Första inlägget och vem vet om det blir mitt sista.

Men kort och gott har jag druckit för mycket i säkert de senaste tio åren av mitt liv, egentligen längre om man skall se till beteendet. Som för många andra har det ökat med åldern. Det började spåra ur både för mig och kanske ffa för frun som jag inte tänker blanda in, men hon slutade tvärt för snart ett år sedan medan jag fortsatte men trappade ner.

I oktober så skulle jag köre en vit månad vilket gick okej men satte igång igen i slutet av november och fortsatte i slutet av november, blev för mycket totalt sett över julhelgerna och sen blev jag vit igen i januari. Körde helvit i nästan två månader (nåja drygt en iaf.) och sen drog jag på semester. Tredje dagen på semestern tog jag två öl och efter det två glas vin senare på kvällen, så fortsatte jag så tills veckan var slut.

En i mina ögon helt OK konsumtion och helt under kontroll. Kom sen hem och började om med 0 i kalendern och tänkte jag skulle köra på helvit till ungefär valborg och skulle se den spanska semesterveckan som ett undantag.

Men nu hemma en dryg vecka så drack jag 4/5-delar av en flaska rött på söndagen, helt enkelt för att jag ville. Ville helt enkelt för att förhöja middagen, för att förhöja livskvalitén, för att jag hade flera flaskor bra rött vin kvar sen januari. Ville för att det känns inget kul att längta hem till en solig veranda och ta ett glas fanta, det finns liksom ingen extra krydda i det. Kanske är det alkoholromantik, kanske är det försvarstal men jag tycker att det är jävligt tråkigt att inte kunna ta ett glas vin eller (och) en bärs när man känner för det.

Det har varit en nyttig resa för mig att köra alkoholfritt i omgångar. Jag har lärt mig vad som triggar mig, jag har identifierat risksituationer och individer som ökar mitt drickande. Jag har förstått när jag druckit destruktivt historiskt och egentligen varför, och jag har lyssnat på alla världens poddar om beroende och allt annat om alkohol och andra drogers skadeverkningar men jag har nog kommit fram till att jag inte vill vara 100% nykter, jag vill kunna vara "normal" med rådande värderingar, men jag vill inte tillbaka till ett varjedagdrickande ur en BIB i kylskåpet eller nåt, inte ens under kommande semestrar och soliga dagar. Jag skulle nästan vilja lägga ut min alkoholkalender här publikt framöver så att ni övriga kan kommentera och säga att nu Mr. larsgun, tar du ett chill pill med alkoholen.

Kalendern anser jag varit väldigt bra hjälpmedel att synliggöra dagarna samt om jag skulle fortsätta dricka, se vad och hur man dricker, den hade jag redan använt en stund innan jag gjorde uppehållet i januari.

I övrigt så, är det bara att inse att jag som ändå tränar mycket och håller mig i form måste ändå säga att kroppen svarar rätt långsamt på de långsiktiga effekterna (rent utseendemässigt) visst har jag tappat fett, men jag trodde nog att jag skulle fullkomligt rasa i vikt. Kanske har jag byggt på mer muskler, för jag har definitivt gymat mer.

Hursomhelst, jag kan ju inte vara den enda som har eller har haft dessa funderingar, man blir ju rätt ensam i det sociala. Under min andra vita period så hade jag tidigare identifierat olika situationer och platser att undvika, och det gör att jag går inte ut längre, jag klarar inte av att höra allt idioti från fulla människor, Jag klarar inte av att vara på en kick off med jobbet eller andra sälj/jobbevenemang nykter, för det är så överjävla tråkigt så klockorna stannar. Jag kör en klassisk höger-vänster om, låtstas gå på muggen och sen drar jag hem istället.

Jag tänker att jag ska fortsätta försöka vara väldigt restriktiv med alkohol, men jag vill också kunna leva "normalt" kunna ta ett glas här och där, trots att jag kanske har en missbruksådra i kroppen. Är jag helt körd och kommer hamna där igen med vardagsdrickande och måste sluta helt, eller finns det möjlighet att få ett bättre och mer restriktivt förhållningssätt och fortsätta där jag är nu med självdisciplin och vita knogar?

Jag ska tillägga att första gången jag försökte vara helvit i oktober, det var VÄLDIGT svårt, det fanns så många aktiviteter och situationer som triggade mig till att jag skulle ta ett glas vin eller bärs på ren instinkt.

När jag började om i januari, då var det fan plättlätt i jämförelse. Då bestämde jag bara att nu slutar jag och så slutade jag, inte alls samma sug eller så, utan mer "jag kan om jag vill". Jag bestämde mig bara att idag blir det inget, precis som idag blir det inget. Jag vet redan det och kan kryssa min kalender. Det var också en väldigt lärorik erfarenhet, otroligt glad att jag tog tag i detta och försökte. Det kanske blir fler gånger. (inlägget ovan blev inte mitt sista alltså och jag kommer lyssna på kloka råd ifall det kommer några)

@larsgun, välkommen till AH! Av din berättelse att döma tolkar jag din trådtitel som att du inte klarar att bli helnykter, och att du inte vill bli det heller. Du undrar om det skulle vara fel på dig.

Mitt svar är nej, det är inget fel att ha den inställningen, det hade även jag under många år tills för ett drygt halvår sedan. Det finns ett delforum här för personer som har ambitionen att kunna fortsätta dricka "under kontroll" som det ofta heter så du kan ju prova om du kan få uppslag och idéer där (du har postat i delforumet "Vara alkoholfri").

Lycka till!

@larsgun Det är så viktigt att man bestämmer sig inifrån och ut, att man verkligen vill sluta dricka. De allra flesta börjar som du, att man vill dricka ibland. Så också jag. Nu har jag varit nykter i 6+ år och det tillhör ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv.

Kram 🐘