av november25

november25
ons, 2026-03-25 - 16:16

Hej! Jag tänkte att det kan vara fint att ha en bokcirkel tillsammans😊

Temat på böcker skulle kunna vara sådant som stärker oss anhöriga, men ganska brett så att man kan föreslå fritt vad man själv tycker verkar intressant på temat.

Det kan vara allmän fysisk hälsa, böcker om självhjälp tex mindfulness, självkänsla, någonting klurigt för att göra vardagen mer intressant eller böcker riktade till oss anhöriga till personer med beroendeproblematik.

Varje vecka kan en av oss medlemmar välja en bok som vi alla läser, och sedan kan vi göra ett varsitt inlägg om vad vi tog med oss från boken, gillade/inte gillade och så vidare. Innan vi går vidare till nästa bok😊

Hoppas ni vill vara med! 🙏❤️
Man kan såklart gå in och ur klubben lite fritt, som man känner, men skulle vara jättekul om några ville hänga med i några veckor och bygga en gemenskap 🤗

Självomhändertagande
sön, 2026-03-29 - 07:34

Hej @november25,
Vilken oerhört fint idé! Jag är inne här sällan. "Behöver" inte längre detta forum, men jag går ändå in ibland för att läsa och bli påmind om hur jag hade det förr. Jag har gått vidare och har startat en bokcirkel i min bekantskapskrets. Vi träffas fysiskt. Hur hade du tänkt dig din bokcirkel? Jag hade behövt det när jag levde med min tidigare sambo. Just nu skriver jag om den tiden. En vän till mig har läst mina texter sedan flera år. Jag har skrivit om just min erfarenhet av medberoende. Och det hjäper så oerhört mycket att skriva och att läsa.
Önskar dig lycka till med din fina idé. Du är på rätt spår. Om du inte hittar någon här så starta en utanför, där du träffar likasinnade. Ni behöver inte ha en gemensam nämnare att ni alla sliter med ett uttalat medberoende.
Det jag har lärt mig i livet, som människa och mindfulnessinstruktör är att "alla" människor sliter med något. Det är få som berättar för sina nära och kära. Det finns inte alltid någon som lyssnar Och som kommer med kloka svar. Där är vården bra. De har tystnadsplikt och du kan prata öppet med det som skaver och det lidande det innebär att leva med någon som har en problematik. Oavsett problematik.
Just nu skriver jag på en text (jag ville bli författare som 20 åring och det är bra länge sedan) som handlar om hur en vårdgivare hjälpte mig att förstå att ta hand om mig själv.
Hon gav mig verktygen för hur jag kunde leva mitt liv. Hon hjälpte mig att hjälpa mig själv.
Men det dröjde tills jag började meditera flera år senare jag hade avslutat kontakten med henne som jag förstod vad hennes inverkan gjorde för mitt liv. Jag gjorde livsstilsförändringar som sedan ledde till att jag satte gränser mot mitt ex.
Och det tog flera år.
Han ville flytta.
Jag tackade.
Sedan landade jag i mig själv under några år.
Innan jag vågade träffa en ny kärlek.
Och min nya kärlek och jag har ett harmoniskt liv.
Allting går.
Det var min dröm.
Och jag har jobbat hårt för den.
Du kan få precis vad du vill.
Eftersom du verkar veta vad du behöver.
Ta hand om DIG.
Ditt liv är värdefullt.
På alla sätt.
Må gott.
Idag. Och alltid.

november25
mån, 2026-03-30 - 11:15

@Självomhändertagande Tack det var snällt av dig! 🙏🤗 Vad kul att du har en bokcirkel i "verkliga livet"! 😄

Du är såklart välkommen du med om du vill prova på. Det är för alla! Inte bara direkt anhöriga utan också tidigare anhöriga och vuxna barn❤️ Fast jag förstår att du kanske inte går in här ofta nu när du har ett nytt liv🌷

Vi turas om att välja böcker, läser dem och skriver sedan inlägg om vad vi tog med oss från boken (det behöver inte vara långt)😊

november25
mån, 2026-03-30 - 11:22

@Himmelellerhelvette Kul att du tycker det låter fint! 🌞
Funderar på att föreslå en bok på temat acceptans som vi kan läsa från nästa vecka.

Man skulle kunna läsa eller läsa om Anna Kåvers Att leva ett liv inte vinna ett krig. Jag läste den för 10+ år sen och den hjälpte mig verkligen då.
Ett annat förslag är Mia Törnbloms Acceptans som superkraft. Hon har skrivit bra böcker om självkänsla som jag blivit tipsad om men inte läst än, och jag är lite nyfiken på denna nya bok.
Vad tror du? Kanske har du ett eget förslag på temat? 😊

Himmelellerhelvette
mån, 2026-03-30 - 17:01

Anna Kåvers bok tyckte jag jättemycket om men jag minns inte vad jag tyckte om Mia Törnbloms @november25.
”Det inre skiftet@ tyckte jag mycket om också❤️

november25
mån, 2026-03-30 - 23:32

@Himmelellerhelvette Det inre skiftet (av Helena Önneby) verkar jätteintressant! Jag läser gärna den😊 Men vill du läsa om den då?

Hur mycket tid tänker du att man behöver för en bok? Jag skrev en vecka men kom på att det nog var väldigt ambitiöst😅 Om man också arbetar och inte har mycket tid. Jag jobbar ju natt så brukar läsa mycket där.

november25
tors, 2026-04-02 - 11:10

@Himmelellerhelvette Fint! 😊 Då läser vi Det inre skiftet. Man kan ju börja i den här veckan om man vill och så har vi hela nästa🤓

Alla som vill vara med är välkomna! 🌷🌞🌷 Bara att hoppa in i tråden🙏

Himmelellerhelvette
tors, 2026-04-09 - 09:30

Jag tänker på dessa frågor just nu med inspiration från boken:

Ändra tankarna ”borde & måste till vill och behöver”

Vad i ditt liv känns som “måsten”?
• Vad händer i kroppen när något känns som ett krav vs ett val?
• Är det alltid möjligt att göra det skiftet?

Hur identifierar vi oss med våra tankar
• Hur mycket av min stress kommer från mina tankar – inte situationen?
• Har du märkt när du ”fastnar i huvudet”?

“Hur vet man vad som är en ’ sann’ känsla och vad som bara är en tanke?”

Jag fastnar så mycket i mina tankar kring situationen kring min mamma, och tror ofta att jag måste göra massor av olika saker och brottas med att försöka rikta om mitt fokus samt att se det jag verkligen måste och allt annat som hon faktiskt kan göra själv.

Hur långt har du kommit med boken?

Självomhändertagande
sön, 2026-04-12 - 07:40

Tusen tack! @november25
Kanske jag är med i din bokcirkel vid tillfälle. Det låter fint och jag tycker att du har ett bra och intressant upplägg. Nu har jag mycket fram till semestern, men jag engagerar mig gärna under min semester. Jag vill ha en semester med mycket läsning. Har alltid föreställt mig det, men har inte haft tålamod någonsin. Så det är därför jag startat en bokcirkel, för att öva på att läsa lite varje dag. Det är nytt för mig. Har inte klarat av det pga koncentrationssvårigheter. Jag brukar lyssna på ljudböcker när jag springer på löpbandet på gymmet. Men jag vill njuta av vilan att ligga på soffan, eller sitta i min läsfåtölj. Det är en ren mindfulnessövning att sitta still, eller ligga still och följa med orden som tar med en på en resa! Ha en fin dag!

november25
tors, 2026-04-16 - 10:29

@Himmelellerhelvette Hej! Förlåt att jag försvunnit under en del. Har inte haft ork att försöka skriva något vettigt. Ironiskt nog har jag hamnat i en period när jag inte har tid och ro för att läsa - det är renovering av min nya lägenhet och eventuell behandling på gång för min sambo. Eftersom jag bor hos honom nu och inte har mitt egna ställe att gå till, lever jag mitt i hans pågående (och alkoholfyllda) kris.

Jag har läst fram till de delarna som du reflekterar runt. Och jag har tänkt mycket på punkterna du skrev under den senaste veckan.
Det här med vill och behöver istället för måste fungerar verkligen för mig! Måste sätter igång en stress i kroppen.
Innan förra helgen blev det extremt. Min sambo hade äntligen sagt att han är villig att ta emot hjälp och gå en behandling. Jag visste att jag hade 48 h att hitta en privat behandlare att föreslå, för störst chans att han skulle ta hjälp denna gång. Det blev MÅSTE med röd blinkande skylt och jag kunde inte sova på nätterna. Jag var redan emotionellt ur balans men detta tippade över totalt.
Om jag tänkt "jag skulle behöva och vilja hitta en behandlare, men hinner jag inte blir det vid nästa tillfälle då han är redo för hjälp" hade kroppen förmodligen tagit det lugnare.
Jag gillar din fråga om det alltid är möjligt att göra det skiftet. Jag skulle säga ja, men i vissa situationer är det extremt svårt. Om det är akuta lägen med stora negativa konsekvenser.
Oftast i vardagen tycker jag att det funkar att ställa mig frågan: vad händer om jag inte hinner det här idag? Oftast går det bra att ta det lite lugnare. Det lärde jag mig när jag fick utmattningssyndrom.

Angående att fastna i huvudet gör jag det väldigt mycket. Vissa perioder nästan konstant! Det är väldigt tröttande.
Mina två strategier just nu för att växla från huvudet är att vara närvarande i stunden och fokusera på olika intryck. Det andra är self-compassion meditationer jag gör. Då är jag i kroppen och övar på att vara vänligt inställd till mig själv. Det är så skönt att vila från mitt eget huvud...

Jag skulle vilja läsa mer i boken under helgen😊 Kanske ta några timmar på soffan av fokuserad läsning och reflektion.
Du kanske har läst ut den nu?

Skriv gärna hur du tänker runt dina frågor och hur det är för dig❤️

november25
tors, 2026-04-16 - 10:32

@Självomhändertagande Du är varmt välkommen! Jag kunde själv inte läsa fysiska böcker under en period när jag var som mest utmattad.
Just nu läser jag mycket och upplever att det är vilsamt för hjärnan. Jag lyssnar också mycket på ljudböcker😊
Ibland kan det vara skönt att sätta korta lässtunder som mål, för att öva upp förmågan igen och få en fin stund och inte en utmattande 🌞

Himmelellerhelvette
tors, 2026-04-16 - 19:46

Fy jag förstår verkligen stressen med att få tag på någon NU @november25 annars stängs fönstret och han kommer fortsätta! Jag är så otroligt trött på detta medberoende! Nu slipper jag alla fall leva med henne då det är min mamma det gäller men när all min tankeverksamhet går åt till att lösa allt för henne och jag blir totalt dränerad då tappar jag allt, finns inget kvar så nu har jag tagit upp kampen mot medberoendet igen! Har haft många återfall de senaste åren då jag på riktigt tror att allt är mitt ansvar!

Lite tankar boken väcker:

Jag upplever att boken handlar mycket om att bli mer medveten om sina tankar och inte styras av dem.

Jag märker hur lätt jag går in i mina tankar och tar dem som sanningar.

Jag märker att jag ofta lever mer i framtid/planering än i nuet.

Det var intressant att lidande ofta kommer från att jag inte accepterar det som är.

Vad är skillnaden mellan acceptans och att ‘ge upp’?

Kram

november25
tors, 2026-04-30 - 00:36

Jag klistrar in ditt inlägg om boken från vår konversation i min tråd😊 @Himmelellerhelvette
Så kan jag svara här.
Här kommer din text:

"Ja jag pendlar fortfarande mellan hopp och förtvivlan men just nu är jag mer i acceptans och släppa taget om det jag inte kan kontrollera @november25. Att sluta kämpa emot det som redan är. Så utav teman just nu från boken är det den jag jobbar på.

Acceptera att något är som det är just nu, ”det här händer, vad ska jag göra med det?”
jag kan:
* sätta gränser (och stå fast vid dem)
* förändra mitt förhållningssätt

Vad som händer utan acceptans:
* Jag fastnar i:
* frustration
* stress
* ältande
* lägger energi på att önska att verkligheten var annorlunda.

Vad acceptans ger:
* Mer lugn direkt
* Klarare tankar
* Bättre beslut (för jag inte reagerar lika starkt)

Övningar kopplade till acceptans:
Uppmärksamma när du tänker:
“det här borde inte vara så”
* Byt till:
* “det är så här just nu”
* Fråga dig:
* Vad kan jag påverka?
* Vad behöver jag släppa?

Mycket av stressen kommer inte från situationen utan från mitt motstånd mot den, där behöver jag jobba med gränser som jag tycker känns bra, inte vad hon vill eller behöver. Jag behöver jobba med mig, vad kan jag tycka är okej, vad ställer jag inte upp på. Jag bestämmer i mitt liv och tar konsekvenserna för mina val så får hon göra samma med sitt. Kram"

november25
tors, 2026-04-30 - 01:05

@Himmelellerhelvette
Nu har jag äntligen läst ut Inre skiftet. Återvänder till delen om acceptans och läser om den.

Funderar på din fråga om skillnaden mellan acceptans och att ge upp. För mig personligen tror jag att när jag hamnar i "ge upp" leder det till nedstämdhet och att jag vill ta avstånd. Jag slutar kämpa, men tycker fortfarande att situationen är fel och inte som det skulle vara. Därför är jag fortfarande på sätt och vis kvar i att älta den.
Acceptans ger en varmare känsla, där jag går med på att leva mitt liv även om saker är som de är.

Jag tog till mig det här med allowing som första steg i processen. "Det är okej". Det är okej att jag känner så. Det är okej att jag inte gillar det. Allt är okej. Jag är okej.
I boken finns tre steg:
* Allowing
*Acceptans
*Förlåtelse

Jag tycker att jag rör mig mellan dem under de senaste veckorna. Och tillbaka till motstånd, som tar mycket energi.
När jag insåg att min partner inte skulle ringa behandlaren, gick jag in i motstånd och ilska. Det gick inte som jag hade tänkt och hoppats, och det var allt jag kunde tänka på.
Efter det rörde jag mig mellan alla steg, och kände den lättnad som acceptansen gav. Även om han väljer att dricka ihjäl sig, så är väl det ändå okej att han själv får bestämma hur han vill göra med sitt liv. Vi har haft fina stunder men går kanske snart skilda vägar. Det är okej.

Idag hamnade jag i motstånd igen. Han hade fått lånelöfte hos banken till att bygga sitt nya hus, och var glad. Han ville att jag också skulle vara det, och pratade om hur allt nu skulle bli bra. Han skulle gå behandlingen om det behövdes.
Efter samtalet började jag gråta när han kramade om mig. Jag sa att jag orkar inte ha det såhär. Orkar inte med att pendla mellan hopp och förtvivlan. Jag orkar inte hoppas.
Och efteråt var jag arg på honom för att utsätter mig för det här.
Men jag gick över till att konstatera att det är okej att jag inte vill hoppas, jag behöver inte det. Och känslan av acceptans infann sig, att jag fortfarande tycker att det är okej om ingen förändring sker och vi går skilda vägar. Sen även förlåtelse, för jag vet att han inte gör det för att skada - han är bara fast i sin egen cykel. Jag förlåter mig själv för att jag gick in i situationen och inte visste bättre.

Så jag jobbar mycket med "det är okej" just nu.

När jag hamnar i motstånd tänker jag tankar som
"det skulle inte bli såhär"
"Om han bara kunde... Så skulle allt bli bra"
"Jag tycker ju så mycket om ... hos honom. Varför måste han dricka?"
"Jag kan inte förlora honom"
"Varför träffar jag alltid någon med problem"

Det är okej att det har blivit såhär.
Jag har förändrat situationen nu.
Jag släpper taget om hur det kommer bli för honom.

Precis som i boken tycker jag att nästa naturliga steg blir självmedkänsla.
Jag lägger en hand på min kropp och önskar mig själv:
Må jag hålla mig själv
Må jag skapa tid och utrymme för mig själv
Må jag ta hand om mig själv
Må jag vara trygg

Jag kommer att fortsätta med både acceptans och självmedkänsla framöver.

Ska vi fundera på en ny bok? 😊🌞
Kram! 🤗

Bubbelmorsan
tors, 2026-04-30 - 07:07

@november25, så fint du beskriver ditt nya förhållningssätt🩷. Jag lärde mig för många år sedan begreppet ”just nu”.

Det är så bra att tänka på att just nu är det såhär, just nu är det jobbigt. Det kommer bli bättre. Även tillit ligger i det, att tro att det blir bättre. Hade även nytta av ”just nu” början av nykterhetsresan.

En dag i taget, det är ok att ha sug, känna jobbiga känslor. För det går över, det är ”bara” just nu.

AA’s sinnesrobön handlar ju om detta också. Har bara varit på 2 möten men båda gångerna lästes sinnesrobönen gemensamt och satt på väggen på ett ställe.

"Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Tycker del 2 är fin också med den läser man inte gemensamt.

”Hjälp mig att leva en dag i taget, att glädjas åt ett ögonblick i sänder och att acceptera motgångar som en väg till frid.”

All kraft till dig i din fortsatta resa🩷. Du gör det så bra. Kram🌸