@november25 du ska absolut inte be om ursäkt, tvärtom blev jag väldigt glad inombords när jag läste ditt svar. Du skriver på ett positivt och hoppingivande sätt. Mitt i detta mörker så gav det mig styrka och motivation att fortsätta, tack 🙏
Evigt tack för det.
Jag har inget anhörigstöd, känner att jag inte vågar, men samtidigt tror jag att jag behöver det. Skickade mail till kommunens anhöriggrupp. Vet inte om jag vågar gå till en träff. Hur har det varit för dig?

@ruccola123 vad bra❤️ Man känner sig väl mer hoppfull när man går över lite mer till att vårda sig själv. Det är ju något man själv styr och man kommer bort från känslan av maktlöshet.
Jag ska galet nog köpa ett instrument och ta upp spelandet igen, mitt i krisen😅 Det känns riktigt bra om än konstigt. Nåt helt annat att tänka på, och något jag velat göra många år men aldrig haft "tid".

Jag såg att det finns anhöriggrupper på mottagningen i min kommun men känner att jag inte riktigt orkar med det just nu. Känner mig så trött och sårbar, nära till gråt. Men jag tog steget och tackade ja till ett enskilt samtal på fredag. Det känns nervöst men blir nog bra.
Kanske går jag med i grupp såsmåningom?
Jag testade ju Al-alon men även om gruppen var fin passade ideologin inte riktigt mig. Jag har dåliga tidigare erfarenheter av religion.
Hoppas det är mer beteendebaserat än andligt hos kommunen😊

Du kan ju fråga om det finns möjlighet till ett enskilt samtal? Tycker man inte att det känns bra så behöver man ju inte komma igen🙈

@november25 Hur gick samtalet?
Jag har själv varit på ett anhörigsamtal nu och tyckte det var väldigt hjälpsamt.
Funderar också på grupp, men jag får se.

Känner mig lite villrådig i allt och funderar mycket. Vissa dagar känns det toppen o andra är det på botten. Vet inte hur stor problematiken är egentligen? Börjar tvivla på mina känslor lite. Känner du också så?

@ruccola123 Samtalet var jättebra! Jag ska dit igen om en vecka😊 Kändes skönt att få prata om det och berätta. Hon tyckte det verkade bra att fortsätta som jag gör, att göra fina saker tillsammans nykter tid och dra mig undan vid drickande.

Angående tvivel tänker jag att om du upplevt det som ett problem är det nog det. Inte direkt något man inbillar sig.
OCH Även om din man inte skulle vara beroende, utan bara i riskbruk, är det ju så mycket bättre att ta tag i problemet nu och få insikter i varför han dricker för mycket och hur han kan göra för att inte göra det. Innan det blir för sent och han inte längre är mottaglig för att ta emot hjälp. Innan det blir riktigt illa.

För mig är det nog mer att jag hoppas vid vissa tidpunkter att han äntligen har fått insikt i sitt beroende, men sen visar det sig att han fortfarande upplever att han har kontroll.
Nu har han en ny nykter period efter en mindre sammanbrott jag hade. Men på dag 6 idag säger han redan att han ska starta att dricka måttligt snart...