör det lättare att somna och/eller få bättre sömnkvalitet? Jag tog upp min flygrädsla med min läkare senast, då jag var orolig för hur jag ska hantera den utan alkohol som jag brukat förut. Då fick jag både ett milt (ej beroendeframkallande) ångestdämpande läkemedel samt ett tyngre (beroendeframkallande) att användas i nödfall. Läkaren menade också att jag gärna kunde ta det milda för att se om jag lättare kunde somna. Jag har inte provat det ännu, men kanske ska göra det för att kroppen tydligare ska signalera att det är sängläge som gäller.

@Vitvargen Stort tack för alla dina tankar, så skönt att ta del av andras berättelser om likartade utmaningar! Jag sover numera bra när jag väl somnat, men när sömnen bara blir 4-6 timmar innan alarmet ringer så är det klart att det inte är tillräckligt. Utmaningen för mig är främst att ändra mönstret så jag lägger mig tidigare. Jag ska se om jag kan hitta några ritualer för att få både kroppen och knoppen att känna att nu är det sängdags. Kanske ska jag också prova mitt milt ångestdämpande läkemedel för att framkalla trötthet tidigare och bryta den onda cirkeln. Kommer jag till sängs i bättre tid får jag nog jobba mer med själva insomningen och då ska jag ta en riktigt funderare på det du gett mig nu! :-)

@Thompa_68, precis detta var mitt problem: har provat lägga mig tidigare förut, resultatet blev bara att jag låg sömnlös tills långt in på småtimmarna och jag förlorade både egentid och den halvdana sömn jag ändå hade totalt sett. Tidigare funkade kvällsvinet hyfsat som insomningshjälp men sedan nykterheten inleddes behövs mer kreativa metoder. Man får prova sig fram, lycka till!

@Thompa_68 vilka stora ändringar du gjort i ditt liv. Jag är mycket imponerad. Att få sömnen att fungera är en utmaning. Jag hade själv stora problem när jag slutat dricka. Jag insåg att jag behövde ändra både rutin och sömnmängd. När jag drack under helgerna så sov jag så dåligt att det var lätt somna och sova 8h under vardagarna, och jag var ändå inte utvilad. För att få till sömnen har jag tagit melatonin och justerat sovtiden enligt vad jag verkar behöva. Så under de senaste två veckorna har jag skippat melatonin, går och lägger mig vid 22-22:15, läser en halvtimme innan jag släcker. Då somnar jag inom 10 minuter och vaknar ganska utvilad när klockan ringer vid 6. Visst vill jag gärna ligga kvar och dra mig men jag är ändå ganska nära en hållbar rytm.

@Thompa_68 Ett tips är att ställa larm i mobilen, när det är dags att göra sig i ordning för sängen. Och lägga sig samma tid ungefär varje kväll. När jag var sjukskriven för utmattning kunde jag inte sova alls, satt uppe till kl 2-3 pga rädsla för att inte somna. Sen ställde jag larm och försköt med 30 min/vecka, till 21.30 där jag stannat kvar. Då är det godnattrutiner. Vid 22-22.30 lägger jag mig vardag som helg. Tar en timme att somna, får ändå 6-7 tim sömn. 7-8 hade varit önskvärt. Kvinnor behöver generellt mer sömn, allra helst i klimakteriet.

Kram 🐘

@Thompa_68 Sömn är en icke-handling. Man kan inte prestera sömn. Man kan bara skapa nedvarvande rutiner, lägga sig och gå upp ungefär samma tid varje dag, och sluta oroa sig. Tänka mer ”nu får jag vila” än ”nu måste jag sova”.

Kram 🐘

Inatt hade jag en riktig mardröm, för första gången sedan jag startade min nuvarande alkoholpaus tror jag bestämt. Scenariot var en trevlig fest med kära vänner, där jag kom långt förbi både det första och andra glaset och såg mig själv utifrån bli allt styltigare i gången, klumpigare i rörelserna och sluddrigare i talet. Till sist började jag lägga mig ned på olika ställen, medan vännerna oroligt såg på. Jag vaknade utsträckt på någon soffa sent på morgonen och kände en remarkabel ångest och panik inför att möta vännerna dagen efter. Som tur var vaknade jag då, men det var ingen rolig morgon... Det här var definitivt en déjà vu.

Nu vid skrivbordet och med en kaffe vid min sida är jag tacksam för att det bara var en dröm, att jag fortfarande är alkoholfri och att jag inte tagit ett varv till i min destruktiva cirkelkonstruktion. Intressant tajming med att jag igår funderade en del på alkoholens roll för mig, hur mycket jag egentligen njutit av smaken eller om det uteslutande varit berusningen, och de där tankarna på att någon gång kunna dricka alkohol kontrollerat just för det goda.

De senaste tre månaderna har det känts allt mer naturligt att inte dricka alkohol alls, även vid högtider, även om jag haft situationer som verkligen triggat suget. Jag har dock fortfarande kvar flera tungt alkoholassocierade kontexter att uppleva innan jag med riktigt fog kan säga att livet är utmärkt möjligt att leva utan alkohol. Men känslan av det har jag inom mig, en känsla jag aldrig haft tidigare. Den gör mig glad och tillfreds och skänker hopp även motiga dagar. Allt jag upplever nu känns så mycket starkare än förut och jag börjar bli mer balanserad i mina känslor. Jag är tacksam för allt jag har i livet, mina fina killar och min fantastiska fru som jag älskar och åtrår på ett sätt jag inte gjort på väldigt länge. Flera utmaningar är kvar att lösa, men jag ser möjligheter och hopp istället för fruktlöshet och uppgivenhet. Den cyniska rösten inom mig har gått från att säga att "det är lika bra du fortsätter dricka så du får slut på eländet så snart det bara går" till att mumla "om du dör i morgon lämnar du i vart fall ett bättre eftermäle till de du bryr dig om". Döden i sig skrämmer mig inte sedan en tid tillbaka, när jag svajade som värst med psykisk ohälsa för fem år sedan hade jag en längre period rätt allvarliga självmordstankar och för ett par år sedan kom jag i närkontakt med döden när ett av hjärtats kranskärl blev förträngt. Men det har varit destruktivt och ledsamt att känna hur jag i princip försökt forcera fram min bortgång. Därför är jag väldigt glad över att jag nu riktar energi åt att må bra och ta hand om mig bättre.

Jag har skrivit flera gånger att jag hoppas och tror att det här är min sista alkoholpaus. Egentligen vet jag inte nu om jag någonsin kommer att dricka alkohol igen. Jag vet ju att jag sedan länge inte kan dricka kontrollerat, jag har inte kontroll över när jag dricker eller hur mycket jag då får i mig. Då är jag per definition alkoholist som inte ska dricka alkohol. Samtidigt finns den där känslan kvar av att om jag lyckas med en rejält lång alkoholpaus så borde jag ha programmerat om hjärnan så att jag någon gång kan dricka med kontroll. Särskilt om jag fått livet i balans och dricker för att jag vill och blir glad av det, inte för att jag måste och behöver döva sorger. Men det här är motsägelsefullt och paradoxalt, med mina erfarenheter och insikter borde jag ju bara lägga ned tanken på alkohol helt och hållet och fokusera på annat. Och visst är det så, men kanske behöver jag ännu så länge tänka någon tanke då och då på alkohol som ansvarsfull njutning, samtidigt som jag håller mig från den och tar en dag i taget.

Sammanfattningsvis är jag kanske idag inte redo att helt ärligt deklamera att jag aldrig mer kommer att dricka alkohol, samtidigt som jag är väldigt säker på att jag kommer fortsätta min alkoholpaus under lång, obestämd tid. Den ger mig så mycket, bland annat att kunna resonera med mig själv och dela mina innersta tankar med er i forumet som jag får så fin stöttning av!

Sömnen är något som skaver, min ambition att hamna i säng senast midnatt inleddes med en sänggång 1 timme för sent. Jag sitter ännu så länge uppe utan att känna allt det negativa jag gjorde när jag tröstade mig med alkohol i fåtöljen, men vill reducera risken genom att lägga mig tidigare. Samtidigt är jag till min natur en kvällsmänniska. I säng vid midnatt borde vara en rimlig kompromiss till att börja med. Jag sover sedan en tid ändå bra och det tar inte så lång tid att falla i sömn, så det är just vägen/tiden till sängen som jag behöver justera. Tack alla som gett mig så bra tips och reflektioner om sömn: @Andrahalvlek @asdf1973 @Vitvargen @Jempa123 @TeTanten med flera! :-)

@Thompa_68 jag tack för allt du delar. 💪🏽🥰

Jag tänker såhär; vill du dricka kontrollerat? Vill du bara ha ett glas då och då? När jag svarar på den frågan blir det nej och därför kommer det aldrig gå för mig ivf. Ska jag lösa det kommer det kräva så mycket förhandling och viljestyrka och de tankarna kommer äta upp all den tid jag har fått nu när jag inte dricker. Att sen säga att jag aldrig mer ska dricka är nåt annat, en dag i taget! Kram 🥰